BF Februari 2017
Vi som har plussat och vill följas åt till BF i Februari 2017..
-
-
Svar på tråden BF Februari 2017
-
Var på inskrivning igår och hon fråga hur jag mådde och sen var det mest om förra graviditeten och förlossningen. Men det var min gamla barnmorska som jag hade förra gången så jag tänkte att det kanske var därför vi prata om det..stor grön drake skrev 2016-07-07 06:12:34 följande:
Var på inskrivning igår. Det var en sommarvikarie, men väldigt trevlig.
Nu vet jag ju inte hur det brukar vara när man har barn från förut, men förutom pappret om alkohol och drogvanor som skulle fyllas i och gås igenom så handlade typ nästan hela mötet om förra graviditeten. Ska det vara så? Hon frågade direkt när jag kom in hur jag mådde, svaret på det var trött men sen frågade hon inte mer om pågående graviditet utan det var hur förra gick, hur förlossningen gen gick, amning mm.
Brukar det vara så när man har barn från innan?
Men dem kanske frågar för att underlätta under denna gång och om det behövs att man träffas extra gånger eller så :). Jag kommer får träffa min barnmorska en extra gång för att min förra föddes så stor så dem ska hålla extra koll så jag inte får gravid diabetes -
Ja, jag funderade om det kunde vara så, att de frågar ingående för att få fram ev trauman och så.Mamijeni skrev 2016-07-07 09:32:12 följande:Var på inskrivning igår och hon fråga hur jag mådde och sen var det mest om förra graviditeten och förlossningen. Men det var min gamla barnmorska som jag hade förra gången så jag tänkte att det kanske var därför vi prata om det..
Men dem kanske frågar för att underlätta under denna gång och om det behövs att man träffas extra gånger eller så :). Jag kommer får träffa min barnmorska en extra gång för att min förra föddes så stor så dem ska hålla extra koll så jag inte får gravid diabetes
Jag hade dock allt väldigt okomplicerat och tycker inte det är så mycket att lägga tid på
-
Jag förstår att man är jätteorolig och känner efter och blir rädd för minsta lilla. Min förra graviditet slutade i missfall vecka 17+6 så jag kommer nog ha en oro ända tills den här lilla är ute (och då börjar man oroa sig för annat) men jag har bestämt mig för att precis som förra gången njuta, njut av graviditeten, planera, hoppas och längta. Man blir inte mindre ledsen om det händer något för att man inte vågat njuta. Så njut av att längta, man kan ändå inte påverka utgången ?
-
Jag känner inget alls förutom lite molvärk då och då, är livrädd att det ska vara nåt som är fel.. Har inskrivning på måndag så hoppas jag kan lyckas få ett tidigt ul för att dämpa oron och förhoppningsvis se att allt är braolgaisback skrev 2016-07-06 18:29:39 följande:Hur är era symptom. Mina symptom försvann när jag fick ma i v. 6. Gick ändå till vecka 12. Men jag fick riktigt känna efter och nu i efterhand tänker jag att jag inte hade symptom utan bara inbillning.hoppas 2014 skrev 2016-07-06 13:44:29 följande:
Även jag är orolig... vecka 6+5 o i morse ljusbrunt på lutinus pinnen (gjort IVF) o även idag i trosskyddet... :'( fick MA konstaterat i början av mars vid tidiga vul så nervös över måndagens vul var jag redan men dessa ljusbruna flytningar stressar mig skit mycket.. vill inte veta för då är jag gravid fortfarande men vill samtidigt inte gå med pipan..
