• Anonym (L)

    Ansvar för bonus?

    Hej! Kom upp en diskussion här hemma och jag blev nyfiken på hur ni andra har det. Hur mycket ansvar har ni för era bonusbarn? Har ni själva fått ta för er eller har ni redan från början förväntas ta stor ansvar? Vad gör ni för bonus och vad gör ni inte? Vill ni ha mer/mindre ansvar för bonus? Vilket ansvar tycker ni man borde ha för ett bonusbarn?

    Lagar jag mat så lagar jag även till bonus såklart. Tvättar jag så tvättar jag även bonus kläder. Lämnar väldigt sällan på förskola, bara vid krissituation. Detsamma gäller att vara själv med bonus. Men där går ungefär gränsen. Skulle aldrig få för mig att städa bonus rum, ta ansvar för att bonus kommer till förskola eller göra saker på egen hand med bonus.

    Vad har ni för ansvar för ert bonusbarn?

  • Svar på tråden Ansvar för bonus?
  • Anonym (L)

    Det verkar som att det är en viss skillnad beroende på om man har barn sen innan eller inte. Kanske hade jag tagit större ansvar för bonus om det var mitt barn, fast vid närmare eftertanke hade jag antagligen inte gjort det. Men det är nog väldigt individuellt också, hur relationen är. Verkar spontant som ni med barn är mer öppensinnade.

  • Fia 28
    Anonym (L) skrev 2016-01-11 11:24:18 följande:

    Det verkar som att det är en viss skillnad beroende på om man har barn sen innan eller inte. Kanske hade jag tagit större ansvar för bonus om det var mitt barn, fast vid närmare eftertanke hade jag antagligen inte gjort det. Men det är nog väldigt individuellt också, hur relationen är. Verkar spontant som ni med barn är mer öppensinnade.


    Jag tror nog också det har väldigt stor betydelse om båda har egna barn eller om bara ena har det. Tror även det inverkar om man är en sån person som älskar alla barn och lätt tar till sej barn, eller om man är en sån som bara gillar sina egna barn.
  • sextiotalist
    Anonym (L) skrev 2016-01-11 11:24:18 följande:

    Det verkar som att det är en viss skillnad beroende på om man har barn sen innan eller inte. Kanske hade jag tagit större ansvar för bonus om det var mitt barn, fast vid närmare eftertanke hade jag antagligen inte gjort det. Men det är nog väldigt individuellt också, hur relationen är. Verkar spontant som ni med barn är mer öppensinnade.


    Har nog inte med att man skulle vara mer öppensinnade, utan mer att man lever olika liv. När jag träffade sambon så hade jag inga barn, jag arbetade mycket, var mycket på tjänsteresor. Var ofta ute med vänner och levde helt enkelt ett liv där barn inte passade inte. Sambon hade inga som helst problem med detta, så det var helt OK och hans barn tyckte bara det var kul, eftersom jag ofta hade med mig något roligt till dom när jag varit utomlands.
    När jag själv fick barn, så fick jag ändra om mitt liv en del. Men eftersom sambons barn var så stora då, så påverkade de förändringarna inte dom.


  • sextiotalist
    Fia 28 skrev 2016-01-11 11:27:34 följande:
    Jag tror nog också det har väldigt stor betydelse om båda har egna barn eller om bara ena har det. Tror även det inverkar om man är en sån person som älskar alla barn och lätt tar till sej barn, eller om man är en sån som bara gillar sina egna barn.

    Jag kan mycket väl tänka mig att om man passerat småbarnsåren och inte tyckte de var så fantastiska, så tror jag man tvekar rejält att börja leva med en man med barn i småbarnsåren.
    Nu kommer det förhoppningsvis inte bli aktuellt, men om jag skulle bli singel idag, inte en chans att jag skulle flytta ihop med en man med förskolebarn, den tiden är förbi.
  • Brumma

    Jag tog samma ansvar som pappan. Dvs behandlade henne som om hon var mitt eget barn (trots att jag då inte hade några) och har aldrig velat ha ngn uppdelning. Skall jag bo med ett barn vill jag vara fullt delaktig i allt - både uppfostran, ansvar och beslut.

    Jag och pappan hade samma syn på det hela och därför du kafé det alldeles utmärkt.

    Jag anser dock att alla familjer är olika och att det måste vara upp till var och en att bestämma detta. Problem tror jag det blir när bonusförälder och förälder har olika syn på det hela...

  • Brumma
    sextiotalist skrev 2016-01-11 11:59:28 följande:

    Jag kan mycket väl tänka mig att om man passerat småbarnsåren och inte tyckte de var så fantastiska, så tror jag man tvekar rejält att börja leva med en man med barn i småbarnsåren.

    Nu kommer det förhoppningsvis inte bli aktuellt, men om jag skulle bli singel idag, inte en chans att jag skulle flytta ihop med en man med förskolebarn, den tiden är förbi.


    Jag skulle aldrig välja en man med barn under 16/17 igen faktiskt. .

