svärmor vill flytta in!!!

Jag ska absolut nämna det där med sex under samma tak som svärmor. Tack för det förslaget.

Att be han klippa navelsträngen vet jag att han inte kommer gilla så det får jag avvakta med men nu håller jag tummarna för att hon inte får uppehållstillstånd. Ni som har skrivit om det hoppas hoppas hoppas ni har rätt. Jag har funderat lite och kommit fram till vad han menar med att hon ska hjälpa mig med hem och barn. Han kommer inte lyfta ett finger mer i huset antar jag han menade. Hon kritiserar mig för att han får hjälpa till hemma trots att han jobbar. Så jag antar att han inte kommer behöva göra nåt när mamma flyttat in och "tar över". Sen kommer hon "hjälpa" mig uppfostra mina barn så som hon uppfostrade sina. Sen kommer hon lära mig laga mat för jag kan tydligen inte göra det.

Jag ogillar starkt den kvinnan har jag kommit fram till nu faktiskt. Jag kan inte bo med tanten. Hon har faktiskt bett min man skilja sig när vi hade bråkat så nu ska vi ha en domare här hemma också och jag vet redan vems sida hon står på.

Enligt lagen har du ju ändå rätt att avhysa henne. Hemfridsbrottslagen kan du tillämpa. Din man kan inte bjuda in gäster i ert gemensamma hem om inte du vill det.

Mina svärföräldrar får enbart komma hit på inbjudan av mig när jag är förberedd. Eller om min man och jag har kommit överens om det. Han är helt med mig i detta då det gått över gränsen ett antal gånger. Försökt smutskasta mig inför våra barn när de passade dom och har försökt hjärntvätta dom med att jag behövs läggas in på psyket och har dragit min ena dotter i örat så hårt att hon fick ett blåmärke samt har naggat min son i håret för att han inte ville äta.

Jag har nu sagt till mannen att jag inte vill bo med hans mamma och att om hon kommer och bor här kommer hon märka drt och det kommer bli bråk mellan oss. Jag har sagt att om pushar på det här så flyttar vi bara isär. Han kan bo med sin mamma och hälsar på oss när han vill då. Han sa inte mycket tillbaka heller men han tänker väl antagligen på det jag har sagt.

Men Gud va hemskt. Stackars barn. Jag hade aldrig accepterat att någon tillrättavisar mina barn fysiskt! De verkar inte kloka som även talar illa om dig framför barnen. Du har tur som har en förstående man som sätter gränser där.

Hej TS. Jag förstår uppriktigt sagt INTE varför denna agg mot svärmodern som du enligt egen utsago ALDRIG har träffat tidigare. Hur kan du VETA hurdan hon är innan ni ens har träffats? (jag trycker dock att det i SIG är lite konstigt och undrar varför ni inte har gjort det..). 
Du har valt hans son som din livskamrat. Uppenbarligen anser du att hon tidigare har gjort ett bra jobb när hon har uppfostrat honom till den man du älskar. 
Sen är det ju helt rimligt att din svärmor vill träffa sitt barnbarn som hon (förmodar jag) ALDRIG har träffat hittills. Så hon kanske därför vill "flytta in". Inte för att "uppfostra dig" eller för att "kontrollera" dig. Hon har sitt barnbarn och sin son långt borta i ett främmande land och hon vill gärna umgås med dem innan hon dör.. 

Hon och sonen drömmer dock när de tror att man bara kan flytta till Sverige när det behagar. Reglerna är hårda. Hon kommer inte att lyckas. Det kan bli din stora lycka för du slipper "bråka" om detta med maken. Staten tar hand om den biten.

Däremot kan det hända att svärmodern vill komma till Sverige och vistas här lite längre perioder. Det är väl förståeligt? Vem åker från USA för en week end trip?

Så jag anser att du borde visa lite mogenhet och därtill även tänka på ditt barn. En person till som älskar ditt barn av hela sitt hjärta låter väl inte helt fel? Och vem vet hur länge till svärmodern lever?

Om du däremot är missnöjd med något din man gör eller inte gör (delar inte hushållssysslorna hemma hos er) då borde du ta upp detta med honom - och inte blanda in svärmodern i era problem. 

