svärmor vill flytta in!!!

Jag vill egentligen inte att hon flyttar hit alls. Jag vet hur hon kommer styra och ställa här och lägga sig allt vi gör. Min man har aldrig sagt emot henne i nåt under de här åren. Hennes ord är lag nästan. Vi bor stort så rum finns ju men jag vill inte bo med henne så är det bara. Jag hatar inte hans mamma även om han verkar tro det. och jag har inget emot att lära känna henne bättre men vi har inte så mycket gemensamt känner jag. Jag vet att det är viktigt för honom men jag förstår inte varför hon inte kan bo nära oss bara? Nej han vill inte lämna henne ensam med diabetes för enligt honom så kan nåt hända henne under natten eller att hon ramlar och inte har nån nära.

Jag vill helst inte förstöra vårt äktenskap och splittra barnens familj över det här men jag blir så arg när jag tänker på det bara. Det handlar inte om en månad eller två utan hon ska bo med oss och det lär väl bli så att jag kommer serva henne

Jag vill egentligen inte att hon flyttar hit alls. Jag vet hur hon kommer styra och ställa här och lägga sig allt vi gör. Min man har aldrig sagt emot henne i nåt under de här åren. Hennes ord är lag nästan. Vi bor stort så rum finns ju men jag vill inte bo med henne så är det bara. Jag hatar inte hans mamma även om han verkar tro det. och jag har inget emot att lära känna henne bättre men vi har inte så mycket gemensamt känner jag. Jag vet att det är viktigt för honom men jag förstår inte varför hon inte kan bo nära oss bara? Nej han vill inte lämna henne ensam med diabetes för enligt honom så kan nåt hända henne under natten eller att hon ramlar och inte har nån nära.

Jag vill helst inte förstöra vårt äktenskap och splittra barnens familj över det här men jag blir så arg när jag tänker på det bara. Det handlar inte om en månad eller två utan hon ska bo med oss och det lär väl bli så att jag kommer serva henne

Att bara skrika att mannen är galen känns ju rätt så patetiskt... 

Han kommer väl från en annan kultur och har ett annat synsätt än du. Börja med utgångspunkten att ingen av er har mer rätt än den andre. Det är bara onödigt och leder till bråk. Däremot så anser jag att du har veto i frågan. När jag ville köpa en hund första gången så sa min man nej. I sådana frågor som påverkar familjen så mycket har nejet veto. Samma med att skaffa barn eller skaffa svärmor.

Jag måste bara fråga. Har ni aldrig pratat om det här tidigare? Hur ni ser på er familj och vem som tillhör den och så vidare?

Jo vi har pratat om det och han vet hur jag känner. Jag har blivit sur ett par gånger på henne förut men då var han snabb med att be mig att inte säga nåt till henne om det utan bara ta det med honom. Hans mamma är nummer ett i hans liv och det kan inte jag göra nåt åt. han vill inte göra henne ledsen helt enkelt. Han vill att hon ska tro bra om oss och vad vet jag? Han kanske har sagt till henne att hon är välkommen att bo med oss redan utan att ta det med mig. Nu säger han att vi kan låta henne bo hos oss ett par månader och sen diskutera fram en lösning som passar alla. Jag är bara rädd för att det inte finns en diskussion då. Det blir kanske som att jag kastar ut henne senare och det vill jag inte. Jag respekterar hans kärlek till sin mamma och jag vill inte göra honom ledsen men samtidigt så förstår jag inte hur en mamma kan ha sån makt över sina vuxna barn. Hon skulle kunna be honom om vad som helst och han skulle aldrig gå emot hennes ord. Han anser att han är skyldig henne för att hon kämpade på och uppfostrade dom och att hon hade flera jobb när de var små och slet ut sig. Sen att hon vägrade gifta om sig för att inte de ska få en styvfar som eventuellt skulle behandla dom illa. Han vill återgälda henne allt det där