    Dels påfund av att jag inte vill ha ner småbarnsårnär mina väl växt upp. Men mestadels pga att jag ALDRIG mer tänker ingå en relation där det är en tredje spelare (mamman) som har ngt att säga till om gällande planering av min tid.
  • sextiotalist
    Brumma skrev 2016-01-11 13:32:47 följande:
    Jag skulle aldrig välja en man med barn under 16/17 igen faktiskt. .

    Dels påfund av att jag inte vill ha ner småbarnsårnär mina väl växt upp. Men mestadels pga att jag ALDRIG mer tänker ingå en relation där det är en tredje spelare (mamman) som har ngt att säga till om gällande planering av min tid.

    Just planeringen av ens tid, sambons ex ville även bestämma min semester (en dam med stort kontrollbehov och gärna ville bestämma åt andra, hon ville planera barnens vistelsetid hos oss när de var över 20 år, men då tänkte hon om när jag påpekade att de är vuxna, myndiga och bor inte ens hemma längre, så den biten klarar vi nog utmärkt utan hennes hjälp).
    Nix, inte en chans (kan väl tillägga att hon lyckades inte bestämma över varken min eller sambons semester, min semester var projektstyrd och sambons produktionsstyrd)
  • Brumma
    sextiotalist skrev 2016-01-11 13:40:31 följande:

    Just planeringen av ens tid, sambons ex ville även bestämma min semester (en dam med stort kontrollbehov och gärna ville bestämma åt andra, hon ville planera barnens vistelsetid hos oss när de var över 20 år, men då tänkte hon om när jag påpekade att de är vuxna, myndiga och bor inte ens hemma längre, så den biten klarar vi nog utmärkt utan hennes hjälp).

    Nix, inte en chans (kan väl tillägga att hon lyckades inte bestämma över varken min eller sambons semester, min semester var projektstyrd och sambons produktionsstyrd)


    Till viss del har vår tid blivit styrd, just för att man måste komma överens när barnen var små. Nu när bonus är äldre kan man komma överens direkt med bonus istället och mamman behöver knappt blandas in ;)
  • Anonym (L)
    Brumma skrev 2016-01-11 13:32:47 följande:
    Jag skulle aldrig välja en man med barn under 16/17 igen faktiskt. .

    Dels påfund av att jag inte vill ha ner småbarnsårnär mina väl växt upp. Men mestadels pga att jag ALDRIG mer tänker ingå en relation där det är en tredje spelare (mamman) som har ngt att säga till om gällande planering av min tid.
    sextiotalist skrev 2016-01-11 13:40:31 följande:

    Just planeringen av ens tid, sambons ex ville även bestämma min semester (en dam med stort kontrollbehov och gärna ville bestämma åt andra, hon ville planera barnens vistelsetid hos oss när de var över 20 år, men då tänkte hon om när jag påpekade att de är vuxna, myndiga och bor inte ens hemma längre, så den biten klarar vi nog utmärkt utan hennes hjälp).
    Nix, inte en chans (kan väl tillägga att hon lyckades inte bestämma över varken min eller sambons semester, min semester var projektstyrd och sambons produktionsstyrd)

    När jag läser det ni skriver så fruktar jag när barnet blir i skolåldern (inom en inte allt för snar framtid). Det är nog min största rädsla. Hittils är det ju "vi" som  bestämmer över barnet, och inga jättestora beslut har behövts ta gällande barnet än. Men skolåldern och allt vad det innebär, och mammans inblandning i det. Hade inte mamman varit inblandad så hade det nog varit lite lättare att leva. Usch för att någon utomstående ska lägga sig i hur vi ska spendera vår tid. Och bestämma när man själv ska ha semester! Herregud :(
  • Brumma
    Anonym (L) skrev 2016-01-11 14:01:25 följande:

    När jag läser det ni skriver så fruktar jag när barnet blir i skolåldern (inom en inte allt för snar framtid). Det är nog min största rädsla. Hittils är det ju "vi" som  bestämmer över barnet, och inga jättestora beslut har behövts ta gällande barnet än. Men skolåldern och allt vad det innebär, och mammans inblandning i det. Hade inte mamman varit inblandad så hade det nog varit lite lättare att leva. Usch för att någon utomstående ska lägga sig i hur vi ska spendera vår tid. Och bestämma när man själv ska ha semester! Herregud :(


    Ett tips är att föräldrarna gör upp gällande hur semestern skall planeras redan nu. Tex att de (även du naturligtvis men genom pappan) bestämmer två/tre/fyra veckor fritt varannan sommar. Dvs ena året kan mamman planera sin semester relativt fritt och nästa år är det er tur. Annars blir det lätt bråk.

    Vi krävde detta efter att i tio år fått rätta oss efter mamman (det var inga problem i början eftersom vi inte hade egna barn, men sedan funkade det inte). Vi meddelar senast i slutet på mars vilka veckor vi vill ha på "vårt" år.

    Gör även gärna upp om kortare lov, julafton osv så det ALDRIG blir en konflikt runt det. Då är ni friare att planera eftersom ni vet innan hur året ser ut.

    Sedan - det är fortfarande NI som bestämmer över barnet ER tid. Mamman har INGET att säga till om i vårt hem och hur vi väljer att göra här.
Svar på tråden Ansvar för bonus?