• Svar på tråden Majbebisar 2016
  • almasmamma

    Hej alla blivande maj mammor
    Var så längesen jag skrev nu, har precis kommit hem från greklandssemester och 
    på planet hem kändes det som att jag kissade på mej men det var blod.
    Blev såklart galet rädd och tänkte att nu är det slut. Kom hem tre på natten och åtta nästa morgon satt jag i telefon till alla uppsalas gynekologer, jag hade en sån himla tur att jag fick komma på ett vul redan dagen efter i fredags. Vågade inte titta på skärmen först innan gynekologen skrattade och sa att hjärtat slog så fint och bäbisen sprattladeHjärta då kom glädjetårar. 
    Frågade sedan om hur stor risken var nu att något skulle hända med fostret och han sa att det med 90-95% säkerhet kommer gå bra. Det var flöde i navelsträngen och hjärtat slog fint så han tyckte jag kunde vara helt lugn nu i v 9+3
    Kommer man någonsin att kunna slappna av? Har haft värk och varit orolig sen jag fick pluset och blödningar gör inte saken bättre. 
    Skönt iallafall att gynekologen var såååå bra och förklarade och tog sig tid.
    Hur mår ni andra? Är ni också oroliga?

  • skepparbarn
    Redoförnytt skrev 2015-10-10 14:20:19 följande:

    Någon som har koll på hur exakta vul är?

    Bakgrund:

    Senaste mens 13aug

    ÄL runt 1 sept

    Plussade 12 sept (svagt på sticka, 1-2v på digitalt CB)

    Haft lite symtom som illamående å känsliga bröst.

    Förra veckan började jag blöda 5-6 dagar. Inga störtfloder, men lite i flera dagar.

    Bokade därför tid hos gyn.

    VUL igår visade en liten mini med tickande hjärta. Dock mättes det bara upp till 4mm och vecka 7, V6+1. Jag borde enligt mina egna teorier vara iaf i vecka 8. Då jag plussade för 4v sedan och hade koll på ÄL.

    Så nu går det lixom inte ihop i min hjärna.

    Någon som varit med om liknande?


    Med pojken blev det samma för mig. Men vid rul visade det sig att jag hade rätt :) hade till och med gått 2 dagar längre men det är ju oviktigt. .
  • emjh
    Ferrum skrev 2015-10-09 19:57:19 följande:

    Jag vet inte om jag inbillar mig nu men jag tycker jag redan känner fosterrörelser? Är bara i v 10, någon som känner igen det? Förra gången kändes det precis så här fast i v 19-20..


    Jag kände i vecka 13 med första barnet, minns inte med andra, men jag känner definitivt något redan nu i v9. Det är inte tarmarna jag känner. Tycker jag känner av bebisens puls. 
  • emjh
    Poppymonkey skrev 2015-10-10 16:44:56 följande:

    Någo mer som känner av lite graviddepp?


    Åh, stackare! 

    Jag känner mig väl inte precis deppig men jag är helt slut. Maken har varit bortrest i två veckor och är borta en till (semester, det var planerat sedan ett år tillbaka och vi visste ju inte då att vi skulle få en till så tätt). 
    Stora tjejen (4 år) går bara på dagis 15 h/v eftersom jag är hemma med ettåringen. Jag har varit sjuk (förkylning/bihålor) sedan maken reste. 

    Jag orkar ingenting. Det är knappt jag får igång diskmaskinen för är lillen vaken så klättrar han upp på luckan och börjar plocka ur allt. När barnen somnat brukar jag se ett avsnitt av någon serie och sedan slocknar jag... Haha. 

    Jag förstår inte hur alla ensamstående med små barn får något gjort hemma...
  • Loviedovie
    almasmamma skrev 2015-10-10 17:22:50 följande:

    Hej alla blivande maj mammor

    Var så längesen jag skrev nu, har precis kommit hem från greklandssemester och 

    på planet hem kändes det som att jag kissade på mej men det var blod.

    Blev såklart galet rädd och tänkte att nu är det slut. Kom hem tre på natten och åtta nästa morgon satt jag i telefon till alla uppsalas gynekologer, jag hade en sån himla tur att jag fick komma på ett vul redan dagen efter i fredags. Vågade inte titta på skärmen först innan gynekologen skrattade och sa att hjärtat slog så fint och bäbisen sprattlade då kom glädjetårar. 

    Frågade sedan om hur stor risken var nu att något skulle hända med fostret och han sa att det med 90-95% säkerhet kommer gå bra. Det var flöde i navelsträngen och hjärtat slog fint så han tyckte jag kunde vara helt lugn nu i v 9+3

    Kommer man någonsin att kunna slappna av? Har haft värk och varit orolig sen jag fick pluset och blödningar gör inte saken bättre. 

    Skönt iallafall att gynekologen var såååå bra och förklarade och tog sig tid.

    Hur mår ni andra? Är ni också oroliga?


