Orka med bonus?

Jag själv gav upp så mycket och lyssnade på min man.Han övertalade och såg att han hade det bra.När vi separerade förstod jag att jag måste tänka på mig själv!Hade inte förstått det innan tyvärr.

Jag önskar att jag alltid orkade med bonusen men tyvärr så gör jag inte det. Han är väldigt krävande och tålamodet tryter ofta!

Jag försöker och försöker, lika så min man, men det hjälper föga. Jag får fortsätta hoppas på att det blir bättre men det har jag gjort i över 4 år nu så.

Jag vill kunna ha en fin relation med bonusen men det är svårt när det oftast bara är konflikter med honom.

Men hoppet är det sista som lämnar människan sägs det!

Jag tycker att alla som lever med barn, oavsett om det är deras biologiska eller inte, ska ha rätt att ha samma utrymme för "klagan". Du ska inte som biologisk förälder har "rätt" att klaga men sedan tycka att din partner som inte är biologisk förälder inte ska ha samma rätt. Min sambo hävdar att han tycker att det är lika jobbigt som jag när hans barn skriker och bråkar. Jag hävdar att det inte är samma sak då han har en grundkärlek till barnet och faktiskt är dennes förälder. Jag inbillar mig att jag inte hade haft samma känslor till mina barn (samma stora irritation, och nästintill hatkänslor, när bråk och stök blir för mycket) som jag har inför när bonus är som jobbigast. Jag tänker att min grundkärlek till mina egna barn gör att jag har en annan känsla inför bråk beroende på om det kommer från mitt barn eller hans barn. Men jag kanske är naiv, kanske är det samma känslor som uppkommer hos mig och min sambo, men jag tvivlar mycket starkt på det.

Blir så förundrad när jag hör sånt där. Jag vet att jag är ung och att det handlar om mitt liv. Jag och min sambo har en mycket bra relation som jag inte i första taget kommer att lämna. Jag ser det som att problem som uppkommer kring hans barn är något jag får härda ut med, eftersom jag älskar min man så mycket. Hade mina känslor för honom svalnat så hade jag inte stannat i relationen "bara för att" och knappast för att ta hänsyn till något barn. Hade relationen inte varit bra så hade jag lämnat men jag hade inte lämnat för att hans barn är jobbigt, jag mixtrar hellre med min vardag då så att jag slipper träffa barnet så mycket.

Jag tänker att det beror på hur er relation ser ut i övrigt. Hade er relation varit hemsk, din och mannens alltså, så hade du troligen inte fortsatt hoppas att relationen med hans son blir bättre - då hade du ju bara lämnat relationen och varit glad att slippa bonus. Jag tycker man kan leva på hoppet att man på något sätt kan finna glädje eller åtminstone acceptens i bonusbarnets sätt att vara (osv)? är relationen med mannen värt det, så är det ju det och man lämnar inte en bra relation utan vidare. 

Jo men det är som så på detta forum att du verkar ha större rätt att klaga om hur dina biologiska barn är än dina bonusar. Klagar du på bonusar är du en fruktansvärd människa som borde lämna din man, likaså om du beklagar dig över mamman till dina bonusar
Och så har vi detta också att du är fruktansvärd om du tar en sorts föräldraroll för din bonus och tycker om din bonus så är du också hemsk för att då tar du mammans plats.

Jo jag vet, det är ju så. Förhoppningsvis har man sin partner på sin sida så det känns bra ändå.

Som sagt, det är ingen bonus att få dras med någon annans ungar.

Ja visst är det så! Jag hade aldrig stannat med min man om jag inte älskade honom. Han är min absolut bästa vän och jag älskar honom över allt annat.

Min man tycker inte heller om sitt barns beteende och kan bli galen ibland då han aldrig lyssnar tex. Så jag är inte ensam om det men det är ju hans barn, så det blir såklart inte samma sak. Han älskar ju såklart sitt barn oavsett men jag vet faktiskt inte om jag någonsin kommer komma till den punkten, alltså att älska min bonus. Det är heller inte ett måste men det hade ju såklart underlättat om jag hade starkare känslor för barnet.

Det är så jag tänker också. Kanske kan man dela liknande spontana känsla inför bråk och skrik, men till skillnad från dig så kommer han ju älska sitt barn ändå. Jag vet inte med dig men varje skrik och bråk som bonus håller på med, gör att jag känner lite större irritation för bonus. Så tänker jag knappast att föräldrar resonerar.