BF Januari 2016 :)

Sitter och funderar över det här med förlossningsbrev. Vet inte riktigt vad jag ska skriva i det. Vad är viktigt att ta med och inte?
Har två barn innan men minns ingenting av mina förlossningsbrev.

Jag skrev inget första gången å kommer inte göra det nu hellre. Tar det som det kommer. Kan ändå inte göra något åt förloppet. Vet att jag endast ska ha lustgas denna gången också men i övrigt så bestämmer bm. Hon vet allra bäst anser jag iaf :)

Jag tror jag har en fil nånstans på nån hårddisk med mitt förra förlossningsbrev, om jag har tur. Så kan jag klippa och klistra. De vill gärna att man skriver här så då gör jag ju gärna det. Jag ska skriva hur jag tänker kring smärtlindring, och kanske lite om tidigare erfarenheter och vad som utifrån det känns viktigt den här gången. Och så ska jag skriva att jag om möjligt vill ta emot bebis själv. En kompis gjorde det nu när hon födde härom veckan och det verkade så häftigt! Iofs hennes tredje barn och hon har snabba förlossningar så hon var väl inte så slut. Men om det går så skulle jag vilja göra det. Och sen kke lite halvsjälvklarheter som perinealskydd och sen avnavling och sånt.

Vad som är viktigt att ta med är väl om man tänkt på nåt särskilt som är väldigt viktigt för en att förmedla som kan vara svårt att komma ihåg att säga. Förra gången skrev jag om mina erfarenheter vid missfallen och min rädsla för att smärtan skulle bli laddat med så negativa känslor, vilket jag även tror att den blev, min enda erfarenhet var ju att värkar aldrig slutade i nåt gott. Och hur viktigt det var att min man fick ta plats i processen. Det är kanske självklart för dem men för mig var det viktigt att poängtera hur viktig han är för att få mig att känna mig trygg.

Gah!! Jag har så galet svårt att välja när det finns så många fina bebissaker! Förstår naturligtvis att detta är ett löjligt problem men ändå! ;) Har svårt att välja snuttefilt, vagnhänge, första gosedjuret osv..vill ju att det man köper ska passa bebisen och vara lite speciellt utvalt till just detta barnet. Sambon skakar bara på huvudet åt mig ibland ;)

Jag kommer inte skriva nått förlossningsbrev, det kom aldrig på tal vid min förra graviditet och kommer antagligen inte att göra det denna gången heller. Verkar inte som att mitt landsting/sjukhus använder sig av det. Jag kommer försöka ta det som det kommer och litar på att personalen ser mina till mina behov. Nått som jag tror sambon kommer sätta sig emot denna gången dock är om det kommer studenter, hade maximal otur med dem vid förra förlossningen med lite olika onödiga komplikationer som min sambo stör sig på än idag. För min del spelar det ingen roll om det kommer studenter denna gången med..de ska ju lära sig på något vis de oxå...

Jag har inga problem med någon enstaka student, typ en blivande bm. Har hört att de ofta har mer tid att vara hos en, om det betyder att man kan få lite mer uppmärksamhet så ok.

Ska skriva om smärtlindring, att jag gärna vill ha lustgas och epidural. Att jag är rädd och inte har något behov av att klara mig utan smärtlindring för att vara duktig eller modig. Att jag tycker det är obehagligt att bli stucken men klarar det, och att jag också har kräkfobi och inte kan kräkas hur illa jag än mår( har inte kräkts sedan 2002) och för personalens skull att det har hänt att jag har gripit tag i tex tandläkaren... *Skäms*

Jag vill i den mån det går veta vad de gör med mig och varför, innan de gör det ( skillnad såklart om det är akut)

Är det något mer man borde ha med?

Blondinbella (ja jag läser hennes blogg, jag vet ;) skrev i sin förlossningsberättelse hur hon tog emot sin dotter själv stående på knä, lät jättehäftigt!

Med risk för att verka hel blåst nu, men är rs en slags influensa? Skyddar man sitt barn mot rs också om man vaccinerar sig? Eller är influensa "enbart" influensa liksom hehe

Det är jättebra poänger ni tar upp inför förlossningen - jag ska fråga på nästa besök huruvida man använder sig av förlossningsbrev här; har inte hört något om det.

Angående snutte och gosedjur ska min mamma försöka leta upp mina gamla och ta med när hon flyger hit. Det blir första barnbarnet så det verkar bli en fullpackad resväska; hon tycker det är kul med kläder

Någonstans i källaren ska finnas en låda med mina gamla grejer med. En del är väl typiskt tjejigt men lite är sådär lagom 70-tals retro tror jag :) bland annat letar jag efter en grön filt med vita hjärtan som ska ligga där :)

Nu har vår bebis iof redan SJU filtar räknade jag till. Bara att konstatera att jag är filtoman (det visste jag iof)

Men har man katt och bebis kan man aldrig få för många filtar. Katter har en tendens att ta över filtar de uppskattar...

Igår Avslutade vi vår föräldrautbildning med att prata om första tiden hemma. Då kom även detta med hur länge man stannar osv på bb. Här verkar vara normen att man åker hem och kommer får tid för återbesök för pku- provet, om allt är bra vill säga. Förstagångsmammor prioriteras om det är dåligt med plats för partners att stanna över vilket tydligen ibland är fallet, ( oroar mig lite men sambon lovar att stå där och hänga på låset på morgonen isf) bra att de är ärliga med det iaf!

vi pratade amning och såg en film som var sådär superpedagogisk, den visade en pappa som plockade in i diskmaskinen, dammsög, lagade mat och gick till Willys och handlade :) återigen, jag förstår varför man i ett mångkulturellt område måste vara övertydlig, men vi skrattade lite åt den. Det viktigaste är väl ändå att man hjälps åt. Sen om jag drar ett varv med snabeldraken och sambon snusar bebis spelar väl ingen roll. Beror ju på hur allt funkar och hur man mår. Jag har som sagt sett alla varianter, som syrran som tog emot alla redan på bb och hade hela familjen på tårtkalas dag 4 till min väninna som inte var redo för besök på 7 veckor.

Jag kramade om barnmorskestudenten från Zambia efter och önskade lycka till för människan kommer bli fantastisk som bm. Hoppas hon ska jobba på förlossningsavdelning för hon var en sådan bm som hariga människor som jag behöver möta; varm, enkel, nära till skratt, själv fött två pojkar. Men så hade hon ju redan jobbat som bm i Afrika och sådana människor har jag respekt för- som ser till att bli det de vill även i sina nya länder, även om det betyder upprepa utbildningen.

Det är två skilda saker å det ens utesluter inte det andra