• Anonym (arg)

    Överreagerar jag på sambon?

    Hej
    jag och sambon hade ett jättebråk igår och idag är han fortfarande sur för att jag överreagerar. Så jag tänkte höra lite vad den generella åsikten är här fall jag överreagerar eller inte..

    Min sambo är pappaledig, vår son är just fyllda ett.
    Igår när jag slutade jobbet skulle vi mötas upp utanför pizzerian.

    När jag kommer fram till pizzerian ser jag vår bil och ser till min fasa att sonen sitter ensam i bilen! 
    Jag försöker öppna dörren men den är låst. Ställer mig vid fönstret och vinkar till sonen som blir glad att se mig men sen börjar grina när jag inte öppnar.


    Då kommer sambon gående med pizzakartonger och slänger ur sig ett hej är du redan här..

    Jag bröjar skälla på honom att han inte får lämna sonen ensam i bilen!!


    -Men vadå den var ju låst och jag skulle bara hämta pizzorna..

    Jag menar på att nån kan gå förbi och tro att han är övergiven, ringa polisen, slå sönder rutan eller än värre någon kan kidnappa honom!!


    Och om inte annat ska inte sonen  behöva sitta och vara ledsen och ensam i bilen!!

    Jag kanske överreagerade med mina mammahormoner men jag sa till min sambo att det är vårdslöshet mot barnet och att om det händer igen kommer jag ansöka om egen vårdnad och flytta.. (detta var väl kanske överdrivet sagt i stundens hetta men jag vill att han ska fatta att jag menar allvar)

    Vad tycker ni? Lämnar ni era barn själva i bilen?

  • Svar på tråden Överreagerar jag på sambon?
  • Påven Johanna

    Jag tycker inte att att man lämnar barn i bilen, själv har jag kånkat med mig mina överallt. Med det sagt så tycker jag också att det sammantaget verkar ha blivit en ganska så förskräcklig upplevelse för barnet - först lämnad ensam i bilen, sedan en mamma som inte kommer in i bilen och sedan samma mamma som grälar på pappan. 

    Trist alltsammans. 

  • Tazzme
    Anonym (instämmer) skrev 2016-04-20 15:42:23 följande:

    Skojar du eller? Vilka tillfällen finns det där du MÅSTE lämna barnet ensamt? jag kan då inte komma på något alls. 

    Sen handlar det inte i första hand om att lära sig vara ensam, det är inte vad det handlar om utan om saker som kan inträffa när de är ensamma.


    Anonym (Beror på) skrev 2016-04-20 15:53:12 följande:

    Jag hoppas du skämtar? Sen NÄR kan man inte ta med sig barnen överallt?


    Tja, har ni någon gång testat på att duscha och be en 1,5-åring snällt sitta och vänta i badrummet medan mamma duschar? Var nu bara första jag kom på på rak arm.

    Eller om barnet ska gå sova, då måste det också lära sig vara ensam. Eller sitter ni och håller era barn i handen tills de somnar?

    Och vad kunde hända åt det fastspända barnet i bilen under de fem minuterna det tog för TS sambo att gå in och hämta pizzor? Själv tror jag det kan vara en mycket mer trygg miljö än en pizzeria med heta ytor, andra matgäster, knivar etc etc. Pappan vänder ryggen till då han betalar i kassan och barnet hinner tulta iväg nånstans och skada sig.... Mycket större risk för olyckor i en sån miljö, än att sitta och vänta fastspänd i en låst bil skulle jag säga... Och sen då pappa ska ut med pizzorna? Ungen under ena armen och pizzorna i den andra, kan ju kanske vara knepigt då att få upp bildörren, tänk om han tappar barnet? Eller tappar heta pizzor på barnet? Eller sätter ner barnet för att låsa upp dörren och sätta i pizzorna i bilen, och barnet hinner tilta ut på vägen under den tiden?

    Ja, vad är sannolikheten? I know... Men min poäng är att hur jävla farligt kan det vara att lämna barnet i fem minuter? Det kan hända minst lika mycket farliga saker åt barnet inne på pizzerian (om inte mer) än i bilen.

    Om man anser att omständigheterna är trygga, miljön säker och situationen OK, så varför inte lämna barnet i fem minuter?? Speciellt om i detta fall sambon kunde sköta pizzahämtningen mycket snabbare och smidigare.

    Okej, barnet tyckte det var tråkigt att sitta själv och grät. (Knappast grät barnet av rädsla. Tror inte att ett tryggt barn gråter av rädsla genast för att mamma eller pappa går bort en kort stund, snarare irritation eller tristess) Men ja, barn gråter ofta för att de har tråkigt och inte får som de vill, inte får se på tv eller inte vill sova etc. Gör ni då alltid era barn till viljes också i dessa situationer?

