Avsaknad av spermier

Jag förstår dig helt! Men åh. Jag önskar er all lycka och hoppas du fortsätter uppdatera oss!

Nu är det mycket bättre. Illamåendet och kräkningarna har upphört. Sett min lilla flicka idag. Har du några symtom? Hur mår du? Håller tummarna för ett fint pickande hjärta, bästa som finns!

Låter precis som mina tidiga symtom! :) Brösten växte typ 2 storlekar, helt sjukt. Är svullna ännu idag. Kommer bli en chock sedan när de punkteras och återgår till de små jag hade innan, haha. Usch det illamåendet när man blir hungrig är förjävligt..!!! Uppdatera efter ul nästa vecka!!

Va säger mannen om allt detta? Hur känns det för honom?

Håller tummarna!!

Exakt samma här. Efter första ultraljudet ?slog? det honom igen om hans besked och han var lycklig över hjärtslag men samtidigt ledsen över att det blev så verkligt. Vi pratar mycket hemma men jag tror det finns saker han håller inom sig för att inte ta bort min glädje. Jag var mer sorgsen innan över att vi inte kunde få biologiska barn men nu när jag är gravid är jag bara så tacksam över att få bära ett barn att jag inte tänker på det alls. Iofs hade jag älskat vilket barn som helst och det blir ju en annan sak för mamman.

Åhh vad roligt! Visst är det en underbar stund <3

Vad härligt!! :) och skönt att allt är ok!

Hej!

Jag hoppas ni får det svar som ni önskar er. I många fall hittar de spermier i testikeln genom att sticka hål och ?suga ut? spermier. Detta kallad TESA/PESA. Det finns även möjlighet till microtese.

När det kommer till donation valde jag mellan att behålla min man och ha barn eller lämna min man och få biologiskt barn med någon annan. Jag älskar min man så mycket och ville verkligen ha barn till varje pris med just honom. Jag tror att om det t ex har varit mitt ex så hade jag aldrig valt donation. Så i mitt fall styrde känslorna för mannen. Sedan att mannen var villig att få ett donatorbarn var viktigt för mig med, ville inte tvinga på honom något och han fick tid på sig att landa i allt. Jag personligen tycker nu i efterhand att donation inte ska ses som en besvikelse eller misslyckande. Jag såg det som ett fantastiskt sätt för oss att fortsätta vårt äktenskap o välkomna ett barn i vårt liv. Självklart kommer det alltkd finnas en sorg över att det blev som det blev men hellre barn i ett kärleksfullt förhållande än inte.

Mitt bästa tips nu är att prata med din man, det kan vara lätt att fokusera på sig själv endast men tänk på din man som kommer få det slutgiltiga beskedet, du kommer ju få generiska barn i vilket fall som. I många stunder ville jag fly från allt och lämna livet men jag visste att det berodde på frustration. Prata prata o prata. Älska varandra, er relation kommer stärkas och ni kommer ta er genom detta!

Stor kram

Tack för ditt svar <3, ja vi har hört talas om dom där procedurerna och hoppas så innerligt mycket på dom. Min sambos vän (sjukt nog?) har genomgått dom, tyvärr utan framgång =(. Jag vill hemskt gärna få bära ett barn och vet att min sambo kommer bli världens bästa pappa så egentligen kanske det inte behöver vara så svårt. Han är dessutom villigt inställd på donation även om det egentligen är alldeles för tidigt att prata om. Känns också lite oförskämt (?) att resonera med dig, då ni ju landat i ett beslut och är tacksamma <3. Är glad för er skull. Men det tar ju inte ifrån en sorgen att min älskling kanske inte kan bli biologisk pappa. Har alltid tittat på honom och tänk att "en dag kanske jag har ett barn som har sådär fantastiskt hår som han har". Fantiserat om alla hans vackra drag som ett barn en dag kanske kommer att få. Vi pratar mycket med varandra just nu och har lite isolerat oss från omvärlden just nu. Känns som vi är väldigt nära varandra nu men samtidigt håller vi på att gå sönder av oro. En sorglig symbios just nu helt enkelt. Vill inte vara kvar i den sorgliga symbiosen i en evighet, samtidigt så känns det som en smäll man får ta? Känns jobbigt att ställa in sig på en resa som kanske kommer ta tid och generera mycket tårar. Hade föreställt mig på att 2019 var året då allt kul skulle hända. Fast vem vet, kanske blir det så ändå trots tuff start.. får försöka hoppas.

kram

Tack <3. Är så glad för er skull. Känns hoppfullt att höra om personer som befinner sig på "andra sidan". En dag ska jag också vara där. 

Så kände jag med! Jag kommer aldrig få veta det heller. Det känns ok nu även om det alltid kommer vara en sorg. Hur många v har det gått för dig nu? :)