BF Januari 2016 :)

Okej, enligt amerikanska hemsidor verkar det nämligen ganska vanligt att de känner på livmodertappen. Jag har förstått som ni skriver att det inte behöver betyda att något är på gång snart bara för att tappen är uttunnad, men jag menade ju tvärtom att jag hade velat bli undersökt för att få höra ifall tappen var _ oförändrad_ för det borde väl betyda att förlossningen INTE är på väg snart? Det är ju det jag vill höra. Men de undersöker kanske inte tappen i förväg på min klinik även om många här i USA verkar göra det.

Ni andra - vill ni ha ut bebisen snart eller vill ni vänta så länge som möjligt? Jag räknar ner dagarna till nyår och vill fortfarande helst gå över tiden.

Min bm brukar klämma så att jag mår illa, vid ett besök blev jag helt likblek o höll på att svimma av allt klämmande. Tog ett tag att återhämta mig innan jag kunde åka hem. Förstår inte riktigt hur det kommer sig att det knappt känns något med vissa och att andra ska vara så hårdhänta. Ska bli skönt att slippa min bm jag har denna gången, gillar henne inte alls.

Ja fy tusan, min bm hade lite för långa naglar sist också, uuuuh så det gjorde ont OCH stack lite! Får se på onsdag hur det känns då. Jag får ju ont bara hon ska mäta sf-måttet eftersom hon måste hitta rätt på symfus!

Idag när sambon skulle Ut och skotta fram bilen så vi kunde åka till Mvc och Bm så smet hunden ut, med världens fart springer han iväg.. Sambon iväg efter och jag tar på mig alla mina kläder och går ut efter. Jag hinner leta ca 20 min innan jag måste åka för att inte komma för sent. Sambon får leta vidare själv. Mitt hjärta slår i hundranittio av oro och mår så dåligt. Kommer till Mvc två minuter innan min utsatta tid, visar sig då att det har bokats in en polsk tolk till mig, haha jag kan inte ett ord polska och när tolken pratar med mig på polska bryter jag ihop i väntrummet och tusen känslor sveper över mig.

Var inte min ordinarie Bm jag fick träffa idag men hon var väldigt bra och kunde lugna mig fort, hon sa även åt tolken på skarpen för tolken trodde verkligen jag behövde henne.

Efter att jag lugnat ner mig mätte vi SF måttet, lyssna på fina hjärtat och kände på ett ruckbart huvud. Tycker de är kul hur olika barnmorskorna gör sina kontroller, vissa super hårdhänta och andra mer försiktiga, vissa berättar ALLT och andra får man fråga sig fram.. Men tur är väl att vi alla är olika annars hade de nog blivit tråkigt!

Mitt järnvärde var äntligen på rätt väg och säg helt okej ut! Tack och lov för blodpudding!

Efter Mvc ringer jag sambon som är andfådd men har fått fatt på hunden, efter ca en timme på flykt! Fy vad jag är trött nu!

Godnatt!!

jo men klippa äldsta bonusens hår, var ju verkligen en genomtänkt kvällsaktivitet... Kommer inte ur soffan själv nu...

Funderar seriöst på att skaffa en potta, vår toalett ligger en trappa ner (tänk båttrapp) vet inte om jag kommer klara av att ta mig upp och ner så många fler nätter...

Amalie: min sambo ÄLSKAR att kramas när vi sover, första halvåret vände han på mig till sida när jag sov, för att han skulle kunna kramas, detta klämde han till sist ur sig efter att jag konstant hade nackspärr och inte kunde fatta vad felet var...  Jag älskar hur han älskar att vara nära, men när jag ska sova vill jag helst ligga själv.

