BF Januari 2016 :)

Jag brukade läsa en hel del av Jesper juul när barnen var mindre och när jag tänker tillbaka på det så hade man på ngt sätt en bättre relation med barnen på den tiden med. Och det verkar som hon Petra har lite samma tänk som honom. Funderar på att skaffa hennes bok om barns självkänsla och läsa den. Vår äldsta är verkligen en känslig person och det krävs en helt annan dialog med honom och fokus än med den yngsta. Du har så rätt i allt du skriver, tror också det är väldigt viktigt att man visar barnen att man också kan görs fel ibland och att man står för det. Hade lovat äldsta sonen att vara med honom i skolan en stund idag men har inte sovit mer än 2 timmar inatt så jag kände att jag inte riktigt orkade det, men jag förklarade för honom varför och berättade att jag förstår att han verkligen blir ledsen och besviken att jag inte klarade det idag och efter det så sa han inget mer om det, det kändes som han förstod.

Sen tror jag att mkt som händer i familjen runt omkring spelar in. Vi har haft ganska tuffa år bakom oss som påverkat både mig och min man väldigt mkt och det har säkert gjort att vi tappat bort oss själva som par och som föräldrar lite på vägen. Men mkt har vänt nu och vi är på väg tillbaka och jag hoppas att det ska påverka barnen positivt också.
Många säger att deras tredje barn band ihop familjen på något speciellt sätt och jag hoppas att denna lilla krabat kan göra samma sak med vår familj. Låter som vi skaffar barn för att binda ihop familjen men så är det ju inte. Det som är så härligt är att pojkarna längtar verkligen lika mkt som jag och min man och dem är så intresserade av att veta och undrar mkt hela tiden. Så det känns oerhört bra att de inte ser det som ngn som ska konkurrera med dom. Sen förstår jag att det givetvis kommer bli tufft för dem äldre barnen också ibland.

Oj, ja då har du verkligen någon som har gått igenom det och alla gånger på olika sätt.

Måste säga att även att man gått igenom det 2 ggr själv innan så är jag också rädd för hur den här ggn ska gå. Och det är otroligt skönt att kunna ventilera sånt här med andra som varit med om det och som det är första ggn för. Det känns som man kan få lite energi och kraft genom att ventilera det.

Nej, känner heller aldrig att jag har tid att läsa längre. Tiden läggs på så mkt annat istället. Men idag har varit en riktigt bra dag med barnen sedan vi kom hem, lite småtjafs men det tillhör väl syskonkärleken vi har bakat lussekatter och dem har varit så duktiga och hjälpt till (med allt utom disken då, haha)

Det låter som den situationen vi har haft här hemma, så jag förstår verkligen hur ni kan känna. Det är en enorm frustation man känner emellanåt. Mannen har varit arb.lös en längre tid sedan det jobbet han var på las ned. Ingen rolig situation alls och det har gjort att min man mått väldigt dåligt. Sen har jag haft mitt jobb som uska inom demensvården och det har också varit turbulent med mkt mer kvällar och delade turer och sådär och barnen har hatat mitt jobb och gråtit över alla kvällar och helger det sista året. Jag har ju inte trivts heller sista året men kämpat på just för ekonomins skull. Vi började prata om ett tredje barn för säkert 3 år sedan så det är väldigt efterlängtat och jag hoppas att föräldraledigheten ska ge mig möjlighet att ta mig vidare sen till ngt nytt och lite reflektion och eftertanke.

Grattis till den lilla pojken och Gud vad skönt att allting såg bra ut
Ska bli spännande att se hur mitt ser ut senare i veckan.

Haha, näe, det är något visst med den. Även om dem såklart har sina Goa stunder också, är dem borta hos farmor eller farfar är dem väääldigt måna om varandra. Ja, disken har dem gett upp här hemma för länge sen, men dem hjälper mer än gärna till att laga mat.

Oj, det måste ju vara en fruktansvärd frustration för er om han läst två utbildningar och ändå inte fått ngt. Det är jobbigt när man måste flytta och man inte riktigt kan finna ro, vi har sluppit flytt men det har varit under diskussion många ggr. Hoppas att din man hittar ngt snart, det är en hemsk situation att vara arb.lös så länge för det påverkar ju ens personlighet väldigt mkt också. Jobbigt för dig att känna pressen med att du måste jobba heltid. Jag kunde ju aldrig få heltid utan jobbade 85% men med oregelbundna arb.tider så kan det kännas som man jobbar heltid ändå. Var ni tvungna att flytta långt?

Vad härligt att du känner dig så väl bemött och fått bra information. När jag gjorde rul så hade den bm en student med sig som skulle lära sig och man fick ju verkligen extra mkt information själv då fick ni några bilder på bebis också?

Det är klart, en liten del av bebin tar upp hela skärmen hoppas lite på att dem kan säga
kön till mig också. Bm på rul sa ju att det var en flicka så har ju ställt in mig på det så det hade varit roligt att kunna få det bekräftat. Jösses tänk om dem skulle säga att det inte är en flicka, skulle ju bli en jättechock.

Mysigt att få använda sonens kläder igen, det är ju så roligt när för man har ju ändå lite minnen till vissa plagg å sådär

Usch, kan nog inte ens sätta mig in i er situation med flytt och så, och det är klart att hemma blir där man känner att man har sitt. Verkligen jobbig situation för er.
Allting hamnar i ett annat läge och man ser verkligen saker ur en annan synvinkel när man sätts under alla prövningar som en längre tids arb.löshet innebär.
Skönt att ni haft stort stöd av dina föräldrar så man inte står helt ensam. Hoppas verkligen att du kan finna nån ro och kan skapa en bra tillvaro där ni bor nu och att din man kan hitta ngt också.

Jag trodde verkligen på det efter rul att det är en liten tjej, men nu är det så länge sedan man var på rul och sista veckorna har jag liksom fått en oro i kroppen där jag hela tiden tänker att Gud, tänk om det faktiskt inte är en liten flicka. Jag var helt inställd på en pojke till innan rul men nu känner jag bara en konstig oro. Könet spelar ju såklart ingen roll men nu är man ju lite inställd på att det är en flicka så jag är nog mest orolig över hur min egen reaktion skulle bli om det är en pojk. Nu har jag ju köpt rosa :-O

Ja, men precis, eller så ligger möjligheten där framför er en dag igen. Kommer ni dela mkt på f-ledigheten nu med andra barnet?

Jag ser mig inte heller som den personen som skulle bry mig så, men det är konstigt vad man kan fundera och få en massa tankar. Men det kanske beror på att en graviditet och förlossning är väl sådana situationer i livet man inte kan kontrollera på ngt sätt egentligen, men kan man få reda på könet innan finns det ju en möjlighet att på ngt sätt kanske få lite kontroll, man kan t.ex. Fundera ut namn och sådär och få planera för sin lilla efterlängtade bebis.