BIM juni 2015

God kväll :) mår faktiskt lite bättre idag. Inte lika ont i magen och sen har vi varit och hämtat bröllopsklänningen idag :D Åh känns så overkligt. Bara 2 veckor kvar :) Sen tog jag faktiskt ett äl-test vid 17 då jag hade 3 kvar och kände att jag kunde lika väl använda de och sen inte köpa nya. Från ett nästan blankt test till detta ikväll så känns det väldigt bra och att äl kan vara på gång iallafall. Antingen imorgon eller på måndag tror jag :) Eller vad säger ni? :) Så får nog ändra ev mitt datum i listan gällande äl sen. :)

En fråga! Jag känner av när jag har min ägglossning, och brukar stämma med den appen jag har. Men jag kommer ha äl den 5/6 , när ska man då försöka? Samma dag eller dagen innan eller två dagar innan?

Jag hade legat varje dag från två dagar innan. I alla fall dagen innan och dagen för äl och dagen efter. Det bästa är ju om där ligger spermier och väntar på ägget! Drar man ut på sexet för länge så kanske de inte hinner fram.

Ja det låter ju säkrast, tror inte min kille misstycker om det, haha! Men finns det inget man kan göra efteråt för att hjälpa simmarna på traven? :P

En eller två dagar till tror jag :)

Börjar se slutet på den hemska mensen, haft en mysdag på stan med en kompis och haft en massa trevligt tjejsnack. Hon är en av dom som vet att vi försöker och har själv en son på ett år. Hon är lika lyrisk som jag var när dom berättade att dom skulle ha barn. Och det känns sååå mysigt:) Längtar efter ÄL nu :)

Ja så tror jag också. Känns så skönt och sån lättnad :) Sjukt vad dessa test och processen av att skaffa barn kan få en att oroa sig och noja sig och får humöret att gå så upp och ner. Att man inte kan lita på kroppens signaler istället :p

Och efteråt blir man helnojig och försöker lyssna på kroppen men fattar inget. Känner man av något vågar man ju knappt tro på att det kan vara något

Vi bestämde oss för att skippa äl-testerna denna månaden och sexa varannan dag istället, hoppas hoppas det ger resultat :) Liiiite svårt nu bara när svärisarna är på besök, haha mitt under äl....

Ja men precis så är det ju. Och när man sen är gravid nojar och oroar man sig också och sen när bebisen är född så är det likadant. Denna ständiga oro över de små. Tänk att de börjar så tidigt. Känns som bästa sättet och beskriva det är ju längtan och kärleken efter ett barn. :) <3 hur skulle man annars orka? Men en sak är säkert det är värt allting man får gå igenom med illamående och foglossning och oro när man har sin vackra skatt i famnen sen. Det är något som är helt säkert :) <3 Iallafall enligt mig :)