Mångkultur

Du startade debatten med att ge en egen definition av begreppet kultur och enligt din  hemkokta definition exkluderade du merparten av det som ingår i det det mycket vidare traditionella kulturbegreppet. Men det är uppenbart att du i dina resonemang själv inte tillämpar ditt eget snäva kulturbegrepp!

Nu säger du att du ifråga om kulturen vill diskutera sådant som  mötet mellan människor, hur vi bemöter och  behandlar varandra, hur vi fungerar i samhället, på arbetet, i skolan etc. (= seder och bruk). Du säger att det är på det planet som du förespråkar monokultur och assimilering av invandrade. Du laborerar  här  helt klart med kulturbegreppet i en vidare mening, ävensom  när du talar om att immigranterna kan få bevara sin ursprungskultur  men bara till en viss gräns där de bör ta till sig svensk kultur.

Ditt första inlägg gav intrycket att ditt motstånd mot mångkulturen handlar om att inte acceptera att migranter bryter mot svensk lag eller stöder IS,  eftersom du exkluderade allt annat som normalt omfattas av kulturbegreppet. Nu inkluderar du allt möjligt i kulturbegreppet som seder och bruk liksom ursprungskultur ( till en viss gräns).

 Frågan är då vad det är som du kan acceptera och inte acceptera? Att öppna dialogen med din egen definition av kulturbegreppet har enbart förvillat och skapat oklarhet. Tala klarspråk istället för att ägna dig åt begreppsjurisprudens!

Själv anser jag att massinvandringen och  importen av främmande kulturer från Afrika och mellanöstern inte har tillfört något av nämnvärt värde till Sverige. Vad skulle det vara? Kebab?

Du hävdar att många (?)  uppfattar mång kultur som att man blandar olika kulturer så att det uppstår en blandkultur, en syntes av olika kulturer. Men med mångkultur i Sverige menar man inte detta, utan mångfald, d.v.s. att olika kulturer lever sida vid sida. Sverige har av mångkulturalistena aldrig tänkts som en smältdegel som i USA. Så varför skapar du en halmgubbe alldeles i onödan?

Efter denna onödiga halmgubbe förklarar du vad mångkultur egentligen innebär, d.v.s. samma som de allra flesta andra tycker och där olika kulturer likställs. Du lägger sedan till att det är motsatsen till assimilation och du tycks värna etnisk kulturell identitet.

I ditt första inlägg exkluderade du en mängd saker från kulturbegreppet som seder och bruk och exemplifierar med högtider man firar, vilken mat man äter, vilka kulturella nöjen man ägnar sig åt eller avnjuter, vilken andlig tro man har, vilket språk man talar o.s.v. Det är inte vad du är emot när det gäller mångkultur sa du då. Nu däremot framstår du som en fullfjädrad kulturkrigare  som är för assimilering i den svenska kulturen (enligt det traditionella kulturbegreppet som du nu erkänner) och mot främmande kulturer!

 Snälla du, skriv inte mer för det skapar bara förvirring och oklarhet om vad du egentligen tycker. Vet du det själv?  

Du hänvisar till ett kritiserat avtal mellan Socialdemokraternas sidoorganisation Tro och Solidaritet och Sveriges muslimska råd från 1999 dvs för 26 år sedan. Idag finns inget samarbete mellan Socialdemokraterna och Sveriges muslimska råd.

Sverige har i princip alltid haft mångfald. Romerna har bott här sedan 1500-talet, judar sedan 1600-talet, och tornedalingar samt sverigefinnar har varit en del av vårt land i hundratals år. Samerna har funnits här i tusentals år. Även muslimer har funnits i Sverige i hundratals år, om än i mindre antal.

Att vi tillåter olika språk, kulturer, religioner och traditioner dvs det som brukar förknippas med mångkultur är alltså inget nytt utan en del av vår historia som vi har haft i hundratals år.

Mot denna bakgrund vore det intressant att höra din syn på den typ av mångkultur som funnits i Sverige länge. Tycker du att vi ska fortsätta att bejaka och stödja olika språk, religioner, kulturer och traditioner, som vi gör med våra erkända minoriteter, eller bör vi ändra vårt förhållningssätt?

Om du anser att vi ska tillåta och värna om dessa mångfaldsaspekter för våra minoritetsgrupper men samtidigt begränsa samma rättigheter för andra som har kommit till vårt land, skulle det vara intressant att höra hur du ser på praktiska lösningar. Hur tänker du att detta skulle kunna genomföras i praktiken? Sverige är en demokrati där yttrandefrihet och religionsfrihet är grundläggande rättigheter. Hur menar du att vi skulle kunna tillåta mångkultur för vissa grupper i vårt land samtidigt som vi begränsar den för andra?

Min syn på mångkultur är att det kan vara något positivt om vi har utlänningar som flyttat till Sverige och fört med sig sin kultur hit.

Det gäller om de är i mindre antal och inte som nu kan räknas i flera miljoner i vårt lilla land. Särskilt om deras kultur är svårförenlig med vår och i viktiga delar står i strid med vår som t. ex. när det gäller synen på vår demokrati, vårt rättssystem och kvinnosyn m.m. Då skapas som vi sett s.k. parallellsamhällen  och spänningar och konflikter med den svenska majoritetsbefolkningen.

Att Sverige har haft muslimer i hundratals år är ju inte sant. Sveriges första muslim kom från Ryssland 1897. 1946 fanns det fortfarande bara åtta muslimer i Stockholm (cit. Kyrkans tidning). Under de senaste decennierna har den muslimska immigrationen dock ökat lavinartat.

