Fritid som förälder

Tack för allas synpunkter och goda råd!

Jag är föräldraledig på heltid och har varit det sedan början på januari och ska vara det till augusti.

Jag har inga goda råd men kan bara säga att jag varit precis som din fru. Inte att jag inte haft egna intressen eller velat komma iväg men känslan av att inte må bra av att mannen är borta. Från det att jag träffade min man så ville jag gärna umgås 7 dagar i veckan. Det gjorde vi då inte av olika skäl men jag hade kunnat.

Sen fick vi första barnet och jag mådde urdåligt. Var inte ensam en enda kväll första året, de få gånger han var borta fick jag hjälp av mina föräldrar. Blev successivt bättre men sen kom andra barnet och då fixade jag inte två barn ensam på kvällarna. Rent praktiskt var det säkert inte problem men jag fixade inte mentalt att lägga båda. Jag mådde dåligt, var jättestressad över det och vågade inte ens försöka.

Nu är våra barn 5 och 7 år, maken är borta och tränar minst en gång per vecka, kan absolut boka in helkväll med kompisar någon gång ibland och har varit borta på resor fyra dygn i sträck en gång per år, flera gånger. Så jag har vuxit in i tryggheten att vara ensam med barnen. 

Men, jag sover mycket sämre när han är borta, har svårt att somna på kvällen, kan känna mig ensam och bortglömd osv även om jag samtidigt kan tycka det är supermysigt att vara ensam med barnen eller njuta av helt min egen tid på kvällen när barnen sover. Men det är känslor jag får hantera och jag unnar min man att vara borta då och då.

Vi har 3 barn och vi hittar på saker själva varje vecka. Det har aldrig varit problem för oss att ta hand om 3 barn själva. Oavsett middag eller nattningar. 
Hade blivit tokig på min man om han ansåg att vi bara skulle vara hemma hela tiden.
Man måste få tid till sina intressen. Oftast har vi stuckit och tränat efter att barnen somnat, och vaknar dom så gör dom ju. Men det klarar man väl av själv?

Däremot hade jag inte uppskattat om jag varit föräldraledig, alltså bara jag. Min man kom hem, åt och stack iväg varje kväll. Samt minst 1 dag på helgen. Det hade han ju kunnat glömma. 
Nu låter det verkligen inte som att ni har det så.. Men kan du inte uppmuntra din fru att komma iväg lite då och då? Så märker hon kanske hur skönt det är att ha lite egna intressen utan barn och man?

Fan gubben, du har haffat en riktig klängranka om en kväll varannan vecka med grabbarna är för mycket, det är hon som måste ändra inställning, och kanske hitta en hobby. Det hade nog varit nyttigt för hon.

Ha det gött 

Som många andra så tänker jag att ni i grunden har väldigt olika behov och intressen. Era förväntningar på ert gemensamma liv kanske också är väldigt olika? Hur mycket har ni pratat om era förväntningar innan barnen kom? Barn spetsar ju till allt ytterligare. Hur mycket pratar ni nu om era förväntningar? Jag tänker att en lösning är att kommunicera, kommunicera, kommunicera. Inte bara vad ni vill, utan också just att påpeka era olikheter och de konflikter/missnöje detta leder till och försök komma på gemensamma lösningar. "Hur ska vi göra för att båda ska vara nöjda, för vi älskar varandra och vill fortsätta leva tillsammans?" eller nåt i den stilen.

Kanske ett skäl också kan vara den långvariga sömnbrist som jag tänker både du och din fru lider av, utifrån hur du beskriver nätterna med era barn. Men att din fru kanske tål sömnbristen sämre än du? Min sambo tex har mkt lägre tolerans för vaknätter än vad jag har. Dvs bara jag får sova ett par timmar fixar jag nästa dag, medan det är uppenbart kämpigt för honom.

Kan det också vara så att det skulle vara lättare för dig att odla dina egna intressen när barnen är lite större och sover bättre på nätterna? Eller när di kan ta med barnen på tex föräldra-barn brädspelskvällar med andra barnfamiljer? Tex gillar jag och mina kusiner spela brädspelet Carcasonne och det har barnen fixat att vara med på från ca 5 års ålder och spelen har blivit bra...

Ett annat förslag att en del av denna "egentid" skulle vara när tex din mamma vaktar båda barnen och du och din fru får egentid tillsammans! 

Jag är också gärna hemma med familjen och har svårt att komma iväg på strö-tider i träning eller middag med kompisar tex. Ofta kan det kännas mer jobbigt än givande. Däremot har det varit kul att ha en fast tid per vecka med något. tex har jag provat yoga, sjungit i kör. Det har varit mer givande. Varit med i en bokklubb som träffas en gång per månad. Finns det något alls din fru intresserar sig för? Någon kompis som kan dra med henne på något?

