mirakelspektakel skrev 2016-01-01 19:04:18 följande:
Känns lite skönt att du också känner så, kände mig faktiskt lite hemsk när jag skrev det där, mina bonusar är inga elaka killar, men ibland så är inte impulskontrollen den bästa eller förståelsen för hur ömtåligt ett mindre barn är. Det syns tydligt när det leker med min 2 åriga brorson. Oftast är de fantastiska med honom, men rätt som det är så glömmer de bort hur liten han faktiskt är...
Jag håller med. Bonusarna kommer inte få plocka upp bebisen utan att fråga, lille kommer inte få bära den alls utan bara sitta med den när vi är med. Store kan få bära, han är väldigt rädd om mindre barn, stark och stadig. Han passar sin snart tvååriga lillasyster hos mamman korta stunder när pappan hämtar mamman på jobbet o då gör de klart en flaska välling som han "matar" henne med under tiden.
Jag fick själv en lillebror vid den åldern och både plockade upp honom och bytte på honom osv- men det är skillnad på då och nu och tjejer och killar...
Men jag kommer ju vara nervös men man får försöka bita ihop :) man vill ju inte stöta bort dem från syskonet heller. Särskilt inte som den äldste säger till lille att vi måste hålla ihop, för du är ju den enda riktiga brorsan jag har, de andra är ju bara halvsyskon.
Hur tänker ni andra som har katt/ hund förresten, ett hopp men ändå en koppling:) på folk låter det som att de tror att jag inte kommer våga lämna bebisen på golvet och så pga katterna, men så har jsg inte alls tänkt. Har inte tänkt stänga ute dem på nätterna heller för då blir det ett jävla liv på gammelkatten.
Har liksom tänkt ta det som det kommer, när de kommer fram får de lukta på bebis, kolla det de själva vill typ. Så kommer det nog lösa sig