För mig är det lugnt, så länge ni också deltar i diskussion om tråden och stöttar där- det måste få vara huvudfokus tycker jag, att det inte skiftar fokus helt. Alltså att frågor om ?0-spermier? inte står obesvarade medans frågor om graviditet flödar. Jag tycker att det är peppande att ni blivit gravida & hoppas att ni orkar vara i tråden trots att ni inte längre är ofrivilligt barnlösa. Kram
Hej,
Hur har det gått med alla från tråden? Hur går det gått med er som var med i början. Väldigt intresserad hur det gick!
Tack
Denna tråden har verkligen berört mig då jag/vi själva var i den sittsen för några år sedan. Går in och läser rätt ofta i denna tråden och hoppas att det går bra för alla. För det är tungt besked att få
Hej,
Jag har följt den här tråden ganska länge nu men inte satt några avtryck förrän nu. För snart en månad sedan, efter genomförd Micro-TESE, fick vi det tråkiga beskedet att det inte finns något. Vi har nog landat och accepterat det hela till viss del, men såklart är det och har varit väldigt tufft.
För mig har allt det här resulterat i många frågor och funderingar och kanske kan jag hitta svaret här hos er. Vi kommer välja att gå vidare med spermiedonation och jag har förstått att vissa av er har valt detta också (och lyckats, det gör mig så lycklig, stort grattis till er). Jag har fortfarande inte så stor koll på hur lång kö tiden är här i Sverige (RMC i Malmö där vi har fått hjälp) men har lite förstått att köerna är långa - någon som kanske vet? I vilket fall så har vi kollat på att vända oss till Danmark men dock verkar det ju finnas en mängd olika alternativ. Har någon valt att vända sig till Danmark, vilken klinik och har den isf varit bra? Hur går man tillväga när det gäller insemination (jag har fortfarande inte spolat äggledarna så det är väl något som måste göras först) men görs hormonbehandlingar etc även vid insemination? Har någon använt sig av cryos och hur fungerar det?
Många frågor här, känner mig lite vilsen i allt. Är dock väldigt tacksam att jag har hittat hit - den här tråden har hjälpt mig mycket.
Hej alla fina!
Jag har inte skrivit på ett tag dels för att jag har en familjemedlem som inte mår så bra och dels för att jag har haft väldigt svårt för att acceptera donerade spermier. Men nu har vi ändå bestämt för att det är den vägen vi kommer att gå. Efter att ha förbrukat all landstingsfinansierad hjälp vi kan få så har vi gått över till en privat klinik och kommit överens om att gå över till donation. Min man har tyckt att det känns helt okej och varit positiv till att prova något annat, medan jag har haft väldigt svårt för att få någon främmande mans spermier. Tyvärr hade jag ägglossning bara några dagar efter vårt besök på kliniken så de hann inte få hem spermier i tid, så nu väntar vi på nästa cykel.
Min dröm om ett gemensamt biologiskt barn är fortfarande inte helt död. Jag tänker att när vi har mer energi (och förhoppningsvis ett barn) kanske kan göra en ny micro-tese i Göteborg. Om man har varit gravid tidigare kan kroppen ibland ha lättare för att bli gravid igen eftersom den kommer ihåg vad den ska göra. Så jag tänker/hoppas på att om jag har varit gravid en gång kanske det fungerar bättre med min mans spermier då.
Hej tjejer!
Hur går det för er i tråden?
Hej!
Vi har gjort vår första insemination med donerade spermier. Väldigt jobbig upplevelse, även om kliniken känns väldigt bra i jämförelse med landstinget. Jag vet inte om det har fungerat ännu. Kallamakka, hur är det med dig?
Har testdag 1/7. Vet inte om jag ska tjuvtesta, har ju gjort det vid typ varje IVF. Förra insemination fick jag min mens några dagar före testdag, så hann inte tjuvtesta... Min man tycker ju absolut inte att jag ska göra det, haha
Tack för lyckönskningarna. Har tyvärr en dipp och tycker att det känns/tror redan att det har misslyckats... Men det har ju bara gått nio dagar sedan inseminationen så jag vet att det är för tidigt att veta något.
Tänkte höra ni som har gjort inseminationer, är det några av er som har tagit ägglossningssprutor i samband med inseminationen? I så fall vilken dag? Behövde ni betala extra för det?
Vill uppdatera tråden med att berätta att vår efterlängtade flicka som blivit till via donation har kommit. Finns inga ord för kärleken som uppstått. Barnmorskan berättade att hon aldrig sett en man vara så engagerad i sin frus förlossning och att han blev helt tagen vid hennes ankomst.
Aldrig sett min make såhär. Han är helt såld och kär.
Resan hit har varit tuff men jag skulle göra om den 100 ggr igen. Vår flicka är en kopia av donatorn (av hans babybilder) men det stör oss inte det minsta. Jag stör mig inte ens på att hon inte liknar mig det minsta av det man kan se. Hon är en egen person som vi älskar oerhört mycket.
Lycka till alla som står inför beslutet. Jag var där och inser att jag hade missat allt detta pga rädsla för ovissheten. Är så glad att jag vågade! :)