Överreagerar jag på sambon?

Sluta. Han hämtade Pizza. Var borta ett par minuter och du börjar citera barnpsykologi. Otroligt att folk tar TS utbrott i försvar.

Öh ja jag tar BARNPSYKOLOGI i försvar. Frågor på det?

Vad i artikeln tycker du är viktigt att ta fasta på, i förhållande till trådstarten? Vad är det som är extra relevant?

I trådstarten är det tydligt att barnet är själv och ledset och ingen av föräldrarna är där för tröst. Då tycker jag att följande är relevant:

"1. Barn som inte får uppmärksamhet och tröst när de gråter kan få en känsla av misslyckande. Det kan gå ut över barnets självbild och självkänsla. Tar du inte gråten på allvar och visar respekt för den så gör det också något med barnets självrespekt, säger hon till den norska föräldratidningen Foreldre & Barn.

2.Pia Risholm Mothander, barnpsykolog, lektor i utvecklingspsykologi vid Stockholms universitet och författare till flera böcker om barns utveckling och anknytning, värjer sig mot tanken att låta bli att trösta om man av någon anledning upplever barnets gråt som oberättigad.

? Frågan är om man alltid förstår vad det underliggande budskapet är.

? Och om barnet gråter för att det vill ha uppmärksamhet, då behöver det ju uppmärksamhet

3.De norska forskningsresultaten stämmer väl överens med tidigare forskning om barns anknytning, påpekar hon.

? Gråt är en strikt anknytningssignal, en signal om att barnet behöver hjälp. Barn som inte får tröst kan lära sig att stänga allt inom sig. De kanske söker sin egen tröst genom att dra sig undan och bli inbundna. De lär sig att det inte lönar sig att släppa in någon annan, att det tvärtom kan göra ont.

OBS, jag anser inte att anknytningen är dålig pga fem minuter iväg för att hämta pizza utan syftar på många skribenters åsikter att ett så litet barn ska kunna vara själv och kunna hantera sin gråt/rädsla/ ilska själv.

Jag skulle inte vara ett dugg orolig över att något skulle hända barnet, men jag skulle ändå aldrig lämna min 1-åring själv i bilen i 5 minuter. Det jag tycker är värst är att barnet sitter själv och gråter, utan någon vuxen som svarar på gråten. En 1-åring lär sig inget alls av att vara ensam och ledsen. Gråten är med största sannolikhet inte alls för att barnet har tråkigt, utan för att det känns obehagligt att vara utan mamma och pappa och barnet känner rädsla över detta. Även en trygg 1-åring kan bli rädd av att lämnas ensam. Det är inget man bör "träna på" i den åldern.

Själv har jag nu tolkat folks svar, samt med mina egna svar menat, att barnet knappast far illa av att eventuellt gråta i fem minuter (och må så då vara att det är lika illa att barnet gråter av tristess/önskan om uppmärksamhet, som att det gråter av rädsla), inte det att man konstant ignorerar sitt barns gråt och känslor "för att ungen ska lära sig vara tyst", typ....

Nu har inte jag läst hela rapporten, utan bara denna väldigt korta artikel OM rapporten. Har du läst hela rapporten? Men jag kan tro att om man annars tar barnets känslor på allvar osv osv så är det inte skadligt för barnet att "lära sig vara ensam" och gråta i fem minuter nån enstaka gång.
Man måste ju sätta saker i perspektiv också....

För övrigt tror jag väl knappast någon av oss, som är "för" ensamma barn i bilen, skulle lämna ett barn i bilen om det inte funkade. Alltså om barnet grät och skrek varenda eviga gång, och klart och tydligt visade sitt missnöje.

Poängen folk försöker få fram (iaf jag) är väl:
- det är inte farligare att barnet väntar i bilen än att ta med det (under tidigare nämnda "normaltrygga" förhållanden).
- om barnet är OK med att sitta i bilen finns det inte heller någon risk för "psykisk skada"
- det är inte hela världen om barnet börjar gråta en liten stund, men som sagt så lämnar man knappast barnet ensamt om det inte fungerar, t.ex. pga att barnet varenda gång gråter och skriker

När jag är själv hemma med barnen duschar jag när de somnat för kvällen. Jag skulle aldrig lämna min 1-åring själv i huset medan jag tar en dusch. Ja, jag ligger bredvid båda barnen (1 och 4 år) tills de somnat på kvällen.Varför skulle en 1-åring inte kunna gråta av rädsla när den blir lämnad helt ensam? Det är väl snarare mycket mer sannolikt än att den gråter av tristess. Att jämföra med att barnet gråter när det inte får se på tv är märkligt.

Det som kan hända i en bil är väl just att barnet känner sig rädd och övergivet, och är ledset över att vara ensam där. Totalt onödigt. Jag skulle aldrig lämna min 1-åring utan tillsyn i 5 minuter i huset.

Du motsäger dig själv, om du duschar då barnen sover så lämnar du ju dom utan tillsyn. Vad är skillnaden att barnet sover i sin säng utan tillsyn, mot det att barnet sover tryggt i bilen utan tillsyn?

Jag vet inte ens vad jag ska svara på detta.... Annat än att jag önskar dig lycka till.

Jag tror inte att jag någonstans har skrivit/påstått att barnet INTE kan gråta av rädsla. Jag vill bara lyfta fram att barnet kan gråta av flera andra orsaker OCKSÅ.

Och precis som andra, samt jag, försökt poängtera: ingen är väl så hjärtlös att man skulle lämna ett gråtande barn i bilen? Men att om barnet börjar gråta så hinner det nu inte gråta så himla länge innan mamma/pappa kommer, att det tar någon skada av det.

Jisses. Verkar som att folk läser ens texter här som fan läser bibeln... 

Fast barnet får ju tröst. Bara inte på en gång. Det kommer få tröst, relativt snabbt, precis som så ofta är med barn. Inget i trådstarten tyder på att pappan hade tänkt ignorera barnets gråt och ledsenhet.