• Anonym (Trött)

    Hatar min bonus

    Jag vet inte vart jag ska börja... 
    Allmänt jävla trött och vet att jag kommer få extremt mycket påhopp men jag måste få skriva av mig. 

    Jag och sambon har varit tillsammans i typ 9 månader. I början var jag öppen för bonusen (hon är 7år) tyckte om henne och jag har verkligen försökt allt. Fixat så hon fått större rum, målat hennes rum i dom färgerna hon vill ha. Hämtar och lämnar på skolan. tex: Tidigare var hon på fritids på morgonen för att hennes pappa börjar tidigt, jag börjar senare och kan då köra henne till skolan så hon slipper fritids som hon enligt henne själv hatar. 
    Hon kan önska en maträtt när man gör den och ställer på bordet är hon inte hungrig och det är äcklig mat. Tittar jag på tv så ska hon kolla på tv. 

    Men ju flera pappa veckor det blir ju mera ogillar jag barnet. Hon är på riktigt odräglig. Gnällig och bio mamman skämmer bort henne. När hon är här och inte får som hon vill (pappan står på sig) så blir det typ kaos. Hon säger saker som sårar mig.. tex: "du kan ju ingenting". Hon säger det typ bara när pappan inte hör...
    Jag har börjat göra så att jag "gömmer mig" i sovrummet (eller åker till stallet) så jag slipper henne. Men nu vet jag inte om det är en tillfällighet eller om hon har kommit på något... Men hon använder sin pappas ipad som hon alltid har gjort. Hon kör slut på batteriet och ska sen spela när hon laddar. 

    Problemet är att laddaren finns vid min och sambons säng och vi har uttag i själva sängen så sladdar och sånt är undangömda i själva sängen och det ända som sticker fram är själva laddsladden = man kan liksom inte bara ta laddaren och gå för då måste man flytta på hela sängen...

    Och det är inte det är inte bara det att hon då ska vara där när jag är där. Utan hon vill vara ensam. Så då ska jag LÄMNA MITT sovrum för att HON ska få vara där SJÄLV. 
    Ska prata med sambon ikväll när hon sover. Men är det för mycket begärt att jag ska få vara själv i mitt eget sovrum?


    Jag har blivit tvungen att flytta ifrån min hemstad då min sambo inte kan flytta pga henne. Han vet att jag inte trivs i staden och att jag känner mig som en gäst i den här lägenheten.... Känner mig inte heller speciellt välkommen när hon säger att hennes rum är hennes och resten av lägenheten är hennes pappa...

    Jag har tidigare föreslagit att jag och sambon skulle vara särbos. Det vill inte han. Speciellt inte nu när vi planerar och försöker skaffa barn...

  • Svar på tråden Hatar min bonus
  • Anonym (...)
    Anonym (öh) skrev 2016-02-01 15:38:18 följande:
    Bra där. Applicerbart i varje tråd. "Åh, så din man som också misshandlar dig psykiskt säger att han hatar dig? Det är nog bara affekten som talar. Allt är inte svart eller vitt vet du. Oavsett situation:"
    Du känner inte själv att det är fånigt att jämföra den här situationen med en kvinna som blir psykiskt misshandlad av en fullvuxen man? Varför stör det dig så vansinnigt att vi tror att ts egentligtligen inte hatar barnet, utan dess beteende? Vad skulle det ge dig om vi istället trodde det motsatta?
  • Anonym (öh)
    Anonym (...) skrev 2016-02-01 15:52:50 följande:
    Du känner inte själv att det är fånigt att jämföra den här situationen med en kvinna som blir psykiskt misshandlad av en fullvuxen man? Varför stör det dig så vansinnigt att vi tror att ts egentligtligen inte hatar barnet, utan dess beteende? Vad skulle det ge dig om vi istället trodde det motsatta?
    Nej, tvärtom. Det är många barn och ungdomar som får stå ut med psykisk (och ibland fysisk, men då brukar det oftare uppdagas) misshandel av styvföräldrar. Så det är i högsta grad en relevant jämförelse. 

    Det står mig för att försvaret ligger hos förövaren, något som annars inte gärna brukar accepteras. 

    Mig ger det inte mycket, däremot kan det ge barnet något. Att stärka en vuxen som går omkring och känner hat mot en sjuåring i sina vanföreställningar och destruktiva känslor skapar en acceptans kring en känsla som i sin tur kan få ett beteende och ett agerande att eskalera åt ett, för barnet, väldigt dåligt håll. 
  • StarTrust
    Anonym (öh) skrev 2016-02-01 15:59:54 följande:

    Nej, tvärtom. Det är många barn och ungdomar som får stå ut med psykisk (och ibland fysisk, men då brukar det oftare uppdagas) misshandel av styvföräldrar. Så det är i högsta grad en relevant jämförelse. 

