Ja helt uppåt inget så ska här diskuteras en klurig fråga och synpunkter angående ett speciellt ämna nämligen tämligen allvarliga. Jo så här ett exempel bara . När ett par separerar vem ska ta ansvaret för om det finns barn, bostad mmmm. Ska den med möjligheter och förutsättningar eller ska den utan möjligheter och förutsättningar ? Diskutera gärna.
Soc är pricis så ni kan äta men inte mer knappast jag tänker göra det.
Självklart är det bådas ansvar att se till att barnet får det bra, så resonerar åtminstone en sund förälder.
I vårt fall var det att jag tvingades panikflytta då karl fick en knäpp och blev allmänt hotfull, så jag stoppade in barnet i bilen hämtade gröt och tallrik och flydde. Fick hjälp av föräldrarna att bo på hotell två nätter så jag hann ringa runt och skaffa bostad till en halv månad senare, fick ta enda tänkbara alternativet. Med hjälp av familjerätten fick jag tillgång till huset en vecka för att packa mina saker (efter att ha bott en vecka hos olika vänner), då pappan hade umgänge och var tvungen att befinna sig i huset tyckte han, så det var bara mer pressande.
Idag är jag tacksam att slippa bo med en så sjuk person. Han tar i princip inget ansvar för dottern mer än betalar underhåll, förhoppningsvis fortfarande hennes försäkring samt träffar henne numera regelbundet 7 timmar varannan söndag. Resten sköter jag. Ja, han har även "lånat" dotterns sparpengar i perioder.
Tack vare snälla föräldrar som kunde stötta mig ekonomiskt när ekonomin släpade på grund av vab gick vi runt första halvåret. Sedan att det var psykiskt tufft är en annan femma. Första vecka i nya lägenheten var hon sjuk i åtta dagar och som en igel dygnet runt och skrek så fort jag var tvungen att sätta ner henne. Så då var det bara att sätta sitt eget liv på väntläge.
Så är man inte gravt fysiskt eller psykiskt handikappad har man ett ansvar som förälder, sedan kan man välja att vara en sk frisk förälder, men ändå skita i sitt barn umgängesmässigt.
Rent ekonomiskt är det tufft om man saknar förmåga att ha sitt barn halva tiden och därmed slippa betala underhåll, om det nu är det ekonomiska som sätter störst käppar i hjulet. Kan du inte betala för boendet, så är det väl bättre att den andra föräldern bor där alternativt att bostaden säljs om det inte är en hyresrätt. Ingen är ju tvungen att bo kvar, men man har ju ett delat ansvar den tid båda står på kontraktet.
Men om du inte har några förutsättningar alls låter det som att du både är arbetslös och lever på gatan - och DET är inget jag skulle rekommendera som en bra lösning för ett barn. Men det är mina spekulationer, då du tydligen inte ens kan få socialbidrag ... Sedan hur din situation egentligen är, lär ju bara du veta med den knapphändiga information vi fått.
är det möjligen så att du blivit fråntagen dina barn och nu är du bitter för att du dessutom måste betala för dom?
Snälla nån! Vad är det med dig? Du verkar inte må bra någonstans.
Självklart har du ett ansvar för dina barn. Som förälder finns det inget som heter "jag skiter i ungarna för jag måste fokusera på mig nu". Barnen måste ALLTID gå först!!!
Om du känner att du absolut inte klarar att göra det, på grund av sjukdom eller vad det nu kan vara, är det bäst att du meddelar socialen det så de kan hitta en fosterfamlj för barnen. Du verkar ju inte vara kapabel att ta ansvar, i alla fall inte just nu, så det kanske är det bästa.
Man delar på ansvaret.
En persons bra/dåliga förutsättningar skall inte behöva gå ut över eller påverka den andre parten. Båda har ett ansvar, oavsett livssituation.
Hur mår du TS?