Överreagerar jag på sambon?

Du är också en vuxen mäniska, varför får du haspla ur dig saker som att kalla mig idiot och att jag är sjuk och att jag ska söka hjälp?

Hur vuxet är det då?

"Måttligt"?! Hahahaha! Knappast vännen...

Jo hon har rätt att bestämma att barnet inte ska hängas över en klippkant i ett bomullsnöre, hon har rätt att bestämma att barnet inte ska tryckas i en massa salt, hon har rätt att bestämma att barnet inte ska bada ensam, hon har rätt att bestämma att barnet inte ska ensam hemma utan en vuxens tillsyn osv osv... Det finns många saker som en förälder inte får utsätta sitt barn för bara för att man råkar vara ensamt med det.

Nej det är inte sjukt, det är en mänsklig reaktion från någon som just har blivit skrämd. Googla vettja!

Fast jag är inte tillsammans med varken dig eller din sambo så hur jag beter mig har inte med din situation att göra .

Jo jag tycker faktiskt du är en idiot och beter dig sjukt bara för att du blev rädd. Det känns inte friskt att reagera sådär. Det är min åsikt och jag har rätt att säga den. Pallar man inte höra sanningen ska man inte fråga.

För att räta ut några frågetecken.

Ja jag skällde på sambon!

NEJ jag skrek inte, NEJ jag fick inte panik, NEJ jag gormade inte och höll en lång harang.

Jag skällde i hyfsat normal samtalston och i ca 2 minuter.. 

På vissa inlägg låter det som jag stått o gormat o skrikit rakt ut vilket jag inte gjorde.

Är det inte uppenbart?

Att vara ensam.

Det kan vara väldigt bra att kunna vara ensam. I mitt fall, som ensamstående förälder, är jag väldigt glad att mitt barn tidigt lärde sig att vara ensam korta stunder. För ibland har jag inte haft annat väl än att lämna honom ensam korta stunder. Bättre då att han inte blir rädd och ledsen och helt ifrån sig de gånger han måste vara ensam, än att han hysteriskt sitter och gråter av rädsla varenda gång det händer.

Är det inte uppenbart?

Att vara ensam.

Det kan vara väldigt bra att kunna vara ensam. I mitt fall, som ensamstående förälder, är jag väldigt glad att mitt barn tidigt lärde sig att vara ensam korta stunder. För ibland har jag inte haft annat väl än att lämna honom ensam korta stunder. Bättre då att han inte blir rädd och ledsen och helt ifrån sig de gånger han måste vara ensam, än att han hysteriskt sitter och gråter av rädsla varenda gång det händer.