Jag tycker att du gräver en grop under dina egna fötter när du reagerar så här starkt mot en människa du inte har träffat och inte känner för fem öre. En människa som din man älskar och som älskar din man och ert barn. Det bådar inte gott. 

Du säger att din svärmor har uppmuntrat sin son att skilja sig från dig. Hur vet du det när du aldrig har pratat med svärmodern? Din son kanske använder sin mamma gentemot dig för att han inte känner att hans egen åsikt räcker. Det kanske är han själv - och inte svärmodern - som funderar på skilsmässa?

Tänk ett varv till och var lite mera accepterande och "open minded". Du kommer själv att vinna på den attityden. 

Tänk om du skulle upptäcka att svärmodern faktiskt gillar dig skarpt och anser som du att sonen får skärpa sig och göra sin del av hushållsarbetet/ta hand om ert gemensamma barn i lite större utsträckning?

Men Gud va hemskt. Stackars barn. Jag hade aldrig accepterat att någon tillrättavisar mina barn fysiskt! De verkar inte kloka som även talar illa om dig framför barnen. Du har tur som har en förstående man som sätter gränser där.

Hej TS. Jag förstår uppriktigt sagt INTE varför denna agg mot svärmodern som du enligt egen utsago ALDRIG har träffat tidigare. Hur kan du VETA hurdan hon är innan ni ens har träffats? (jag trycker dock att det i SIG är lite konstigt och undrar varför ni inte har gjort det..). 
Du har valt hans son som din livskamrat. Uppenbarligen anser du att hon tidigare har gjort ett bra jobb när hon har uppfostrat honom till den man du älskar. 
Sen är det ju helt rimligt att din svärmor vill träffa sitt barnbarn som hon (förmodar jag) ALDRIG har träffat hittills. Så hon kanske därför vill "flytta in". Inte för att "uppfostra dig" eller för att "kontrollera" dig. Hon har sitt barnbarn och sin son långt borta i ett främmande land och hon vill gärna umgås med dem innan hon dör.. 

Hon och sonen drömmer dock när de tror att man bara kan flytta till Sverige när det behagar. Reglerna är hårda. Hon kommer inte att lyckas. Det kan bli din stora lycka för du slipper "bråka" om detta med maken. Staten tar hand om den biten.

Däremot kan det hända att svärmodern vill komma till Sverige och vistas här lite längre perioder. Det är väl förståeligt? Vem åker från USA för en week end trip?

Så jag anser att du borde visa lite mogenhet och därtill även tänka på ditt barn. En person till som älskar ditt barn av hela sitt hjärta låter väl inte helt fel? Och vem vet hur länge till svärmodern lever?

Om du däremot är missnöjd med något din man gör eller inte gör (delar inte hushållssysslorna hemma hos er) då borde du ta upp detta med honom - och inte blanda in svärmodern i era problem. 

Jag tycker att du gräver en grop under dina egna fötter när du reagerar så här starkt mot en människa du inte har träffat och inte känner för fem öre. En människa som din man älskar och som älskar din man och ert barn. Det bådar inte gott. 

Du säger att din svärmor har uppmuntrat sin son att skilja sig från dig. Hur vet du det när du aldrig har pratat med svärmodern? Din son kanske använder sin mamma gentemot dig för att han inte känner att hans egen åsikt räcker. Det kanske är han själv - och inte svärmodern - som funderar på skilsmässa?

Tänk ett varv till och var lite mera accepterande och "open minded". Du kommer själv att vinna på den attityden. 

Tänk om du skulle upptäcka att svärmodern faktiskt gillar dig skarpt och anser som du att sonen får skärpa sig och göra sin del av hushållsarbetet/ta hand om ert gemensamma barn i lite större utsträckning?

Visst kan det kännas otroligt skrämmande och olustigt att en främmande kvinna, som man aldrig träffat ska flytta in.

Men det är ju ingenting som säger att det inte skulle gå. Ni har inte träffats förr och det kan ju skrämma vem som helst. Men det kan ju även bli tvärtom, en person som kanske blir gul värd i familjen, eller är det uteslutet?

