Överreagerar jag på sambon?

Om barnet sover i sin säng så blir det inte ledset av att vara ensamt. Sover det tryggt i bilen kan jag mycket väl lämna det där någon minut. Det som TS handlar om är ju ett vaket barn.

För mig är det ingen uppoffring att vara med mina barn tills de somnar. Det tar inte så värst många minuter, och är en mysig stund där jag pratar lite med 4-åringen om dagen som varit, och om morgondagen. Sedan somnar hon på ca 3 minuter och jag lämnar sängen. 1-åringen far runt som en vilde i sängen och har jättekul i ca 30 min innan hon slocknar rakt av. Det gör mig ingenting att vara där med henne. Egentid har jag när bägge barnen sover, efter kl 19.30.

Ett barn som sitter ensamt och gråter i bilen gör det för länge om det så bara tar 30 sekunder innan föräldern är tillbaka (enl mig). Därför skulle jag aldrig lämna ett vaket barn ensamt i bilen, så vida det inte är stort nog att prata med ordentligt. Min 4-åring har jag inga problem att lämna själv vare sig i bilen eller i hemmet. Hon klarar det utmärkt.

Fast för en 1-åring är några minuter ensam och ledsen en evighet.

Fast OM man kan undvika så VILL man väl inte att barnet ska vara ledsamt i sin ensamhet om ens för fem minuter? ( har för mej att Ts skrev 7-8 min ngnstsns). Måste man så måste man men Ts man kunde tagit in barnet och hålla barnet famnen. Jag har alltid balanserat både barn och pizzor o dyl med båda händer. Alt inväntat min partner.

Ja det är det jag anser här, han var inte TVUNGEN att lämna sonen.
han hade kunnat fälla ut sulkyn o ta honom med
bära honom
eller väntat tills jag kom då han visste att jag var på väg.

Enligt mig totalt onödigt bråk. En 1 åring är inte speciellt medveten ännu, tror knappast han reflekterade över att han var ensam i en bil - i 5 minuter. LIkaväl som om han vore lämnad 5 minuter ensam hemma, tror du verkligen att han tar psykisk skada av detta?

Han får säkerligen men för livet av detta! Nej, skulle inte tro det. Snarare är det större chans att barnet blir extremt osjälvständig senare i livet om han konstant får sin mammas uppmärksamhet så fort han gråter. (Dock inte som ettåring men om det händer regelbundet under resten av hans liv). Han skulle förövrigt inte börjat grina om det inte vore för att du ställde dig utanför rutan.

Förstår inte problemet. Skulle vara väldigt omständigt att ta ut barnvagn och ta med ungen på det viset. Att lämna ungen i 5 minuter ensam i en bil är inga problem enligt mig, speciellt om det inte är varmt i bilen (alltså solen lyser på och det är rejäl hetta). Tror snarare att det isf skulle vara läskigare att va inne på pizzerian. 

Värre att skämma bort sin unge än att låta den vara ensam i en bil i 5 minuter.. A

Undrar för mitt stilla sinne om folk här någonsin hört talas om termen "curlingföräldrar" och funderat i att det man i slutändan skall uppfostra sitt barn till är att lära sig att ta hand om sig själv...?

Och kom nu ihåg det där med fan som läser bibeln... Ingen antyder väl, precis som johan75 skriver, att barnen ska lämnas helt utan tröst. De får bara inte trösten direkt. OM de börjar gråta. OM.

Trådstarten gällde ett gråtande barn, men diskussionen har, enligt min uppfattning, gått mer in på huruvida det är OK att över huvud taget lämna barn i bilen.

Jag skulle också ha skällt ut sambon om han lämnat ett så litet barn ensam i en bil. Och jag skulle ha tänkt på möjligheten att försöka få begränsad umgängesrätt för pappan om han inte bättrar sig och fortsätter att uppträda vårdslöst.

Jag tänker också på kidnappning/bilstöld och på om det verkligen är tillförlitligt att temperaturen i bilen är ok och inte för varm. Jag skulle också bli orolig eftersom det är ett så litet barn som sitter fast i sele. Hen kan ju trassla in sig i selen och skada sig/kvävas.

Fast sen beror det ju på situationen i övrigt: Hur ser det ut där han parkerade bilen? Ser man bilen och barnet från pizzerian? Är det ett lugnt område? Hade sambon varit inne och beställt, kommit ut till barnet och sedan gått in till pizzerian igen enbart för att hämta pizzorna och haft uppsikt över bil och barn i ögonvrån?

Hela tråden är väldigt lång. Jag har inte läst allt. Jag tycker inte att det är så farligt att inte komma direkt när ett barn gråter eller att barnet är ur sikte en liten stund. Men det handlar ju om vilken miljö det är. Är det hemmiljö och man går för att hämta toapapper i ett skåp och barnet tittar på TV? Typ. Då hör man ju. Man måste ju få röra sig hemma och göra det som behövs för att sköta hem och barn.

Med andra ord, sitter du och vaktar ditt barn, när det sover.

Eller hur i helsike undviker du annars att barnet kan vakna, och vara ensam i 30 sekunder???

Ja, du överreagerar verkligen. Speciellt när du sa det där om ensam vårdnad till din sambo. Du borde verkligen tänka över detta! Och ni som försvarar TS - inte okej.

Att lämna en ettåring ensam i en bil i ett par minuter går bra.
Bilen var låst. Han klarar sig fint själv i ett par minuter där. Det är inte ett så osäkert ställe som du verkar påstå. Ett av de säkrare ställena faktiskt.

Ja jag erkänner att det var att överdriva det jag sa om ensam vårdnad , men till saken hör att min sambo vid flera andra tillfällen också varit vårdslös med barnet och jag har blivit upprörd på honom tidigare och det känns som att han aldrig lär sig.

Exempel:

Lämnat barnet ensamt på skötbordet vid flera tillfällen!! Trots att jag påpekar faran med detta.

Har kastat upp barnet mot taket så han vid två tillfällen faktiskt slagit i huvudet i taket och börjat gallskrika.

Lyft honom vårdslöst så han har slagit huvudet i dörrar, dörrkarmar, och hyllor han gått förbi.

När han var bebis satt han med honom på bordet och gav inte tillräckligt med stöd till huvudet så han förr fram o slog pannan i bordet.

Råkat trampa på sonen då han legat på golvet på en filt när han var liten.

Jag är bara så less på att få höra:

oj, hoppsan, men ojdå.. följt av gallskrik från sonen. Så ja jag har sagt till sambon att om han inte skärper sig och börjar bli mer uppmärksam och mindre vårdslös så kanske jag söker ensam vårdnad om jag anser det finnas fara för sonens välbefinnande!

Han har oftast tagit till sig och bättrat sig, gör allafall inte om samma sak utan det änder andra saker istället.. 

Jag har sagt till honom att om nåt allvarligt händer sonen för att han är ouppmärksam. (trillar ner från skötbordet och slår huvudet, eller liknande) så kommer jag inte förlåta honom. För en bebis ska inte behöva göra illa sig för att föräldern är klumpig och ouppmärksam.

Så detta blev på nåt sätt droppen för mig. Då jag har läst om barn som dött av överhettning i bilen (ja jag vet att det inte är så varmt nu, men varför göra det till en vana, nästa gång kanske det är 35 grader varmt)
har även läst om bilstölder då de åkt iväg ovetande om att ett barn suttit bak i bilen och liknande... 

jag älskar min sambo, jag vill leva med honom
men jag vill att han skärper sig och inte är slarvig med vår son!