Exakt på vilket sätt kommer barnen främst? Jag undrar detta varje gång jag hör uttrycket. Ingen vettig människa skulle ju be sin partner "välja" mellan barnen och partnern så på vilket sätt menar ni att barnen kommer först?
När det gäller mindre barn så går deras behov före partnerns. Men ju äldre barnen blir, ju mer jämnas det ut. Jag ser tex ingen anledning till att hoppa över ett biobesök med partnern för att en 16 åring vill ha skjuts till sin kompis, eller att samma 16 åring är förkyld och får sitta ensam hemma några timmar.
Jag får mer intrycket av att många som svänger sig med att "barnen går minsann först", använder barnen som medel för att tvinga igenom sin egen vilja gentemot partnerns.
Jag tror inte det behöver vara så. Det finns föräldrar som klarar av att vara en bra mamma/pappa och en bra make/maka. Oavsett om det handlar om en nyfamilj eller en kärnfamilj.
Inte alltför sällan man hör man om par där den ene parten känner sig åsidosatt för att den andre enbart fokuserar på de gemensamma barnen, och aldrig på det gemensamma vuxenlivet. Äktenskap som spricker för att allt kretsar kring barnen och deras behov, och de vuxnas behov glöms bort eller åtminstone lågprioriteras.
Jag undrar ofta hur man kan ha ett fungerande förhållande om man alltid sätter partnern i andra hand. När jag möter det uttrycket "klart barnen kommer först" så handlar det SÄLLAN om barns basala behov utan att partnern (ofta i sammanhanget där partnern inte är barnens andra förälder) skall komma i andra hand i ALLT. Då kan jag inte låta bli att undra om det inte finns en anledning till att det gamla förhållandet sprack...
I vår familj är alla lika mkt värda. Ingen kommer på andra plats utan alla är lika viktiga. Dock prioriteras familjemedlemmar behov och önskningar efter vad som, basalt , är viktigast just då.
Om min minsta skall sova får resten av familjen vara lugnare o tystare. Om min bonus behovet hjälp med läxorna går det före min sons önskan att leka. Om min man inte hunnit äta på hela dagen går det före barnens önskan/behov av att gå ut osv.
Annars ser jag det inte som en familj utan vuxna med barn som lever tillsammans.
Min mamma har alltid sagt att vi barn går före hennes partner. I vissa fall har det säkert varit så.. men bara det faktum att han ens ÄR hennes partner fortfarande och har varit det i alla år visar tydligt att det inte är rakt igenom sant. När han stod i dörren till min systers rum med en stekpanna i handen och hotade att slå ihjäl henne borde han rykt, kan jag tycka. Eller några år senare när han slängde min dator i golvet och skrek att han skulle döda mig kanske. Eller bara rent allmänt när han skrek o smällde i dörrar. Men han e kvar. Och hennes argument är att "han är snäll, han har ju inte slagit någon av oss någonsin". Livrädd att själv bli sådär blind. Lever hellre ensam resten av livet då. Och löftet att barnen kommer först, det låter bra men betyder ingenting för mig.
Det är därför man ska undvika att bli tillsammans med någon som har barn sedan innan. Det blir obalans. Personen utan barn sätter sin partner främst medan denne sätter sina barn främst.
Mina barns känslor/behov/bästa kommer alltid framför min partners, oavsett om det är barnen pappa eller inte.
Klart att mitt barn kommer först när det gäller vissa behov osv.. Mitt barn är mitt hjärta <3 Men mitt barn kan inte välja min partner... Och min parter kan inte tävla mot mitt barn, då det är helt olika sorts kärlek. Det gäller respektera varandra från alla håll. Jag skulle inte lämna min kärlek ( om han inte är ond osv) för att mitt barn vill det. Mitt hjärta har kärlek så det räcker och bli över :) Och parnen vet att jag är ett packet ;)
Mina barns känslor/behov/bästa kommer alltid framför min partners, oavsett om det är barnen pappa eller inte.
Handlar det om liv och död så skulle jag utan att blinka sätta mina barn först, min sambo har minst lika god chans att klara sig själv som jag har.
Däremot i vardagen.. Barnen kommer alltid först på det sättet att de ska ha sina behov tillfredsställda innan vi gör annat, men nog får de vänta på sin tur att prata osv om vi vuxna pratar först osv, så det beror på vad man läser in i att sätta barnen först.