Hej, Nu hoppar jag in här oxå! BF den 9 december (v7+0) om allt går enligt plan.. Är helt veck i huvudet, trött och kan typ inte tänka på något annat.. Vill bara att de första månaderna ska passera, så att risken för missfall blir mindre.
Är gravid via äggdonation och detta är vårt sista embryo, så det gör väl att jag oroar mig lite extra.
Fick 6 st bra embryon och blev gravid på det tredje försöket, hösten 2012 och fick vår efterlängtade son, juni 2013. Påbörjade syskonförsök med de tre embryos som vi hade kvar i frysen, förra sommaren. Blev gravid på första försöket men fick missfall vecka 7-8 och det gör väl antagligen sitt oxå, att jag nu är extra orolig.. Ytterligare försök i höstas som inte fastnade och nu detta sista försök..
Har ultraljud bokat den 29 april, som uppföljning utifrån att det är ÄD/IVF, och det ser jag verkligen fram emot! Känns bara som en evighet till dess..
Vid min första graviditet så fick jag en blödning i princip i samband med testdag, troligtvis var det en sk nidblödning.. Men utifrån det och min oro så fick jag göra ultraljud redan vecka 7, då vi kunde se ett litet hjärta ticka.. Min oro avtog inte så vid inskrivningen hos mödravården så fick vi göra ytterligare ett ultraljud vecka 10. Det är verkligen skönt att få möjlighet till dessa ultraljud, blir som mer verkligt att det faktiskt är en ny liten människa som växer i ens mage.
Trodde att jag skulle vara lite coolare nu när det är syskonförsök och vi redan har en underbar son, men nix.. Det är psykiskt så jobbigt tycker jag, tänker "kanske bebis"/ "kanske missfall" typ 4 ggr/min..
Men grattis till oss alla, hoppas att vi får följas åt till BF i december!