Avsaknad av spermier

Hej på er, nu har jag läst igenom hela tråden och jag hoppades enda tills igår att jag inte skulle ha någon anledning att skriva här. Tyvärr har jag det ändå.

Igår gjorde vi nämligen pesa/tesa på min man och fick senare veta att de inte hittade några spermier. Precis som många andra i den här tråden hade han en aning högt fsh-värde och lite mindre testiklar, annars var det inget annat tydde på detta. Trots att det till viss del var väntat så känner vi både en sån enorm besvikelse. Varför drabbades just vi? Varför kunde vi åtminstone inte haft lite tur och hittat något? Vi är helt inställda på donation nu och ska försöka flytta till Örebro från Sahlgrenska. Men även fast vi känner att det är den vägen vi vill gå och att det förmodligen kommer bli bra så är det en enorm sorg. Känns så ohyggligt orättvist och jag önskar bara att allt är en stor mardröm.

När ägget släpper/har släppt kan man se vätska av ägglossningen som ett tecken på att det har skett. Så det bör vara det hon sa. :) Tajmingen var nog bra men det värsta är väl att det inte är en garanti för något :(

Tack! Ja livet känns inte rättvist alltså, vi har flera kompisar som har lyckats på första försöket liksom, på vanligt sätt. Men livet behöver ju inte vara perfekt för det. Ja vi står i kö i Sverige, blev satta i kön på första mötet på Sahlgrenska för att läkaren tyckte det kunde vara smart eftersom kön var så lång, schysst tyckte vi. Men kön är ju fortfarande för lång.. Vi tänker att vi ska kolla med Örebro hur lång kön är där först. Om den är för lång kanske vi kollar privat. Har jag förstått det rätt att de privata klinikernas spermabank är från Danmark? Eller kan det vara olika?

Donation känns bättre än adoption eftersom vi båda vill ha barnet så litet som möjligt och att inte få barn alls är inte ett alternativ för oss. Även fast det känns tungt så är generna inte allt ju. Man formas ju av sin förälder och min man kommer älska barnet mer än nån annan. Hur tänker och känner ni med donationen? Hur har tankarna gått?

Ja verkligen! Plus att jag på senast har märkt hur folk liksom sneglar mot min mage bara för att vi är i rätt målgrupp för barn, så att säga.. Fick även frågan av en tjej jag knappt känner när jag hade en stor skjorta?! Nu försöker jag ha tighta kläder bara för att folk inte ska hålla på och undra, tar ju himla mycket på krafterna... 

Ja kön är sjuk, men hade efter att ha läst här förhoppningar om att Örebro hade typ ett halvårskö. Men nu när min man pratade med dom verkar de handla om flera år?! För att de prioriterar folk som är från deras region först... Förståeligt men otroligt frustrerande. De fick väl ändra när det blev känt att det var kort kö gissar jag. 

Känner samma som dig med donationen. Hur länge sen var det ni fick veta att det inte fanns spermier? Vart gör ni inseminationen? Hur många försök har ni gjort? 

Testdag imorgon. Negativt test och mensvärk. Första försöket gick med andra ord inte vägen trots bra timing och rätt förutsättningar.

Det värsta av första inseminationsförsöket:

1. Alla fejk grav-symtom. Jag har haft svullna bröst i en vecka, metallsmak i munnen, känt mig åksjuk. Jag har inte inbillat mig dessa symtom.

2. Att inte bli gravid trots HJÄLP.

3. Väntan på testdag.

4. Alla förhoppningar.

5. Att varje dag pendlas mellan hopp för att därefter kastas in i förtvivlan.

Kommer inte kunna inseminera denna månad pga utomlandsresa men vi kör på i oktober med insemination igen.

Beklagar. Går ni över till ivf efter två inseminationer?

Vi ska köra en gång till med insemination men helst av allt hade jag velat hoppa över till IVF direkt. Ni kommer säkert få besked av kliniken men eftersom man ska starta med injektionerna igen på dag 3 så kan det vara intressant att veta när du ska få börja..

Absolut. IVF ger en chans upp mot 30-40%. Kontra insemination som kan förliknas med samlag...

Vi kör ju privat så det kan vi men vi ska på smekmånad under ÄL denna månad så vi kör på igen i okt. :)