Helskotta, efter ett par dagar med våldsam rörelse i magen så känner jag plötsligt hicka från bebisen i höger överdel av magen!! 
Har hon vänt sig åt fel håll nu, skitungen?! Har ju känt hicka långt ner till vänster länge! Åh måtte hon vända sig med huvudet nedåt i tid sen bara, jag vill verkligen inte behöva genomlida vändningsförsök eller än värre snitt!!
Men du har väl inte bf förän typ 17 jan? hon är uppenbarligen inte fixerad än. Gott om tid... Skitungen kommer säkert vända sig igen. Inte måla f-n på väggen nu...
Det är nog för att jag är så vansinnigt sugen på en vaginal förlossning, det är ju typ det enda roliga med hela graviditeten. :-P
Min bästa kompis har bokat flygbiljett nu; hon kommer hit på eftermiddagen 23/12 och åker hem på kvällen 1/1, så nu blir det inte bara min man och jag över jul och nyår, wohoo! Blir ju ändå inget nyårsfestande i det här hushållet så det går ju bra att flyga hem då. Hoppas bebisen håller sig kvar i magen över nyår åtminstone, BF 8/1 . Har träffat en av kvinnorna från föräldrakursen också (inte hon vars nr försvann men en annan) och hon är jättetrevlig och bor _på min gata_, det ni, så jag är på strålande humör! Tack igen alla som peppade mig att det kommer lösa sig.
Det är nog ingen fara ska du se, det är ju ändå rätt många veckor kvar till bf, tror du och jag har samma, och som omföderska är det ju inte säkert att bebis ens kommer fixera sig. Så skitungen vänder säkert tillbaka igen innan det är dags.
Men åååh så märkligt det är med rörelser på den sidan för det hade jag aldrig med sonen eller tidigare med den här ungen, men hon vill kanske helt enkelt inte följa storebror i allt utan gå sin egen väg. Redan. 
Ja, men visst är det konstigt vad man jämför också mellan sina olika graviditeter?
Haha, näe den lille tösen vill säkert gå sin egen väg
Min lille har typ lyckats hitta urinblåsan med sin arm eller något för varje gång hon buffar till där nere så får man typ en känsla av att "jag måste kissa, NUU!"
Okej detta måste vi ju snacka mer om. fast nu sitter jag och funderar på om du var sarkastisk eller inte?
Som förstagångsföderska så vet jag inte riktigt vad jag ska känna inför förlossningen. Jag är inte rädd, men jag har ju vart med på en förlossning och sett smärtan som man uppenbarligen har. Jag är rätt smärttålig av mig (tror jag iaf). Så jag vet inte riktigt hur jag ska tänka ang epidral och annan smärtstillande. Lustgas tänker jag glatt använda :)
Jag hatar att vara gravid, första halvan för mig är liksom bara extrem skräck för missfall och så småningom för att det ska upptäckas nåt fel på RUL, och när den skräcken övergår i mer normal oro för hur det ska gå så kommer krämporna och smärtan som gör mig så begränsad. Men förlossningen gav mig mersmak, nu har jag bara varit med om en men det är ju lätt det coolaste jag gjort. Jag var inte rädd för den innan, mest spänd och lite nervös, men det var så himla häftigt. Samtidigt som jag såhär i efterhand känner att det är en del jag hade velat hantera annorlunda. Och det är nog mest därför jag fasar för att nåt ska hända som innebär att jag skulle behöva snittas, jag vill verkligen verkligen vara med om det igen och se vad jag kan göra annorlunda och hur jag hanterar det den här gången när jag vet mer vad som händer.
Jag har glatt mig åt att kunna hjälpa de små barnen på neo genom att donera mjölk till dem. Denna gången bor vi mycket närmare å då blir det lättare att köra med den.
Men nu verkar det som att jag inte får eftersom jag står på kortison :((
Har ni andra funderat något på det??
Jag personligen tycker det är viktigt att hjälpa de svaga som behöver hjälp om man har möjlighet å detta är en väldigt liten grej men ger någon så mycket :)
Ja jag vill väldigt väldigt gärna donera om jag lyckas pumpa. Sist fick jag inte ordning på amningen ordentligt förrän efter drygt tre månader så då var det ju inte aktuellt men nu hoppas jag det går fortare. Vi har neo på sjukhuset närmast oss och jag jobbar ju på sjukhuset, så då kan jag ju både lämna mjölk och hälsa på kollegorna samtidigt isf. Jag äter Levaxin och var lite orolig för det, men just den medicinen får man visst ta när man donerar, det är ju bara sköldkörtelhormon som vanligt folk har normala nivåer av ändå. Thank god! Jag har gett blod tidigare men har ätit så mkt mediciner senaste åren att det inte varit aktuellt, men maken donerar både som vanligt, och trombocyter. Och leukocyter en gång också. Det är såna små grejer som kan vara så viktiga.
Dagen började hos MVC för att ta blodtrycket och urinprov. Gör detta 2 gånger i veckan då trycket gick upp igen för 2 veckor sen.
Hade 135/85 och +1 på stickan precis som i början av veckan men sen har bebisen varit lugnare än vanligt sen i onsdagskväll- jag har känt rörelser men de har varit mindre och mildare men inget som jag oroat mig för då jag känt bebisen hela tiden. Men jag nämnde detta för sjuksköterskan som kollade med BM och blev skickad till förlossningen.
Där blev vi undersökta med UL för att kolla fostervatten och kopplade till CTG för att kolla hjärtfrekvens och sammandragningar- alla undersökningar såg bra ut för bebisen och jag är beordrad till att vila, vila, vila.
De trodde bebisen hade lugna dagar alternativt att den blivit för stor för de stora rörelserna jag hade i början av veckan men jag skulle återkomma om den blev än mer lugn ( minimum enligt läkaren på förlossningen som gjorde UL var 10 tydliga rörelser per dag) eller några symptom på havandeskapsförgiftning som huvudvärk, tryck vid revbenen eller flimmer i synen.
Pratade med en mamma från föräldrargruppen som också tyckte rörelserna blivit mindre och vi är i samma vecka (35) någon av er som känner skillnad på rörelserna?
Men bra att allt såg bra ut och hoppas du kan vila ordentligt!
Visst e det små saker som kan vara så viktiga!! Vill också :( min kompis fick sin dotter för några år sedan. Hon vägde 540g.... Där vaknade jag å ville gärna donera förra gången men det gick inte å så blev det så här denna :(
Jag har inte stött på någon Info om det ännu under min graviditet. Infon till kommande mödrar är dålig om vad man faktiskt kan göra. Borde iaf finns folders på Mvc å ultraljudsmottagningarna
Hon va super liten. Min kompis fick havandeskapsförgiftning så det fanns liksom inget val till slut. Helt frisk idag men mycket mindre dock :) verkligen super häftigt att hon klarade sig!!!