BF Januari 2016 :)

Och jag har världens snällaste bebis i magen. Den stör aldrig, har aldrig sparkat så jag inte kan sova eller så jag fått ont. Den knör och putter nu och sparkade förut men så snällt så. Hoppas den blir lika lugn utanför sen:)

Så kom han, vår store lille gosse, 53 cm och 4565 gram. En inte jättelång men ack så tuff förlossning som slutade med sugklocka och 2 liter blodförlust.

Är trött yr o lycklig, har varit uppe och stått på benen men sks få blod nu.

Det gick ju!

Godmorgon:)

Jag är här, men har läst sista dagarna inte skrivit så mycket. Hoppas få åka hem idag så kommer det en uppdatering så småningom. :)

Tack för alla grattis!

Oj så mycket hinner inte kommentera ikapp!

Framförallt så tänker jag på dig Seven, vilken upplevelse. Hoppas du repar dig snart och kan njuta av din bebis!

Nu har det kommit många bebisar minsann grattis till alla, så duktiga vi är! Ja jag säger vi för även om jag fick panik och skrek under förlossningen så klarade jag det! Jag klarade droppen och sugklockan och klippet och tom att Edan inte tog som den skulle. Dessutom så blödde jag 2,3 liter och fick 2 påsar blod så det blev lite mer drama än jag önskat och jag grät och mådde skit men jag överlevde!

Mycket tack vare att sambon var helt otrolig, kolugn och visste precis hur han skulle hantera mig, och världens goaste barnmorska på Mölndals förlossning. Tyvärr så fick hon inte vara med hela vägen men hon kom ner till oss på lördag kvällen på BB bara för att kolla upp oss och hon hade dessutom ringt in när hon kom hem på morgonen för hon hade inte kunnat gå och lägga sig utan att veta hur det gått!

Allt startade med vattenavgång på onsdag kväll bara sådär. Vi åkte in för koll, inga värkar, men på väg hem startade de. Hann vara hemma i två timmar, i duschen, sen fick vi åka tillbaks. Jag är såklart skiträdd och gråter av smärta men tror det är jag som är mesig- det har ju just börjat. Men denna otroliga bm, jämngammal med mig, ser mig i ögonen och säger: du ska ingenstans, är du inte igång och mår så här så får vi sätta igång dig.

Men jag var 7-8 cm öppen så det var helt klart riktiga värkar från start, samma som för min syster. Från ingenting vid kollen tidigsre på kvällen till detta.

Resten av natten är ett enda virrvarr. Läkare tog prov på barnets skalp pga hjärtljud. Jag får antibiotikadropp pga feber. Edan tar inte utan tillslut säger bm till om spinalbedövning så jag får en välbehövlig vila. Det kliar överallt av den så sambon får klia, hela jag vrider mig av klåda :)

Morgonen kommer och jag krystar, växlar mellan liggande och stående på knä, inte så ont men detta helvetes tryck. Han åker upp och ner men kommer inte hela vägen. Orken tryter och tillslut säger läkaren ifrån att det blir sugklocka.

Ut kommer han pp första försöket och jag tror jag ska dö. Minns att jag sa till sambon att nu dör jag ju och säg till mamma att jag älskar henne. Och att jag aldrig mer får se Blixten( min gamle katt) och att jag hade velat se min systerdotter växa upp.

Men ut kom han och upp på mitt bröst. Sen fick sambon ta honom för jag blödde och blödde. Såg högvis med blodiga trasor medan jag flåsade lustgas, fick lov att behålla den.

2,3 liter blod fattigare och inlindad i täcken låg jag kvsr på förlossningen hela eftermiddagen, sov och blrv matad av sambon med pannkaka och saft.

sen fattade eftermiddagspersonalen beslutet att ge mog de två påsar blod som beställts o efter det så var jag på väg åt rätt håll igen.

Pojken var 53 cm lång och 4565 tung. Åtta kilo rasade av mig tills jag kom hrm igår. Nu ammar jag och myser med honom och hoppas det rinner till så att jag räcker till för denne store lille kille. :)

Och ont i stygnen i rumpen men annars är allt ok.

Samma här... Jag är iof inte pytteliten till växten men min kille var också ganska stor, 53/ 4565 och fick tilläggsmatas flera gånger på lördagen, när vi egentligen skulle fått åka hem, vi hade packat tom. Vikten höll sig bra men sockret sjönk. Så jag söger likadant, vi har lite hemma ifall att. Börjar bli söndersugen också så vi får se hur vi gör, håller ut lite till. Vår BVC sköterska kommer på hembesök idag och vi ska känna henne lite på pulsen var hon står ang matning även om det såklart är vi som bestämmer. Känns så osäkert när man inte vet hur mycket han får i sig nu.

Vår bebis visade inga typiska tecken för lågt socker så alla var förvånade,så man blir ju extra orolig då.

Tack detsamma<3 ert kämpande går heller inte av för hackor, ja visst är vi duktiga allihop.

Jag sa aldrig att jag inte slog någon.... ;)

Sambon fick ett par smällar och nästan en bm också, som kom in på slutet, men det var sambon jag skulle slå till, hon råkade bara stå där...

Men tack:) jo det känns helt ok. Bara såren i baken som gör ont och tröttheten efter, man orkar gå två steg typ. Går omkring lite inne och plockar mellan varven för att inte bara vilja ligga även om man vilar mycket med. Är ju inte van vid detta svaga, att kroppen gör ont och man känner sig blodfattig. Jag är ju vanligtvis en både frisk och stark person fysiskt. Sambon är på och ser till så jag inte ska ta i för mycket, fick typ gå med soppåsen igår men det var knappt :)

Tack snälla <3

Det var lustigt för det visade sig på lördagen att denna bm dessutom bor i huset nedanför oss.

Hon hette Nasrin och jag skulle tippa på att hon är från Somalia.

Men alla i personalen var bra, men hon fattade verkligen läget, var humoristisk och varm, lyhörd och kunde ändå säga till när det var allvar, som till narkosläkaren hade hon sagt att nu hjälper du henne, funkar inte Edan får du göra något annat.

Tack för alla fina ord :)

Mölndal var jättebra! Man vet inte innan ens om det blir Mölndal eller östra östra hade fullt fast det egentligen är vårt närmsta.

Sambon skulle inte fått stanna egentligen fast det stod i min journal att jag var rädd att bli lämnad ensam. Men så kom de ner och sa att det blivit ett familljerum ledigt så det fick vi.

Varberg ska vara det bästa stället om man vill vara säker på att pappan får stanna, har flera vänner som fött där.

Men du så söt hon är!