    Det står mig för att försvaret ligger hos förövaren, något som annars inte gärna brukar accepteras. 

    Mig ger det inte mycket, däremot kan det ge barnet något. Att stärka en vuxen som går omkring och känner hat mot en sjuåring i sina vanföreställningar och destruktiva känslor skapar en acceptans kring en känsla som i sin tur kan få ett beteende och ett agerande att eskalera åt ett, för barnet, väldigt dåligt håll. 


    Du anklagar medvetet trådstarten trots att detta ligger i mannens ansvar!
  • Anonym (öh)
    StarTrust skrev 2016-02-01 16:12:42 följande:
    Du anklagar medvetet trådstarten trots att detta ligger i mannens ansvar!
    Jag håller med om att det ligger i mannens ansvar att se till att separera från en människa som hatar hans barn. Det är djupt oansvarigt och närmast sadistiskt att inte göra det.
  • Anonym (nice)
    Anonym (...) skrev 2016-02-01 15:34:36 följande:
    Jag hoppas det också

    Nej, så har jag uppfattat det också. Omedveten, oförstående eller oförmögen är mina gissningar.

    Om hon vill fortsätta leva med honom så bör hon ta upp det, annars kommer hon tillintetgöra sig själv och gå under. Pappan bör även ta upp det med biomamman samt kontakta BUP, då det är tydligt att flickan inte heller mår bra.

    Hon kan inte lösa det här själv. Vad är det hon i så fall skulle "ta tag i"? Sitt mående kan hon söka hjälp för eller på annat vis råda bot på, men flickans beteende/mående är bio-föräldrarnas ansvar.

    Vad ska pappan ta upp med biomamman? Det är inte biomamman som har låtit en helt okänd partner flytta in efter typ en kvart!


    Detta är mannens sak att lösa och ska barnet behöva BUP pga att ts och mannen är så desperata att de inte kan skynda långsamt så är det bättre för barnet att hon får bo i trygghet hos sin mamma på heltid.
    Så ja, du kanske har rätt - pappan bör prata med biomamman om hon kan ta dottern på heltid eftersom hon är HATAD i hans hem och det inte fungerar för flickan att bo där längre!

  • Ess
    Anonym (öh) skrev 2016-02-01 10:51:27 följande:
    Jag tvivlar på att dina barn är särskilt bra på att uttrycka tacksamhet i varje läge. Du har vad jag läst i en annan tråd en unge som du inte ens får iväg till skolan. 
    Ungen vägrar inte alls gå till skolan, jag håller henne hemma eftersom hon är sjuk och inte klarar av miljön där utan att bli ännu sämre.
  • Anonym (öh)
    Ess skrev 2016-02-01 16:25:58 följande:
    Ungen vägrar inte alls gå till skolan, jag håller henne hemma eftersom hon är sjuk och inte klarar av miljön där utan att bli ännu sämre.
    Ja, jag läste att du skrev att hon får fysiska symtom av sin psykiska sjukdom. Så hon vill gå till skolan och gå heldag men du förvägrar henne det? Är du också hemma då? Eller får hon klara sig själv kanske? Du är ju mycket för självständighet, vad jag förstår.
  • Anonym (Imbecill?)
    Anonym (öh) skrev 2016-02-01 16:18:30 följande:

    Jag håller med om att det ligger i mannens ansvar att se till att separera från en människa som hatar hans barn. Det är djupt oansvarigt och närmast sadistiskt att inte göra det.


  • Ess
    Anonym (öh) skrev 2016-02-01 15:38:18 följande:
    Bra där. Applicerbart i varje tråd. "Åh, så din man som också misshandlar dig psykiskt säger att han hatar dig? Det är nog bara affekten som talar. Allt är inte svart eller vitt vet du. Oavsett situation:"
    Det ingår ju i spelat för att få henne dit han vill, att inte våga lämna honom. Ena sekunden älskar han henne, för att nästa sekund hata henne för att maten var för kall, eller hennes röv för fet eller nåt annat.
  • Anonym (öh)
    Ess skrev 2016-02-01 16:36:58 följande:
    Det ingår ju i spelat för att få henne dit han vill, att inte våga lämna honom. Ena sekunden älskar han henne, för att nästa sekund hata henne för att maten var för kall, eller hennes röv för fet eller nåt annat.
    Så? Det här är ett annat spel, men inte det minsta mer försvarbart eller på något enda sätt bättre. Men en del människor är av åsikten att barn ska behöva stå ut med mer endast för att de är barn. Ibland hörs också åsikten att barn "inte begriper bättre", "inte märker något" och så vidare. Jag är helt emot allt sånt. 
Svar på tråden Hatar min bonus