BF December 2016
elyse skrev 2016-05-26 12:34:34 följande:
På VUL fanns bara en hinnsäck. :( Antingen är jag mycket kortare gången än jag trott eller så blir det ingen bebis...
Inlägg från: Tvåbarnsmamman79
|
-
Hoppas du räknat fel bara :(.
-
Men shit vad härligt särskilt när du hade en väldigt hög risk förra gången!JonnaEmilia75 skrev 2016-05-26 16:00:31 följande:
Idag är jag lycklig! Var på kub-ultraljud och fick 1:20000 på alla trisomierna! Trodde inte ens man kunde få så bra siffror i min ålder.
När jag väntade min son fick jag 1:4, så jag var helt inställd på att få dåliga siffror idag. (Det visade sig efter fvp att han inte hade några kromosomförändringar.)
Började böla när jag fick resultatet, skönt att det var glädjetårar den här gången! ??????
Förra barnet fick jag typ 1:187 å bara det fick mig att bryta ihop direkt. -
Ang trötthet så har jag varit så extremt trött fram tills v 11 ungefär. Nu är jag i vecka 12 och nu plötsligt har jag orkat städa och fixa lite mer innan jobbade jag nattade barnen och däckade typ. Så jag har nog piggnat till :).
-
Har snittats 2 ggr och det gick bra båda gångerna det jobbiga är efteråt när man ska lära sig att stå och gå igen efter snittet.Alphyra skrev 2016-05-26 17:47:00 följande:
Hej alla! Upptäckte nyss denna chatt. Jag har bf 21 dec men jag får inte föda vaginalt så om allt går bra blir det lite tidigare. Detta är mitt andra barn. Första föddes vaginalt men sen insjuknade jag i december 2014 så nu blir jag snittad. Är redan nu extremt nervös för snitt. Tur man har 6 månader på sig att vänja sig. Någon av er som har något bra tips till mig för att stilla oron?
Bara att ställa sig upp första gången kan vara jobbigt.
Det är iof väldigt individuellt hur man mår och hur fort man mobiliserar sig (tror jag det heter.) Är man kraftigt överviktig som mig kan det vara jobbigare att ta sig ur sängen efter operationen osv. Det kan göra ont i smittsåret såklart men man får ju en del smärtlindring oxå.
Fördelen är att man slipper de onda värkarna :). -
Det är svårt att ta sig upp och gå när man har ett snitt som ska läkas första gången fick jag stanna i 5 dgr på sjukhuset efter förlossningen pga att det tog tid att komma igång. Men kan tänka mig att det gör jäkligt ont mellan benen istället efter en vanlig förlossning oxå :/.LyCKa55 skrev 2016-05-26 21:17:31 följande:Den instabiliteten får man efter en vanlig förlossning med. Man är liksom van att ha en tyngd där fram och kompenserar för det. Det tar ett tag att komma iordning o hitta balansen i kroppen igen
-
Väldigt bra tips tycker jag som snittats 2 ggr. Håller med om mjuka sköna byxor jag hade det i 3 månader efter förlossningen typ för annat var för obekvämt när man jag ont el ä öm i snittområdet.Miaairam skrev 2016-05-27 08:18:26 följande:Tänk att ett planerat snitt ju är planerat och rutin för läkarna. De har stenkoll på alla moment och du kommer vara i trygga händer. Jag fick urakut snitt pga att sonen mådde dåligt därinne. Sövdes 20 min efter jag kom till sjukan, men det lilla jag såg av teamet var grymt imponerande. Så proffsiga och alla hade stenkoll på sin uppgift.
Eftersom jag inte alls var beredd på förlossning, skulle bara in för kontroll, så var jag väldigt chockad efteråt, men så behöver det ju inte bli när det är planerat. Dessutom får man ju oftast vara vaken när det är planerat och får då träffa bevisen med en gång. Då vet du ju dessutom vilken dag det blir och slipper ovissheten på slutet, gå över tiden etc.
Kan vara bra att vara beredd på att man inte får lyfta något tyngre än bebisen i nån månad efteråt, så bra om man kan ha sin partner eller någon annan som hjälp första tiden. Jag kunde t ex inte öppna hissdörren hemma och det tog lång tid innan jag kunde sätta mig upp obehindrat. Det tar tid för alla muskler och nerver i magen att läka. Bli inte orolig om du inte har någon känsel på magen efteråt - obehagligt, men ofarligt. Beror på de avskurna nerverna, men de hittar tillbaka till varandra så småningom. Nu tre år efter snittet är det bara själva ärret som inte har full känsel.
Kan också vara bra att investera i några riktigt stora mjuka byxor som man kan dra upp över magen att ha efter. Tyvärr sitter sömmen på de flesta mammabyxor precis där operationssåret är och det är ju ömt innan det har läkt, så kan vara svårt att ha dem...
Lycka till, det kommer att gå bra! -
Jag har så mycket hud som hänger över snittärret numera tänker jag inte så mkt på det området men det tog nog minst 1 år. Det kändes som att det stack till där ibland och lite bortdomnat i området.Y o L o skrev 2016-05-27 16:34:16 följande:
Du som gjort 2 snitt, hur är känseln nu då? För mig tog det lite över ett år innan jag tyckte jag hade full känsel. Undrar om det blir skillnad efter andra gången. Är väl olika från person till person antar jag, beroende på läkkött osv men slulle vara intressant att höra från dig.
-
På tal om illamående så har jag inte mått illa alls under dessa veckor 11+4 el v 12.
Är iof extremt doftkänslig mot cigarettrök, schampo och tvål mm men inte illamående annars.
Det var likadant med första dottern, andra dottern däremot (förra gången) mådde jag illa oftast på kvällarna.
Man hoppas bara att inte bristen av illamående är pga att ngt är fel med fostret.
Har däremot foglossning sedan v 8 som börjar kännas mer nu och Karpatunnelsyndrom i händerna när jag vaknar. Men glad att jag sluppit må illa iaf. -
Menar alltså att jag nu är i v 11+4 el i v 12.
-
Jag kände oxå efter första förlossning att jag var glad när jag tillslut fick ett akut snitt det var verkligen en befrielse. Öppnade mig inte som jag skulle kunde inte sova på 2 nätter pga värkarna. När de la spinalbedövningen och jag domnade bort å slapp smärtan så var jag typ i himmelriket!Mamsterbabe skrev 2016-05-28 19:53:06 följande:
Jag födde första barnet vaginalt, en hemsk och helt vidrig upplevelse på alla sätt och vis. Detta resulterade i förlossningsrädsla vilket gjorde att jag fick planerat snitt med andra barnet (efter att ha gått på aurorasamtal). Nu väntar jag tredje (bf 14 december enligt mensen) och är livrädd att inte få snitt igen... :/
Så ni som aldrig fött barn:ta epiduralbedövning om ni kan det måste göra en otrolig skillnad om man jag ondare än man står ut med.
Andra gången ville jag ha snitt men de övertalade mig att försöka igen (var oxå livrädd för en vaginal förlossning.) Det slutade med ett planerat snitt ändå för i v 38 fick jag göra ett tillväxtultraljud och då såg de att jag väntade ett stort barn minst 4 kg och hon låg med rumpan ner å huvudet uppe vid revbenen. Blev rätt lättad när de ringde å sa att jag fått en tid för snitt.
Nu 3:e gången är det inget snack om saken sa läkaren på mvc det blir snitt- vilket jag tycker e skönt.
Visst e jag lite rädd för snitt det är en stor operation men jag pallar inte av värkar...