Att vi har haft  romer här sedan 1500-talet år ju inte precis något plus. De har ju alltid avsiktligt ställt sig vid sidan av samhället. På 1500-talet gjorde greve Anthonius  intåg i Stockholm med sin här, förkunnade Forum för levande historia på en utställning om romerna för några år sedan. Bortsett från att romernas hövding hette Anthonius är detta ju bara ett stort skämt.

Att vi tillåter olika språk, kulturer, religioner och traditioner i Sverige är ju en självklarhet i ett frihetligt liberalt samhälle.

Men samtidigt måste naturligtvis de som bor här permanent anpassa sig och lära sig svenska,  inte tillämpa sådant som privat rättsskipning (sharia) eller hedersförtryck, könsstympning eller andra normer, seder eller bruk som  uppenbarligen strider mot de normer som vi svenskar lever efter, i synnerhet naturligtvis svensk lag.

Den mångkultur som funnits i Sverige länge har jag inte haft några problem med. Det gäller t.ex. judarna som assimilerats i landet samtidigt som många behållit sin religion och vissa seder och bruk .Judarna har varit till stor nytta för Sverige och tillfört oss väldigt mycket inom vetenskap, konst och  kultur och handel m.m.

Problemen med mångkultur uppstår när vi får en massinvandring och stora grupper som varken kan och ofta inte vill anpassa sig till det svenska samhället. Vi får s.k. utanförskapsområden eller parallellsamhällen.

. Du frågar om jag tycker att vi ska fortsätta att bejaka och stödja olika språk, religioner, kulturer och traditioner, som vi gör med våra erkända minoriteter, eller bör vi ändra vårt förhållningssätt?

Jag anser att vi ska behandla alla minoritetsgrupper lika, inklusive de som benämns våra erkända minoriteter.  

Självklart ska vi tillåta andra kulturer så länge de kan godtas enligt svensk lag och svenska normer och inte gör någon skada, men jag anser inte att det finns någon anledning att staten eller kommunala myndigheter ska särskilt stödja olika minoritetsgrupper beroende på etnicitet, ras eller religion. Det är en sak som civilsamhället i så fall  lämpligen bör hantera. Skänk en slant till Tornedalningarna om du känner för det! 

Du hänvisar till skrivningar som är över 25 år gamla, men vad finns det egentligen för belägg för att Socialdemokraterna haft en islamist på en tung post i modern tid? Det enda konkreta exemplet jag kan komma på är Omar Mustafa, som 2013 valdes in i partistyrelsen. Han tvingades dock avgå redan efter sex dagar, efter omfattande intern och extern kritik.

Samtidigt representerade Moderaternas Abdirisak Waberi, med dokumenterade kopplingar till det Muslimska brödraskapet i Europa, partiet i Sveriges riksdag i fyra hela år utan att det väckte motsvarande reaktioner från den Moderata partiledningen.

Notera också att Moderaterna riktade stark kritik mot Socialdemokraterna för att de tvingade bort Omar Mustafa. därför kan man fråga sig och det är  Socialdemokraterna eller Moderaterna som var eftergivna mot islamism.. 

www.expressen.se/nyheter/moderaten-forvanad-over-trangsyntheten/

Citat:

"Jag är oroad

Men till skillnad från Socialdemokraterna väljer Moderaterna inte att uppmana Waberi att lämna sin plats inom partiet. I Mostället förklarar Cecilia Magnusson, ordförande för Moderaternas förbundsstyrelse i Göteborg, att man är oroad över hur Socialdemokraterna har agerat i fallet med Omar Mustafa:

-Jag är oroad över hur de tänker. Vi har religions- och föreningsfrihet i det här landet. Man ska kunna vara politiskt aktiv samtidigt som man har en trosuppfattning, säger hon.

Waberi är förtroendevald i en organisation som bjuder in kända antisemiter, och har själv deltagit i möten med dessa?

-Jag har talat om det där med Abdirisak, och frågat: "Varför gör ni så här?". Han säger att det är ett sätt att låta alla komma till tals. Och jag måste utgå från de värderingar Abdirisak själv har. Vi har yttrandefrihet i Sverige. Jag har jobbat tillsammans med Abdirisak i flera år, och han är en oerhört bra människa, och jag känner flera personer som är medlemmar i Islamiska förbundet som har en otroligt bra människosyn.

Så du tycker att Socialdemokraterna har agerat fel i fallet med Omar Mustafa?

- Ja, det tycker jag. Jag är förvånad över att de har agerat så här trångsynt.

Har du förtroende för Abdirisak Waberi trots att han har deltagit i de här mötena?

- Jag har fullt förtroende för Abdirisak både som moderat och som muslim. Vi har både religions- och föreningsfrihet i Sverige och Abdirisak har alltid agerat som en väldigt god företrädare för oss i Moderaterna"

Min fråga var egentligen riktad till Tom, men tack för svaret. Självklart håller jag med om att det är svensk lag som gäller i Sverige och sharia och liknande rättssystem hör inte hemma i vårt samhälle. Självklart inser jag också problemen med utanförskap och segregation och jag anser att det är där det verkliga problemet ligger, inte att människor med olika kulturer, religioner och traditioner lever i vårt land. Mångfald i sig är inte ett hot, det är när integrationen brister som problemen uppstår.

Det kom faktiskt muslimer till Sverige redan under stormaktstiden, i slutet av 1600-talet. Eftersom den lutherska protestantismen då var den enda tillåtna religionen i riket, kunde dessa personer inte öppet utöva sin tro. De var enligt lag tvungna att döpas och offentligt bekänna sig till den kristna läran för att få vistas eller bosätta sig i landet. Vi vet dock att det ibland kunde dröja flera år innan detta skedde. Under den tiden är det möjligt och i vissa fall sannolikt att dessa individer fortsatte att leva som muslimer i det tysta, innan de formellt döptes in i Svenska kyrkan. 

tifoislam.dk/article/download/125383/172111/263795