Ja antagligen sov hon - och det bådar ju gott inför framtiden faktiskt, att hon sover mitt i natten, haha! Men fy tusan vilken panik! Eftersom hon är så aktiv annars och alltid svarar när jag puttat. Jädra unge. Hehe. Vad skönt att du börjat känna mer nu när du känner efter! Ja det är så bra att kunna ringa in, haha, första gången jag pratade med bm (hon ville att jag skulle ringa upp oavsett jag bestämde mig för att komma in eller ej) så var hon hur lugn och cool som helst, andra gången var hon i farten, så de hade nog lite att göra inatt... Så skönt att jagvinte behövde åka in!

Ja så vansinnigt olika det kan vara! Och då tycker jag att jag har en lugn unge nu jämfört med sonen! Ja det är skönt att ha sett stället tycker jag, vet att vi var inne på Mölndal en gång några veckor innan Axel kom pga rörelserna och det var så bra att veta hur folk var (även om personalen ändras såklart), hur det såg ut och hur det gick till. Den här gången har jag bara varit inne på spec-mvc och det är inte riktigt på samma ställe, men jag är generellt mer avslappnad nu så det känns ok ändå.

Förutom inatt, då var jag inte lugn, usch. Men när hon kom igång så höll hon igång rejält och länge, haha!

Åh fy vilken skräckupplevelse, man kanske inte ska vara besviken på att de slutat med visningar på de flesta ställen!!

Min upplevelse av Mölndal var att det var väldigt lugnt där med faktiskt, hörde ingenting av de födande (var också där på kvällen), men korridoren är som ett H där och undersökningsrummen är i första benet man kommer in i medans förlossningsrummen är i andra benet, om jag minns rätt, så det var lite avstånd emellan. Men ändå lugnt och behärskat och det var så jag upplevde det sen när jag födde också. Hade ingen toa på rummet så fick gå ut i korridoren för att gå på toa, alla var lugna och emellanåt kom det nåt par spatserande med ett gåbord, antagligen för att få fart på saker och ting. Det är säkert olika hur lugna de är beroende på hur stressigt det är just då, jag tror vi föder på en bra tid på året ur den synpunkten. Min kompis födde på specen på östra i juni 2010 (var fullt på de andra avdelningarna så hon behövde egentligen inte specen) och hon upplevde dem som väldigt stressade och att de pumpade i henne en massa värkstimulerande för att de hade bråttom, men det är ju hennes tolkning av det hela.

Hej alla, här har varit aktivitet ser jag, hinner inte läsa ikapp allt nu men ville bara uppdatera lite efter chocken igår.

Var på tul på morgonen igår som visade vääldigt dålig tillväxt sedan sist, läkaren trodde inte riktigt på siffrorna hon fick fram då hon fick använda en gammal maskin så fick komma tillbaka vid lunch och göra nytt tul, en bm var med och gjorde den mätningen på en ny maskin men det visade samma. Tösen har knappt växt sedan sist. Gjorde en vaginal undersökning som visade att jag var öppen drygt 3 cm. Läkaren rådgjorde med en annan läkare och dem kom fram till att det inte var ngt att hålla på så dem beslutade om igångsättning direkt. Så det var bara hem och ordna barnvakt och hämta väskan sen tillbaka igen. Fick första dosen medicin vid 13.30, det hände ingenting kändes det som, hade bara lite småvärkar som gick bra att prata sig igenom ungefär, fick totalt 5 doser medicin tror jag. Vid 22.30 ungefär hade jag öppnat mig 8 cm men bm kunde töja ut det helt för det var så mjukt. 22.52 tar bm hål på hinnorna och jag får direkt världens hemskaste värk, den kom som en ren chock och jag minns att jag skrek "fan, jag hade glömt hur det känns, påminn mig om att aldrig göra det här igen". Andades lustgas och kläckte ur mig några fler lustgaskommentarer. 23.03 får jag krystvärkar och vid 23.08 föds en liten tjej på 2148 gr och 43 cm lång.

Vi mår bra och ligger just nu på neo och kämpar med att få igång amningen, tösen tillmatas med sond för att inte tappa en massa vikt.

Vi klarade inte nyår men hon slapp iallafall julafton och nyårsafton

Spännande att se om ni alla lyckas klara nyår