almasmamma skrev 2015-10-10 17:22:50 följande:
Hej alla blivande maj mammor
Var så längesen jag skrev nu, har precis kommit hem från greklandssemester och
på planet hem kändes det som att jag kissade på mej men det var blod.
Blev såklart galet rädd och tänkte att nu är det slut. Kom hem tre på natten och åtta nästa morgon satt jag i telefon till alla uppsalas gynekologer, jag hade en sån himla tur att jag fick komma på ett vul redan dagen efter i fredags. Vågade inte titta på skärmen först innan gynekologen skrattade och sa att hjärtat slog så fint och bäbisen sprattlade då kom glädjetårar.
Frågade sedan om hur stor risken var nu att något skulle hända med fostret och han sa att det med 90-95% säkerhet kommer gå bra. Det var flöde i navelsträngen och hjärtat slog fint så han tyckte jag kunde vara helt lugn nu i v 9+3
Kommer man någonsin att kunna slappna av? Har haft värk och varit orolig sen jag fick pluset och blödningar gör inte saken bättre.
Skönt iallafall att gynekologen var såååå bra och förklarade och tog sig tid.
Hur mår ni andra? Är ni också oroliga?
Kanske kan du oroa dig lite mindre nu när du sett hjärtat slå och pratat med gynekologen? Jag var EXTREMT orolig tidigare, blev till och med sjukskriven för att jag var ett nervvrak mer eller mindre. Men, efter vul i vecka 8 med tickande hjärta och en läkare som sa att hon skulle bli förvånad om något händer eftersom allt såg fint ut, så har jag faktiskt lugnat mig betydligt. Anledningarna är nr 1: i nuläget ser allt bra ut, det finns faktiskt inget som tyder på att det skulle ändras! Nr 2: jag kan inte påverka det som ev kan hända, oavsett hur mycket jag vill. Det enda det gör är att stressa fostret som (så vitt jag förstår det) kan påverkas av stresshormonerna hos mamman. Skulle något gå fel så kommer jag bli oerhört ledsen, oavsett om jag går och oroar mig konstant eller om jag istället försöker glädjas åt graviditeten, så jag har bestämt mig för att göra så gott jag kan när det gäller att försöka slappna av och inte ta ut några farhågor i förskott. Absolut, det är lättare sagt än gjort, men efter att ha sett det där hjärtat tycker iallafall jag att det blev lite lättare! Hur känner du?