-
Du har så rätt egentligen, man ska vara glad så länge man kan. Tror att när man inte kan bli gravid på naturligväg påverkar så mycket mer.. Hela IVF processen i sig påverkar psyket enormt mycket konstant anspänning o ett liv som planeras efter sprutor, ev äggklocka o insättningar om varje steg ens fungerar... ibland skuld över att det är ditt fel o kostnader.. ett konstant tänk "om vi lyckas denna gången" med små delmål (vi tänker iallafall så.. tex, lyckas få äggblåsor, lyckas få ut ägg, få bra spermaprov, få befruktade ägg, någon timme insättning o helst t frysen, plus osv). Behöver lite ändringar i tankesättet nu tror jag... inte bara ett hjärta som slår vid vul på måndag utan en bebis i februari:)wildha skrev 2016-07-07 13:45:41 följande:
Jag förstår att man är jätteorolig och känner efter och blir rädd för minsta lilla. Min förra graviditet slutade i missfall vecka 17+6 så jag kommer nog ha en oro ända tills den här lilla är ute (och då börjar man oroa sig för annat) men jag har bestämt mig för att precis som förra gången njuta, njut av graviditeten, planera, hoppas och längta. Man blir inte mindre ledsen om det händer något för att man inte vågat njuta. Så njut av att längta, man kan ändå inte påverka utgången ?
-
Håller med dig om att allt man behöver gå igenom för att ens bli gravid gör det svårare. Man vet liksom vad ett missfall betyder. Det är inte bara att läka och sen hem och tajma ägglossningen utan det betyder sprutor, flera läkarbesök med frånvaro från jobbet, oro för varje litet steg (vi trodde vi var körda för vi fick bara 2 befruktade ägg varav ett delade sig ok till dag 2) + en massa mer. Bökigt!hoppas 2014 skrev 2016-07-07 16:08:40 följande:
Du har så rätt egentligen, man ska vara glad så länge man kan. Tror att när man inte kan bli gravid på naturligväg påverkar så mycket mer.. Hela IVF processen i sig påverkar psyket enormt mycket konstant anspänning o ett liv som planeras efter sprutor, ev äggklocka o insättningar om varje steg ens fungerar... ibland skuld över att det är ditt fel o kostnader.. ett konstant tänk "om vi lyckas denna gången" med små delmål (vi tänker iallafall så.. tex, lyckas få äggblåsor, lyckas få ut ägg, få bra spermaprov, få befruktade ägg, någon timme insättning o helst t frysen, plus osv). Behöver lite ändringar i tankesättet nu tror jag... inte bara ett hjärta som slår vid vul på måndag utan en bebis i februari:)
Jag fick en liten ljusbrun flytning igår. Skrämde skiten ur mig. Vi fick en tid för koll på måndag. Kommer vara i v 10+4 då. Försöker hålla i minnet den lilla plutten med tickande hjärta som vi fick se för en vecka sedan. Inget med mina symtom har ändrats.
Aja. Ändra tankesättet var det! :D Vi ska ha bebis i februari! -
Hej alla, hoppar också in här. Är nyss 40 fyllda. Har läst sen tråden startades nästan, men varit orolig för mf och inte riktigt kunnat ta in det. Jag o sambon har också gjort IVF, så är på nåt sätt extra orolig. Känner igen mig i det ni skriver här ovan!
Jag har i princip INGA symptom, vilket oroar. Försöker också ändra tankesätt och hellre ta ut glädje i förskott, än nåt annat. Var på tidigt vul i vecka 6+2, fick se pickande hjärta! Kändes fantastiskt :) knäppt nog lugnade det bara min oro ett par dagar, så inser att jag måste ha en annan taktik. Försöka förlita mig på att det ska gå bra, hela vägen! -
Glömde skriva, BF 17/2! :)
-
Hej alla :)
Kah har BF februari 2017.
Mitt tredje barn, har en som som snart är 12 år och en dotter som blir 7 år.
Hur mår ni allihopa? -
Hur stor var han/hon Mamijeni?
Jag har tre stora och den sista skenade iväg nå otroligt på sf-kurvan men fick inget tul även fast jag bönade och bad. Gick dessutom 2 v över. Får se om de säger något nu. Har inskrivning om drygt 2 v.