qatteriin skrev 2016-01-28 04:25:42 följande:
Japp 16 år, men de kunde ju ha sökt hjälp när det inte tog sig kan jag tycka. Ja det är ingen fara att fråga, jag är öppen med missfallen. Vi hade tre innan Axel och fick göra utredning. De hittade ingen orsak - det gör de bara i 10% av fallen för utredningarna är rätt kassa här i Sverige. Men jag begärde ut provsvaren efter att ha läst mycket här på fl och runt på nätet, och såg att mina sköldkörtelvärden låg över det normala, så jag tjatade till mig medicin. Nästa graviditet blev Axel... Sen flyttade vi och bytte län och min nya läkare sa att jag minsann inte hade hypotyreos så jag behövde inga mediciner. Jag protesterade väl lite men gick med på det - och fick missfall... De hade högre gränser i det här länet än i gbg för när man skulle medicinera. Efter mycket tjat på kvinnokliniken så fick jag tillbaka medicinen, blev gravid nästan på en gång och det blev Sally. Gissa om jag är förbannad på vårdcentralsläkaren som tog bort medicinen... Det ska inte mycket till för att sköldkörteln ska ställa till det för fertiliteten men det är få som känner till det. Men det har gjort mig jäkligt ödmjuk när det gäller att försöka planera livet. Den största anledningen till att jag aldrig ska vara gravid igen är inte krämporna, utan skräcken för missfall. Även om jag vid det här laget är rätt säker på att det skulle gå bra bara jag får medicinera.
Jag tror inte du behöver oroa dig för sjunkande fertilitet så tidigt när det gick så smidigt nu, men jag förstår hur du tänker. Man vet ju aldrig! Och det där med jobbet måste vara skitjobbigt. En av anledningarna till att vi dröjde med syskonförsök var att jag ville jobba in mig lite, nu har iag oftast inte patienter i tre år så det är ju inte jämförbart, men det är tufft att avsluta dem alldeles för tidigt. Jag förstår att du vill jobba in dig först om ni ska hem emellan! Det är så jädra trist när såna yttre grejer ska få "styra" så mycket - visst kan man skita i det men förnuftet kommer ändå in och höjer rösten...
Men fy vilken resa du varit med om för axel och Sally. Så hemsk läkare som bara tar bort medicinen. Men vilken tur att du var så stark som såg till att du fick tillbaka den. <3
Förstår att missfallen skrämmer dig för fler graviditeter, det är fruktansvärt att gå igenom. Vi fick missfall innan W och det var hemskt i början av hennes graviditet, man vågade inte gå på toa, inte ta promenader, och att känna glädje över graviditeten tog lång tid för mig.
Usch så hemskt att man ska behöva gå igenom så många mf som ni gjort när det bara är en enkel medicin som krävs för att slippa. Starka fina du <3