Hej alla bonusföräldrar. Hur gör ni för att orka med era bonusbarn? Kan ni tänka er en framtid med er partner och bonusbarn? Hur planerar ni att livet ska se ut? Hur känner ni att ni ska härda ut med bonuslivet? Hur orkar man? Tacksam för svar från osäker, ung bonusförälder.
Nu är jag inte i situationen längre. Men jag har varit. Jag var tillsammans med en man i drygt tre år och träffade honom när dottern var runt ett år.
Hennes mamma fanns inte med i bilden så mannen hade enskild vårdnad och hela ansvaret.
På det viset så var väl situationen lite speciell eftersom hon inte hade en närvarande mamma. Men jag gick in i förhållandet med synen att vara en vuxen i barnets liv. Och det var jag, klart jag lekte med henne och gjorde roliga saker. Och klart att jag satte gränser och gjorde mig ovän med henne också. Jag gjorde mycket saker som en förälder gör men jag valde också att inte göra vissa saker för att jag faktiskt inte var förälder.
Men jag tror på att bilda sig en egen relation med barnet. Inte en föräldrarelation men en mellan ett barn och en viktig vuxen.
Idag är flickan elva, hon fyller snart tolv, år och vi har fortfarande en relation med varann även om förhållandet med hennes pappa är slut för längesen. Jag har i stort sett ingen kontakt med hennes pappa men jag har gjort det medvetna valet att fortsätta vara en del av hennes liv. Det var inte henne jag lämnade när jag lämnade hennes pappa. I början var det svårare. Idag är det mycket lättare eftersom hon idag är så stor att hon själv kan hålla kontakten. Vi skriver brev, pratar över Skype, smsar en del. sen ses vi när jag hälsar på mina föräldrar (dom bor i närheten) typ två gånger om året. Och senaste två åren så har hon åkt tåg hit själv - eller nåja, antingen har hennes pappa följt henne ner till Stockholm och bytt tåg eller så har jag åkt upp till Stockholm för att möta henne (jag bor i Göteborg). Hon har varit hit ner tre gånger och det är lika kul varje gång! Jag älskar den tösen och det kommer jag att göra hela mitt liv!
Jag är jätteglad över att hennes pappa såg fördelarna med att hon fick ha en till vuxen i sitt liv. Och att jag fick fortsätta hålla kontakten med henne när han träffade sin nuvarande, dom har varit ett par nu i sex år.
Hon är ingen bonusdotter i ordets rätta bemärkelse men hon är en bonus i mitt liv
Det som kan vara jobbigt är att vi inte haft samma syn på uppfostran.... Vissa saker han och hans barn gör får mig att vilja dunka i bordet och mina barn att bli förfärade....gäller bla visst språkbruk... Dom kan sägs till sin pappa att hålla käften och det skulle aldrig mina barn ens komma på tanken att göra... Dom får i princip vad dom vill och göra vad dom vill annars kan dom för det mesta tjata sig till det... Inte heller något mina är van.... Jag bestämmer inte barnen.... Ett nej kan däremot ändras till ett ja med rätt argument men aldrig med tjat...
Min uppfostran är mer handling och konsekvenser.. Hans är mer äh....men vi närmar oss en gemensam syn.... 
Jobbigast är nog hans ex faktiskt där det inte alls fungerar och det tjafsar och bråkas från hennes sida... Barnen vill inte vara hos henne men hon kan själv inte se att det problemet ligger hos henne utan det är någon annans fel och något hon vill att andra ska fixa... Barnen ska komma punkt slut men hon gör inget själv för att förhållandet mellan dom ska bli bättre
Det gäller att prata med varandra, ni måste vara öppen med var du vill, vad han vill, vad är dina farhågor, hur mkt ansvar tänker han att DU ska ta osv... Prata om det innan ni flyttar ihop... Flytta inte ihop och tänker äh det löser sig nog för risken är att det faktiskt inte gör det för törs man inte prata om det innan är risken stor att man inte tar upp det sedan heller förän problemet blivit så stort att man exploderar....
Har själv en bonus på 5år, och en egen på 3år. Jag tycker det är hemskt med bonus. Fatta mig rätt nu!! Barnet i sig är jätte gulligt ibland. Men hans barn är bara hos oss varannan helg fre-sön. Och jag tycker aldrig vi kommer in i någon slags "familj" utan bonus blir för mig bara en gäst man ska passa upp..
De hade varit enklare om barnet bott här 50/50. Men de går inte.
Funderar på att lämna min sambo pga detta. Jag tycker vi fungerar som en lekfamilj varannan helg.
Har varit ihop med min man i 11 år, bonusen är nu 14. Jag har varit tydlig med att mannen har största ansvaret för sin son ända från start. Men självklart kan jag erbjuda mig att att skjutsa, hämta från skola o aktiviteter men mannen har yttersta ansvaret. Bonusen har adhd och det har varit lite jobbigt ibland men jag har ju valt en man med barn så då får det vara så. Just nu är irritationsmomentet kvällarna. Adhdmedicinen slutar verka o det kan bli lite högt i tak samtidigt som den yngre sonen ska försöka sova, jag ska själv upp tidigt o brukar lägga mig senast 21.30 men hinner knappt somna innan bonusen dundrar in i barnens sovrum kring 22 o lyckas väcka både mig o sin yngre bror:/ vi håller på att bygga på huset så bonusen får eget rum i sndra änden men det dröjer ett tag innan det är klart. En annan grej är hans mamma kan ringa precis vid läggdags för den yngre så det pratas högljutt i telefon när både jag o den yngre ska försäka sova"suck"
Största problemet som jag ser det är ju att jag inte kan vara med o styra o ställa som det passar bäst för just våran familj utan det måste ju tas hänsyn till ytterligare en familj, dvs bonusens mamma o hennes karl. Läggtiden är satt hos henne o tyvärr lite flytande där och jag vill ju helst inte lägga mig i deras kontakt heller. Men funderar på om vi måste sätta upp lite tider som gäller hos oss endast
Har själv en bonus på 5år, och en egen på 3år. Jag tycker det är hemskt med bonus. Fatta mig rätt nu!! Barnet i sig är jätte gulligt ibland. Men hans barn är bara hos oss varannan helg fre-sön. Och jag tycker aldrig vi kommer in i någon slags "familj" utan bonus blir för mig bara en gäst man ska passa upp..
De hade varit enklare om barnet bott här 50/50. Men de går inte.
Funderar på att lämna min sambo pga detta. Jag tycker vi fungerar som en lekfamilj varannan helg.
Största problemet som jag ser det är ju att jag inte kan vara med o styra o ställa som det passar bäst för just våran familj utan det måste ju tas hänsyn till ytterligare en familj, dvs bonusens mamma o hennes karl. Läggtiden är satt hos henne o tyvärr lite flytande där och jag vill ju helst inte lägga mig i deras kontakt heller. Men funderar på om vi måste sätta upp lite tider som gäller hos oss endast