BF Januari 2016 :)

Ojoj så dum jag kände mig igår när jag gått och lagt mig, trodde en stund att nu fick jag allt en ordentlig värk! Jag kved till, det gjorde rejält ont men insåg sen att det var bebisen som bökade runt riktigt riktigt mycket! Bara att börja skratta åt sig själv! Iaf tills bebisen gjorde om det för då gjorde det så ont att det inte gick att skratta... Så höll det på en bra stund, började misstänka att bebisen försökte hitta en annan väg ut. Så här kraftiga rörelser har jag inte haft innan och sista tiden har det mest varit lite diskreta rörelser.

Skrattar fortfarande åt att jag faktiskt trodde det var dags en liten stund :)

Haha, så där har jag också fått några gånger! Sitter och gnäller så maken frågar om jag fått värkar, men nej det är "bara" bebisen som knökar runt 

Var inte det!! Visst, de är de mest smärtsamma du någonsin kommer gjort förmodligen... Men smärtan går så fort över och den är värd varenda sekund! Jag bestämde mig för att ha en rolig förlossning och de hade jag, jisses vad vi skrattade till och med mellan krystvärkarna ( 12 min) nu hade jag en snabb och lätt förlossning denna gång jämtemot min förra på 36 h, då skrattade jag inte kan jag ju säga! Minns att jag frågade innan huvudet kom ut " är de verkligen ngn som vill ha honom för jag vill nog inte de längre och annars så slutar jag ta i nu" :p ställ in dig på hur du vill att den ska vara och fokusera på det så har iaf du gjort allt du kan för att den ska bli så bra som möjligt! :)

Ojoj så dum jag kände mig igår när jag gått och lagt mig, trodde en stund att nu fick jag allt en ordentlig värk! Jag kved till, det gjorde rejält ont men insåg sen att det var bebisen som bökade runt riktigt riktigt mycket! Bara att börja skratta åt sig själv! Iaf tills bebisen gjorde om det för då gjorde det så ont att det inte gick att skratta... Så höll det på en bra stund, började misstänka att bebisen försökte hitta en annan väg ut. Så här kraftiga rörelser har jag inte haft innan och sista tiden har det mest varit lite diskreta rörelser.

Skrattar fortfarande åt att jag faktiskt trodde det var dags en liten stund :)

Konstigt citeringen blev, jag skrev:

Herregud vilken upplevelse. Vad typiskt att det blev så för dig men skönt att du verkar repa dig ok. Din sambo verkar ha tacklat situationen helt rätt, kul att höra mitt i allt det jobbiga! Vad grym du varit, sträck på dig och var stolt! 

Hur upplevde du Mölndal o tiden efter? Fick din sambo stanna kvar? Kollade ni det med koordinatorn innan? Står i min journal att jag verkligen vill ha honom kvar o får vi ingen garanti för det vill jag åka till Mölndal.

Men menade såklart Varberg här på slutet

Har sovit första natten jämte lilla Casper, han är lugn och nöjd så länge han får vara jämte mig :) stannade kvar själv med han så att min sambo kunde sova hemma med de andra barnen och vi vila upp oss här. Vilken upplevelse det var när syskonen hälsade på en stund igår kväll!
Han har kräkts väldigt mycket fostervatten inatt, det har jag aldrig varit med om tidigare. Suga och ta bröstet var han en hejare på en gång med, visade bara tutten så sög han tag aggressivt och har efter det snuttat en hel del :)

Förlossningen gick bra igår, dock är jag besviken på barnmorskan jag hade då hon inte alls lyssnade på mig och hade kunnat varit ett bättre stöd. Önskar även att min sambo hade stått upp lite mer för mig i situationen när jag inte själv inte orkade tjata. Men i slutändan så spelar inte det så stor roll när jag äntligen fick min underbara bebis och det är över.
Jag fick pangvärkar, intensiva och starka på en gång efter att jag hade skrivit igår imorse. Ringde förlossningen och frågade om jag kunde komma in omgående eftersom att det har gått snabbt tidigare med öppningsskedet tidigare. Första kommentaren jag fick från bm var att "oj, du är redan öppen 6cm, det trodde jag inte"... Gick in i duschen, men när det inte var några mellanrum på värkarna längre valde jag att börja med lustgasen inne på rummet. En timme efter att jag hade kommit dit var jag helt öppen, vattnet gick och krystvärkarna kom. Det var då den jobbiga biten kom, som med de andra barnen, att få ner han. Pratade med bm också mör jag kom in. Efter krystande i ca en timme var min kropp trött, jag sa till henne att jag inte hade tillräckligt med kraft längre och att jag har fått hjälp med de tre andra att få ner dom. Nej, det ville hon inte hjälpa till med, fick prova alla möjliga ställningar istället. Efter ytterligare 30min fick jag dropp, bad om hjälp en gång till och sa att droppet tidigare inte har hjälpt dom ner. "Nu börjar vi med det här ändå" säger hon då. Inget skillnad hände, han kom fortfarande inte ner. När två timmar krystande hade gått var jag något utmattad, bebis mådde dock bra hela tiden DÅ äntligen kom läkaren in + 3 andra barnmorskor och gjorde på samma sätt som har gjorts tidigare förlossningar för att få över han den sista biten. Jag tog i allt vad jag hade då för att äntligen var det någon som lyssnade på mig och det gick!!