Avsaknad av spermier

Hej tjejer!

Hoppet är det sista som överger en, även om det ibland känns förjävligt. Skickar massa hoppfulla kramar åt ert håll!

Här har vi ju turen att ha spermier, men trots att jag tycks bli gravid så vill det sig inte, nästan så man undrar om allt verkligen står rätt till även om man har tur att ha både ägg och spermier. I vecka 20 fick vi veta återigen att fostret dött, otroligt tungt besked, under tiden av en normal graviditet så har jag lyckats få två missfsll. Nu har jag genomgått det här missfallet, förlorat två liter blod, på köpet också blivit skrapad för att moderkakan satt fast. Sen börjar brösten tydligen producera mjölk på det. Mm.. ja det har varit en omvälvande månad.

Men likt förbannat ställer man sig upp och biter ihop, hoppas vidare och drömmer om det där barnet. Det ska ju bara gå, det måste det göra. Ellerhur? :)

Hej tjejer!

Hur går det för er i tråden?

Vill uppdatera tråden med att berätta att vår efterlängtade flicka som blivit till via donation har kommit. Finns inga ord för kärleken som uppstått. Barnmorskan berättade att hon aldrig sett en man vara så engagerad i sin frus förlossning och att han blev helt tagen vid hennes ankomst.

Aldrig sett min make såhär. Han är helt såld och kär.

Resan hit har varit tuff men jag skulle göra om den 100 ggr igen. Vår flicka är en kopia av donatorn (av hans babybilder) men det stör oss inte det minsta. Jag stör mig inte ens på att hon inte liknar mig det minsta av det man kan se. Hon är en egen person som vi älskar oerhört mycket.

Lycka till alla som står inför beslutet. Jag var där och inser att jag hade missat allt detta pga rädsla för ovissheten. Är så glad att jag vågade! :)

Hej på er! Jag skrev här i tråden i höstas efter att vi hade gjort pesa/tesa och det visade sig att det inte fanns några spermier. Har dock följt tråden ändå, kul att höra att några av er har fått barn eller ska få barn!

För oss har det gått upp och ner sen vi fick det slutgiltiga beskedet. Många av våra vänner är inne på barn nummer två och då gör det på något sätt extra ont att vi inte ens kan få ett barn? Varför finns det inte ens en liten spermie? Känns så orättvist. Men jag förstår ju någonstans att det blir bra med ett barn som biologiskt sätt inte är min mans ändå, såklart, men är svårt att skaka av sig orättvis-känslorna.

Vi har lite smått börjat fundera på om det ändå kan vara värt att lägga de där pengarna på att testa micro-tese. Är ju stora pengar om det inte fungerar, men värt om det gör det. Det som känns tufft är att man inte vet alls om det funkar? Finns ju ingen statistik eller något som säger det ena eller andra, vilket stör mig så. Hur många här inne har lyckats/inte lyckats med micro-tese? Ni som lyckades hitta något, kunde de säga varför de inte hade hittats tidigare?

Vill avsluta med att säga att den här tråden är guld. Så fin och ärlig. Många ställen med ofrivilligt barnlösa är bara så deppig att läsa, här känner man mest en samhörighet!

Hej allihopa!

Hoppas att alla har haft en fin sommar. Hur går det för er? Ontopic, har du fått din bebis?

Vi skulle ha gjort vår tredje insemination nu efter sommar, men kliniken hade missat att beställa spermier, så det blev inget. Ursäkten vi fick var att läkaren var helt säker på att jag skulle bli gravid snabbt, så de beställde bara för två försök. Det gör mig väldigt ledsen, dels för att de har gjort fel och vi nu måste vänta ytterligare en månad men också för att om de nu trodde att vi hade så bra chanser, varför lät de oss betala ett paketpris för fyra gånger? De ville alltså bara få ut så mycket pengar från oss som möjligt... Jag förstår att de vill tjäna pengar, men att tjäna pengar på folks olycka är bara sorgligt.

Vi kommer iaf bli kompenserade för deras fel.

Jo, jag tycker att de har gett oss rimlig kompensation, så det känns ju lite bättre. Men det enda vi vill är ju att få bilda en familj så då känns kompensationen så sekundärt. Jag hade ju tusen gånger hellre blivit gravid än fått en kompensation. 

Spännande! Vet ni om det ären pojke eller flicka? Har du några tankar kring förlossningen? Jag jobbar ju på förlossningen och BB så jag har hand om nyblivna familjer hela dagarna. Jag tror att du kan vara glad att bebisen har hållit sig inne, för nu är de flesta i personalen tillbaka från semestern. Våra chefer sa innan sommaren att det kommer att bli en bra sommar för antalet kvinnor som är inskrivna på mödravården och beräknas föda i sommar är extremt lågt. Men så läste jag på nyheterna förra veckan att det har fötts rekordmånga bebisar i sommar... Så ja, det har verkligen varit fullt upp i sommar =)