    Men tja. Ni får tycka som ni vill. Jag tycker som jag vill. Och mitt barn har inte tagit skada av att vara för sig själv ibland. Det underlättar tvärtom både för honom och mig. Jag får det lite lättare ibland om jag inte måste ta med honom bara för att hämta mjölk utan kan lämna honom i bilen och t.ex aldrig haft problem med nattningar, då han ju också måste vara ensam. Och han har inga svårigheter med att vara själv/utan mamma en stund utan är lugn, glad och snäll även om mamma vill gå på toa ifred, måste lämna över honom hos barnvakt etc.

    Har läst nånstans att ett barn som känner sig tryggt och litar på sina föräldrar inte blir rädd/ledsen då föräldrarna "försvinner" (typ lämnar på dagis eller till barnvakt, eller går å hämtar pizzor) för de litar på att mamma och pappa kommer tillbaka.
  • Anonym (mäh)
    Anonym (arg) skrev 2016-04-20 14:12:50 följande:

    Hej
    jag och sambon hade ett jättebråk igår och idag är han fortfarande sur för att jag överreagerar. Så jag tänkte höra lite vad den generella åsikten är här fall jag överreagerar eller inte..

    Min sambo är pappaledig, vår son är just fyllda ett.
    Igår när jag slutade jobbet skulle vi mötas upp utanför pizzerian.

    När jag kommer fram till pizzerian ser jag vår bil och ser till min fasa att sonen sitter ensam i bilen! 
    Jag försöker öppna dörren men den är låst. Ställer mig vid fönstret och vinkar till sonen som blir glad att se mig men sen börjar grina när jag inte öppnar.


    Då kommer sambon gående med pizzakartonger och slänger ur sig ett hej är du redan här..

    Jag bröjar skälla på honom att han inte får lämna sonen ensam i bilen!!


    -Men vadå den var ju låst och jag skulle bara hämta pizzorna..

    Jag menar på att nån kan gå förbi och tro att han är övergiven, ringa polisen, slå sönder rutan eller än värre någon kan kidnappa honom!!


    Och om inte annat ska inte sonen  behöva sitta och vara ledsen och ensam i bilen!!

    Jag kanske överreagerade med mina mammahormoner men jag sa till min sambo att det är vårdslöshet mot barnet och att om det händer igen kommer jag ansöka om egen vårdnad och flytta.. (detta var väl kanske överdrivet sagt i stundens hetta men jag vill att han ska fatta att jag menar allvar)

    Vad tycker ni? Lämnar ni era barn själva i bilen?


    Suck
    Jo, jag skulle nog också ha upplyst min sambo om det olämpliga med att lämna ett litet barn ensamt i bilen.
    Men jag skulle inte ha hotat med att lämna honom och ta ifrån honom barnet. Det är faktiskt att jämställa med psykisk misshandel.
    Dessutom är barnet visserligen ledsen när du kommer dit, men inget HAR hänt. Men du tappar huvudet och går igenom alla hemskheter som skulle ha kunnat hända och ger din sambo en utskällning.
    Och skyller på mammahormoner.

    Visst kan man säga att man blir som ett lejon när ens barn är hotat. Men ditt barn var inte hotat just då. Bara ledset. Så anledningen till din överreaktion finns bara i din fantasi.
    Jag är så less på att kvinnor skyller sina utbrott, gråtattacker och raserianfall på hormoner. Javisst, hormoner kan ställa till det. Men inte så till den milda grad. Det är inte friskt att ge efter för sin första impuls om det inte gäller livet.
    Särskilt inte med barn i närheten. Barn upplever ju inte orden på samma sätt som de upplever kroppsspråk och stämningar.

    Lär dig räkna till 10, andas och fundera över konsekvensen att yttra det första som faller dig in. Ett uttalat ord kan aldrig tas tillbaka eller göras osagt hur många gånger man än ber om förlåt.
  • Anonym (Beror på)
    Tazzme skrev 2016-04-20 18:48:24 följande:

    Tja, har ni någon gång testat på att duscha och be en 1,5-åring snällt sitta och vänta i badrummet medan mamma duschar? Var nu bara första jag kom på på rak arm.

    Eller om barnet ska gå sova, då måste det också lära sig vara ensam. Eller sitter ni och håller era barn i handen tills de somnar?

