BF april 2016

Läste det. Så sorgligt. Vet man varför?
Som tur är risken så ofantligt otroligt liten, men såklart skräms man.
Jag läste igår om en kvinna som nekades kejsarsnitt, sen blev förlossningen fel och slutade i akut snitt men barnet dog. Det känns jobbigt för mig som ska på KS-samtal och "strida" för snitt nu i veckan.

Nu har man setat på en platstol i sporthallen hela dagen då äldsta dottern har haft handbollscup, inte skönt för min foglossning kan jag söga, har även haft en del onda förvärkar idag trots absolut ingen ansträngning alls så hoppas att det inte är något på gång.

Här har man lyckats lägga sig med förvärkar, halsont, huvudvärk och feber kom som ett brev på posten när vi satt och åt middag :/ Hoppas det går över snabbt bara.

Jag som tänkte gå på barnloppis imorgon om jag hade orka.

Fick idag veta att min mans morbror vägde 6 kg vid födsel. Och min man var stor för att vara tvilling.
Vi är ju rädda att även denna bebis ska växa på sig i slutet precis dom vår son som vägde 5,3 kg vid födsel. Ska på snittsamtal i veckan. Undrar om man ska nämna morbrorns vikt. Vikten går tydligen mest i vikt från pappans sida.

Det tycker jag, särskilt som din kropp verkar vilja låta dina bebisar växa sig stora.. hade också varit totalt livrädd om jag var du

Ja hittills har de ju pratat om igångsättning men jag blir mer och mer emot det. Jag kommer bara tänka på att barnet är stort. Och det rekommenderas ju inte att sätta igång vid stort barn då det ofta slutar i akut snitt. Och att gå igenom både igångsättning med konstgjorda intensiva värkar för att ev gå igenom akutsnitt också, det är ju inget jag vill.

Jag hade nog inte vågat försöka föda naturligt om det inte vore för att jag och min syster var små och inget utav mannens tidigare barn har varit speciellt stora heller..

Mamma sprack rejält med min syster, hade hon varit större så hade mamma kanske inte överlevt, hon kom hemma, kvinnorna i min släkt har haft störtförlossningar allihopa, så hade jag vetat att jag väntat ett stort barn hade jag krävt snitt och vägrat något annat.

Bara säga det, du är så rädd så du helt enkelt vägrar.

Mina djur beter sig så underligt. Den ena katten (kastrerad hankatt) är sjukt efterhängsen och vill gärna ligga nära, helst på magen.

Tidigt i morse buffade det på dörren. Det var vår franska bulldogg (steriliserad tik) som så desperat ville komma in i sovrummet. Hon verkade jättenervös, men lugnade ner sig när hon fick lägga sig mellan oss i sängen!!

Djuren brukar vanligtvis ligga på mattan utanför sovrummet och vänta på att vi ska komma upp, men nu verkar de helt tossiga?!

Jo det är ju mer eller mindre så jag känner. Men som läkaren sa: "din son kom ju ut". Så de tycker ju inte att det finns kroppsliga hinder :( har ont i magen över detta.

Har läst att det hänt flera. Att de känner på sig när förlossning är på G :)