Generationsboende finns för många idag. Men jag tror att det är en fördel om man har sitt eget krypin även om man bor i samma hus. Dvs ha ni möjlighet att bygga om en källare/vind till något eget med tex kokskåp/mindre kök så ni kan vara för er själva, även svärmor kan ju vilja ha egen tid?

Det som är det viktigaste är ju vilka regler och gränser som man sätter upp. Finns en bra kommunikation och god vilja brukar man väl lösa det mesta. Annars får väl du och mannen prata ihop er om en viss tid hon kan stanna, därefter utvärdera och hitt nya lösningar.

Var sakliga då ni diskuterar och sätt rädslor och känslor åt sidan för att finna lösningar. Framförallt lyssna på varandra och hitta kompromisser.

Lycka till!

Tydligen är det ett problem som redan innan har ett stort motstånd.
Här har inte mannen mkt att komma med tydligen.
Och inläggen som inte håller med kvinnan om detta "kommande problem" verkar dissas omgående.

Konflikt innan konflikten hänt. Här ska svärmor sågas vid fotknölen för alla vet ju hur svärmödrar är, det märks på samtliga svar. Ni blir kanske svärmor själva en dag, om ni har barn.

Om detta är på allvar, borde inte vederbörande finna en samtalsterapeut, eller kyrkan erbjuder också samtal och sätta er tillsammans och konkret belysa det som sker.
Att sätta ultimatum och flytta och mannen måste välja sin Mor eller sin Fru och barn, VEM hjälper det?
Väx upp, är du nu mamma och ska agera med ansvar, så är ju knappast detta forum ngt att dryfta din fråga i. Vill du bara ha bekräftelse på att du har rätt och han har fel, visst. Då har du hamnat rätt.

Många här svarar i affekt, som om de själva inte tål att svärmor skulle finnas med i deras bild, för er är mannens förslag otroligt korkat.

Vänd på det. Om du och din man bor i ett hus, du är den som saknar din Mor och denna vill komma och bo i ert hus. Är det då lika självklart att svaren skulle bli som de nu är?

I bondesamhället bodde generationerna tillsammans. När föräldrarna blev äldre, kunde de överlåta bostadshuset till barnen och flytta till en stuga på samma gård. Att bo tillsammans är vanligare i länder där barn- och äldreomsorgen sköts av familjen.
Just detta med generationsboende är visst USA en förebild, och vi brukar ju komma efter.

Mitt råd, vänd er till någon gemensamt och låt inte rädsla, kontrollen eller vad det nu är få dig att springa iväg, jobba på kommunikationen.

Tydligen är det ett problem som redan innan har ett stort motstånd.
Här har inte mannen mkt att komma med tydligen.
Och inläggen som inte håller med kvinnan om detta "kommande problem" verkar dissas omgående.

Konflikt innan konflikten hänt. Här ska svärmor sågas vid fotknölen för alla vet ju hur svärmödrar är, det märks på samtliga svar. Ni blir kanske svärmor själva en dag, om ni har barn.

Om detta är på allvar, borde inte vederbörande finna en samtalsterapeut, eller kyrkan erbjuder också samtal och sätta er tillsammans och konkret belysa det som sker.
Att sätta ultimatum och flytta och mannen måste välja sin Mor eller sin Fru och barn, VEM hjälper det?
Väx upp, är du nu mamma och ska agera med ansvar, så är ju knappast detta forum ngt att dryfta din fråga i. Vill du bara ha bekräftelse på att du har rätt och han har fel, visst. Då har du hamnat rätt.

Många här svarar i affekt, som om de själva inte tål att svärmor skulle finnas med i deras bild, för er är mannens förslag otroligt korkat.

Vänd på det. Om du och din man bor i ett hus, du är den som saknar din Mor och denna vill komma och bo i ert hus. Är det då lika självklart att svaren skulle bli som de nu är?

I bondesamhället bodde generationerna tillsammans. När föräldrarna blev äldre, kunde de överlåta bostadshuset till barnen och flytta till en stuga på samma gård. Att bo tillsammans är vanligare i länder där barn- och äldreomsorgen sköts av familjen.
Just detta med generationsboende är visst USA en förebild, och vi brukar ju komma efter.

Mitt råd, vänd er till någon gemensamt och låt inte rädsla, kontrollen eller vad det nu är få dig att springa iväg, jobba på kommunikationen.