    Och vad kunde hända åt det fastspända barnet i bilen under de fem minuterna det tog för TS sambo att gå in och hämta pizzor? Själv tror jag det kan vara en mycket mer trygg miljö än en pizzeria med heta ytor, andra matgäster, knivar etc etc. Pappan vänder ryggen till då han betalar i kassan och barnet hinner tulta iväg nånstans och skada sig.... Mycket större risk för olyckor i en sån miljö, än att sitta och vänta fastspänd i en låst bil skulle jag säga... Och sen då pappa ska ut med pizzorna? Ungen under ena armen och pizzorna i den andra, kan ju kanske vara knepigt då att få upp bildörren, tänk om han tappar barnet? Eller tappar heta pizzor på barnet? Eller sätter ner barnet för att låsa upp dörren och sätta i pizzorna i bilen, och barnet hinner tilta ut på vägen under den tiden?


    Jag duschar också när jag är ensam med barnen men inte stänger jag dörren. Barnen kan komma in och titta vad jag gör och sen hå därifrån. Men jag kallar de inte att lämna dom själv. Lämna dom själv = att gå ifrån bilen när barnet är kvar, att lämna dom själv i bostaden osv.
  • NästanSvensson

    Jag skulle också bli arg om min man varit så omdömeslös. Det är inte länge sen jag läste om att en bil började brinna på en parkering helt utan orsak. Det räcker med några andetag rök, för att barnet kan dö. Eller så kan ju vad som helst hända. Krock, kidnappning, bilstöld... Han hade ju bara kunnat vänta en liten stund på att mamman skulle komma och då gå in och hämta pizzan.

  • Tazzme
    Anonym (Beror på) skrev 2016-04-20 19:11:14 följande:

    Lämna dom själv = att gå ifrån bilen när barnet är kvar, att lämna dom själv i bostaden osv.


    Och med att barn mår bra av att lära sig vara ensamma, så menar jag ensam i sitt rum, ensam i vardagsrummet då mamma duschar (för jag stänger nog dörren, men inte låser, då jag duschar, annars blir det fuktigt i hela lägenheten), ensam i sitt rum då det ska sova. Eller, ensam i fem minuter under tiden pappa springer in efter pizzor.

    Men, för att förtydliga min tidigare poäng.

    Visst, dina barn får komma in i badrummet då du duschar. Men hur långa stunder hinner de däremellan vara ensamma? Fem minuter? Tio?

    Vad kan hända då? I ett hem finns mycket som är farligt. Tror att också i ett hem kan det finnas mer faror för ett barn än att sitta fastspänd i bilen i fem minuter.

    Nån hade hör också nämnt en bil som började spontanbrinna... Jo, visst. Allt kan ju hända. Men tror att det är större risk att det börjar brinna i ett hem på natten då barnen sover, och kan hinna andas in rök innan de blir räddade, än vad det är att en bil börjar spontanbrinna och barnet dör av rökförgiftning..,

    Det är farligt att leva.. Det är omöjligt att skydda sig mot allt. Det enda man kan göra är att bedöma riskerna och ta det säkraste valet. Och riskerna för att barnet skulle fara illa av fem minuter i bilen (antar nu normaltemperaturer, friskt barn, normala/säkra omgivningar och inte nåt New York ghetto osv) är försumbara, och som sagt var, möjligen mindre än riskerna för att ta med barnet in på t.ex pizzerian, eller låta det röra sig oövervakat under lika lång tid i det egna hemmet.
  • Anonym (hormonstinn)
    Anonym (mäh) skrev 2016-04-20 18:51:04 följande:
    Visst kan man säga att man blir som ett lejon när ens barn är hotat. Men ditt barn var inte hotat just då. Bara ledset. Så anledningen till din överreaktion finns bara i din fantasi.
    Jag är så less på att kvinnor skyller sina utbrott, gråtattacker och raserianfall på hormoner. Javisst, hormoner kan ställa till det. Men inte så till den milda grad. Det är inte friskt att ge efter för sin första impuls om det inte gäller livet.
    Särskilt inte med barn i närheten. Barn upplever ju inte orden på samma sätt som de upplever kroppsspråk och stämningar.

    Lär dig räkna till 10, andas och fundera över konsekvensen att yttra det första som faller dig in. Ett uttalat ord kan aldrig tas tillbaka eller göras osagt hur många gånger man än ber om förlåt.
    Hur djävla sjukt är det då inte att det är testosteronet som beskylls för mäns övervåld mot varandra, kvinnor och barn. Nej sluta skylla på några hormon och ta lite personligt ansvar istället!!!
  • Anonym (Dåligt)

    Jag hade också blivit arg. Vår son är 1,5 och han kan vi lämna i bilen om han sover när vi kommer hem efter en biltur (lämnar med en babywatch på vår gård utanför huset) men definitivt inte ensam och ledsen.
    Nångång kan jag lämna honom med sin 10 åriga storasyster om jag tex ska betala för tankning som tar någon minut men inte helt själv. Han blir jätte ledsen om vi bara ska springa in i huset och hämta något man glömt när man ska köra iväg så lämna honom på en parkering i fem minuter skulle inte vara ok.