Jag anser att vi är ganska bra på att kommunicera och lokalisera kärnan i problemen. Och det är just dit vi kommit. Just nu handlar det om trötthet, påstår hon i alla fall och jag tror henne delvis. Hade hon varit piggare hade hon kanske orkat hitta på egna saker och då hade hon känt det var ok om jag hittade på mer saker (i slutet av sommaren var det nämligen så). Men samtidigt har vi haft problemet sedan innan barnen kom att hon velat ha mig hemma i väldigt stor utsträckning. Jag uttrycker mig nu medvetet som att hon vill ha mig hemma i stor utsträckning och inte att vi ser olika på det eftersom många i den här tråden tycker att mina önskemål inte är orimliga. Det har även börjat växa fram statistik här: www.familjeliv.se/forum/thread/76430388-i-vilken-utstrackning-kanner-du-som-smabarnsforalder-ar-rimligt-att-ge-din-sambo-egentid-hemifran

Innan har vi bara suttit var sin ände och tyckt massa även om vi vetat vari problemet ligger men hon har läst dessa diskussioner och sett statistiken och håller därför med om att det faktiskt är hon som har lite för höga krav på att ha mig hemma. Dock så är hon fortfarande väldigt trött så hon orkar inte hitta på saker. Jag tror visserligen hon hade fått ork AV att hitta på saker, vad tror ni? Vi har i alla fall sagt att hon ska prata med någon om sin trötthet. Under tiden ska jag inte press henne. Så jag tycker ändå det har gett en hel del det här. Vi är i alla fall närmre en lösning ön vi var innan. Innan var varken jag eller hon beredd på att "söka hjälp" eftersom vi ansåg att den andre hade fel.

Så tack så jättemycket för allas synpunkter! Känns betydligt bättre för mig och jag tror att även hon tycker det är lite skönt. För relationen är det ett viktigt steg i alla fall. Kram till alla! :)

Jag förstår mig inte alls på din fru. Tycker inte alls att ditt behov av fritid är för mycket.

Att hon inte har någon hobby eller liknande är väl knappast en anledning till att du inte ska få hålla på med något du gillar lite då och då?
Hur kommer det sig att hon inte är kapabel till att ta hand om era 2 barn själv? Låter väldigt skumt i mina öron.

Hon verkar vilja att du ska sitta hemma och hålla henne i handen!

Nej, hade jag varit du så hade jag tagit ett allvarligt snack med henne och sagt att du behöver det här för att må bra.
Sen att det inte är rättvist handlar ju inte om att hon inte FÅR göra saker hon också, utan att hon VÄLJER att inte göra det!

Har sagt exakt samma men eftersom ansett att det är hennes inställning som är det "normala" så har hon inte velat ge sig och det kan jag förstå eftersom jag inte heller velat ge mig eftersom jag ansett att det är mitt sätt att se på det som är "normalt". Men nu verkar vi ju närmat oss en lösning eftersom hon börjar förstå att det faktiskt är mitt sätt att se på det som är det som är mest "normalt".

Jag ser det på samma sätt som du, att ditt tänk är det normala.
Hon verkar vara väldigt beroende av ditt sällskap hemma. Hoppas att ni kommer fram till en bra lösning :)

Äter hon dvitamin? De första svenskar har brist. Köp en burk med rejält tillskott. Och att gå och prata med någon är ju jättebra, genom bvc eller vc.

Och jag tror att man ska se det som en lättare depression som orsaken.

Kan du tex boka en massage, ansiktsbehandling eller liknande åt henne? För att hon ska komma iväg lite på enkla grejor?

Hon fick en massage i julklapp men hon har inte bokat in det ännu. Jag har nämnt mindre depression men hon tror bara hon är trött. Vi pratade också om BVC som en första anhalt, de kan säkert säga vart man ska vända sig om de inte har så mycket råd själva. Det rör ju sig inte direkt barnen utan mer vår relation eller hennes välbefinnande. Jag vet inte.

Tycker du resonerar mycket klokt!

Att prata med någon tror jag är en bra lösning! Jag fick själv nästan panik av tanken att ta hand om vår dotter själv när hon var yngre och det visade sig att jag var deprimerad pga amning. Nu känns det mycket bättre och jag kan utan problem vara ensam med henne längre perioder om det krävs. Men jag har till skillnad från din fru ett stort behov av att komma bort själv en stund också, om det så bara är en halvtimmes promenad bort till mataffären på kvällen. Parterapi tillsammans tror jag på så ni får ökad förståelse för varandras tankar.

Sen tror jag det är bra för hela familjen om ni tar tjuren vid hornen och inför lite striktare läggnings- och nattrutiner så att bägge barnen kan läggas (nästan) samtidigt och sover i sina sängar hela natten (eller i alla fall bättre än nu) så ni kan ta ikapp lite mer sömn. Ettåringar behöver ingen välling på natten. Några jobbiga dagar/veckor kanske kan vara värt det för förbättrad sömn på lång sikt?

Skulle det hjälpa om din fru fick sova några nätter ostört? Att du tar båda barnen nån natt eller att ni får hjälp av tex mormor/farmor en natt. Visst en natt i sig gör inte jättemkt om man lidit av sömbrist under längre tid, men hjälper iaf lite. Och om det funkar kan ni göra så flera ggr. Det är fruktansvärt att jämt vara trött och orkeslös, och att aldrig få sova en hel natt kan under flera år dränerar en ju på all kraft. Jag kan bara berätta utifrån egen erfarenhet att jag och sambon numera är som en nya människor när mina barn börjat sova hela nätter (nästan alltid).

Jag tycker också det är en bra idé att kontakta vårdcentralen för att få hjälp om det rör sig om en eventuell depression.

Om jag var du skulle jag satsa gemensam energi på att få din fru att känna sig mindre trött. Det kanske betyder att du under tiden måste ta ett större ansvar och dra ett tyngre lass, men långsiktigt får du en fru med mer ork och en god grund för att kunna utöka din egentid...

Hur är det med barnvakt till båda barnen? Skulle det funka för då kunde ni ordna så att när du är iväg på nåt ett par timmar är också din fru iväg, om barnen är så pass trygga att de skulle kunna lämnas med farmor 2 h en helgdag tex. Jag tänker att då upplever inte din fru att du är borta från henne och barnen, utan båda är iväg på nåt kul men har sedan familjeid tillsammans...