    Kanske kan du oroa dig lite mindre nu när du sett hjärtat slå och pratat med gynekologen? Jag var EXTREMT orolig tidigare, blev till och med sjukskriven för att jag var ett nervvrak mer eller mindre. Men, efter vul i vecka 8 med tickande hjärta och en läkare som sa att hon skulle bli förvånad om något händer eftersom allt såg fint ut, så har jag faktiskt lugnat mig betydligt. Anledningarna är nr 1: i nuläget ser allt bra ut, det finns faktiskt inget som tyder på att det skulle ändras! Nr 2: jag kan inte påverka det som ev kan hända, oavsett hur mycket jag vill. Det enda det gör är att stressa fostret som (så vitt jag förstår det) kan påverkas av stresshormonerna hos mamman. Skulle något gå fel så kommer jag bli oerhört ledsen, oavsett om jag går och oroar mig konstant eller om jag istället försöker glädjas åt graviditeten, så jag har bestämt mig för att göra så gott jag kan när det gäller att försöka slappna av och inte ta ut några farhågor i förskott. Absolut, det är lättare sagt än gjort, men efter att ha sett det där hjärtat tycker iallafall jag att det blev lite lättare! Hur känner du?
  • almasmamma
    Loviedovie skrev 2015-10-10 19:15:22 följande:
    Kanske kan du oroa dig lite mindre nu när du sett hjärtat slå och pratat med gynekologen? Jag var EXTREMT orolig tidigare, blev till och med sjukskriven för att jag var ett nervvrak mer eller mindre. Men, efter vul i vecka 8 med tickande hjärta och en läkare som sa att hon skulle bli förvånad om något händer eftersom allt såg fint ut, så har jag faktiskt lugnat mig betydligt. Anledningarna är nr 1: i nuläget ser allt bra ut, det finns faktiskt inget som tyder på att det skulle ändras! Nr 2: jag kan inte påverka det som ev kan hända, oavsett hur mycket jag vill. Det enda det gör är att stressa fostret som (så vitt jag förstår det) kan påverkas av stresshormonerna hos mamman. Skulle något gå fel så kommer jag bli oerhört ledsen, oavsett om jag går och oroar mig konstant eller om jag istället försöker glädjas åt graviditeten, så jag har bestämt mig för att göra så gott jag kan när det gäller att försöka slappna av och inte ta ut några farhågor i förskott. Absolut, det är lättare sagt än gjort, men efter att ha sett det där hjärtat tycker iallafall jag att det blev lite lättare! Hur känner du?
    Jo jag känner mej lugnare, eller försöker vara det iallafall:) Gyn sa även att jag med stor sannolikhet skulle blöda igen eftersom det hänt några gånger redan men att jag inte skulle bli orolig över det då och att det inte behöver kollas upp mer. Ska försöka komma ihåg det om det händer. Som sagt så är det bättre att glädjas åt graviditeten än att bara gå runt och oroa sig. Vi ska även göra KUB om några veckor och sedan RUL när det är dags för det och antar att för många ultraljud inte heller är bra eftersom fostervattnet värms av ultraljudsvågorna. Så nu är det positivt tänkande som gällerSolig
  • Chreool
    Loviedovie skrev 2015-10-10 14:52:47 följande:
    Det är nog väldigt olika det där med hur och när man går upp i vikt. Jag mådde illa i en vecka och kunde knappt äta någonting, men nu måste jag småäta mer eller mindre hela tiden för att hålla illamåendet borta, så det är bara en tidsfråga innan mina kilon börjar komma ;) är det runt magen och tarmarna du är svullen eller har det lagt sig överallt?
    Skönt att du iaf hittat något som håller illamåendet borta ;)
    Nja det är egentligen överallt. En hel del på övre magen.. En del i ansiktet, låren, ja allt :/ men är även väldigt uppsvälld i magen. Alltså luft.. Tror de är rätt vanligt kanske? Vissa dar kan jag inte använda vissa byxor ????
  • Acamilla
    MakeitHappen skrev 2015-10-09 20:08:32 följande:

    Nej nu missuppfatta du nog mig.. jag fick inte missfall menade att jag kände igen känslan då jag haft missfall förr... jag tyckte synd om henne.. :(


    Sorry, jag svarade på fel tråd. Såg det senare men man kan ju inte deleta inlägg här så tänkte att min tanke kom rätt i alla fall :)
  • Acamilla
    MakeitHappen skrev 2015-10-09 20:09:45 följande:
    oj 38 dagar.. det låter länge.. jag tycker jag ska vänta länge och det är...13 dagar kvar för mig. :)
    Jag kommer vara i vecka 12+5 när vi får vår inskrivning. Alltså i vecka 13(och en halv) :(
  • Acamilla
    Chreool skrev 2015-10-10 11:14:02 följande:

    Jag måste fråga er tjejer.. Är ni andfådda såhär pass tidigt? Jag är i vecka 9, snart i 10 och jag är fruktansvärt andfådd. Typ av att flytta från soffan till sängen å jag flåsar som bara den.. Är ganska jobbigt och ocharmigt faktiskt.. Sen måste jag fråga, viktökning? Har ni ökat mycket? Jag känner mig som en flodhäst..


    Jag är mer andfådd än vanligt, men märker det mer på mina promenader. I vardagliga situationer är det ungefär som vanligt :)
Svar på tråden Majbebisar 2016