  • Anonym (Dåligt)
    Tazzme skrev 2016-04-20 18:48:24 följande:
    Anonym (Beror på) skrev 2016-04-20 15:53:12 följande:

    Jag hoppas du skämtar? Sen NÄR kan man inte ta med sig barnen överallt?


    Tja, har ni någon gång testat på att duscha och be en 1,5-åring snällt sitta och vänta i badrummet medan mamma duschar? Var nu bara första jag kom på på rak arm.

    Eller om barnet ska gå sova, då måste det också lära sig vara ensam. Eller sitter ni och håller era barn i handen tills de somnar?

    Och vad kunde hända åt det fastspända barnet i bilen under de fem minuterna det tog för TS sambo att gå in och hämta pizzor? Själv tror jag det kan vara en mycket mer trygg miljö än en pizzeria med heta ytor, andra matgäster, knivar etc etc. Pappan vänder ryggen till då han betalar i kassan och barnet hinner tulta iväg nånstans och skada sig.... Mycket större risk för olyckor i en sån miljö, än att sitta och vänta fastspänd i en låst bil skulle jag säga... Och sen då pappa ska ut med pizzorna? Ungen under ena armen och pizzorna i den andra, kan ju kanske vara knepigt då att få upp bildörren, tänk om han tappar barnet? Eller tappar heta pizzor på barnet? Eller sätter ner barnet för att låsa upp dörren och sätta i pizzorna i bilen, och barnet hinner tilta ut på vägen under den tiden?

    Ja, vad är sannolikheten? I know... Men min poäng är att hur jävla farligt kan det vara att lämna barnet i fem minuter? Det kan hända minst lika mycket farliga saker åt barnet inne på pizzerian (om inte mer) än i bilen.

    Om man anser att omständigheterna är trygga, miljön säker och situationen OK, så varför inte lämna barnet i fem minuter?? Speciellt om i detta fall sambon kunde sköta pizzahämtningen mycket snabbare och smidigare.

    Okej, barnet tyckte det var tråkigt att sitta själv och grät. (Knappast grät barnet av rädsla. Tror inte att ett tryggt barn gråter av rädsla genast för att mamma eller pappa går bort en kort stund, snarare irritation eller tristess) Men ja, barn gråter ofta för att de har tråkigt och inte får som de vill, inte får se på tv eller inte vill sova etc. Gör ni då alltid era barn till viljes också i dessa situationer?

    Men tja. Ni får tycka som ni vill. Jag tycker som jag vill. Och mitt barn har inte tagit skada av att vara för sig själv ibland. Det underlättar tvärtom både för honom och mig. Jag får det lite lättare ibland om jag inte måste ta med honom bara för att hämta mjölk utan kan lämna honom i bilen och t.ex aldrig haft problem med nattningar, då han ju också måste vara ensam. Och han har inga svårigheter med att vara själv/utan mamma en stund utan är lugn, glad och snäll även om mamma vill gå på toa ifred, måste lämna över honom hos barnvakt etc.

    Har läst nånstans att ett barn som känner sig tryggt och litar på sina föräldrar inte blir rädd/ledsen då föräldrarna "försvinner" (typ lämnar på dagis eller till barnvakt, eller går å hämtar pizzor) för de litar på att mamma och pappa kommer tillbaka.
    När jag måste duscha när jag är själv med sonen så får han duscha med mig eller har jag dörren öppen, oftast vill han duscha också för han älskar att duscha/bada.

    Jag skulle aldrig stänga dörren, men inte pga att sonen inte kan vara själv, han har somnat själv i sin egen säng sen vi kom hem från BB. Dock så klättrar han på ALLT! Fönsterbräda, stolar, bordet, ja allt han kan komma upp på så jag skulle inte våga stänga pga det.
    Jag var också ensamstående med äldsta barnet från innan förlossning och jag kan inte komma på en enda ggn som jag var tvungen att lämna henne ensam vare sig i bilen eller i lägenheten/huset.
  • Harvester

    Har en gång parkerat framför ett kontor och sprungit in och hämtat en pärm (kanske typ 2 min) medan barnet som var typ 1,5 år sov i bilen då det kändes taskigt att väcka honom för ngt sånt.

    Skulle aldrig få för mig att lämna honom vaken?! (är nu 2,5 år) Han skulle bli jätteledsen vilket jag, till skillnad från vissa tydligen, inte alls tycker är lärorikt på ngt sätt...

Svar på tråden Överreagerar jag på sambon?