• Anonym (Hon)

    Sambon arg över arv som är min enskilda egendom

    Min sambo var fly förbannad i fredags när jag kom hem från jobbet (han har semester). Han har på något vis kommit åt mina kontosaldon (vi har inte dosa så jag vet inte hur) och sett ett sparkonto med väldigt mycket pengar.

    Han kräver nu att få del av dem.

    Han.är helt rabiat eftersom han velat renovera hemma men jag har tyckt att det är onödigt då allt fungerar och vi totalrenoverade när vi flyttade in för 10 år sedan. Jag har även sagt att vi inte har råd.

    Vi har halvt gemensam ekonomi, dvs alla gemensamma kostnader betalas från ett gemensamt konto dit vi lägger in pengar varje månad, men i övrigt har vi ansvar för våra egna kostnader. Han är ganska skrytig av sig om hur mycket han har på sparkontot, jag tror alla vi känner vet hur mycket det finns.

    Han tycker även om att pika mig för att jag aldrig har pengar över. Jag har varit föräldraledig och tja, han tjänar bättre helt enkelt.

    Pengarna på mitt "hemliga" sparkonto är enskild egendom genom arv efter mina morföräldrar. De hade testamente där allt utöver laglotten skulle delas mellan min mamma och mig. Det var ett herrans liv på min mammas syskon då det var mycket pengar, men morfar (som dog sist) hade bifogat ett brev där han tydligt skrev att de får skylla sig själva då de inte ens ringt på födelsedagar och jul, utan lämnat allt ansvar på att ta hand om dem på oss. Vi bor alla i samma kommun så inget avstånd att tala om.

    Iallafall så har min sambo trott att de saker jag fick i bodelningen kom från min mammas arvslott och även den peningsumma som vi använde till en södernresa för några år sedan.

    Jag har ansett att vi inte behövt mer pengar än vi har, och tänkt att det är bättre att ha dem i ett långsiktigt sparande tills de behövs, tex när barnen är äldre och ska bil och körkort, studiebostad osv.

    Min sambo vill leva "så fint det bara går" och är nu jättesur för att jag bedragit honom ekonomiskt (hans ord) och tvingat honom att leva i slummen...

    Vi bor i ett helt normal medelklassområde med bra skola, trygga resvägar och bra kollektivtrafik. Jag och barnen trivs och har många vänner.

    Det gjorde/hade han med tills i fredags då han insåg att med mitt arv kan vi köpa ett hus i stans finaste kvarter, eller tagit över mina morföräldrar hus. Jag tror eg det handlar om deras hus. Det var stort, enormt faktiskt, och med gamla anor. Han har alltid fått något drömmande i blicken när vi pratat om huset. Dock ville jag aldrig ha det trotts alla underbara minnen då jag vet vad det kostat genom åren bara i underhåll och uppvärmning.

    Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hans ilska, eller få honom att förstå. Min mamma bara skrattade och tyckte att det var rätt åt honom, och att han nog var mest sur för att hans "stooora sparkonto" bara är en droppe i havet i jämförelse med mitt.

    Jag vill dessutom inte spendera dessa pengar i onödan. Vi har ju allt vi behöver just nu. Äsch, jag skulle bara vilja hitta något sätt att få honom att förstå.

  • Svar på tråden Sambon arg över arv som är min enskilda egendom
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Kia) skrev 2016-07-26 14:26:40 följande:
    Nu har jag inte påstått bestämt att mannen skjuter till pengar till TS.
    Nä, du bara skrev att det var så...
  • Anonym (Kia)
    Anonym (Anna) skrev 2016-07-26 14:34:07 följande:

    Om hennes man kommer till TS och säger att "vi behöver en ny bil, ska vi titta på en i helgen" så har väl TS all rätt att svara: "nej, jag är inte intresserad, jag tycker inte vi behöver en ny bil". 

    Nu förutsätter jag att de har sin bil tillsammans. 


    Dock ar mannen rätt att köpa bilen för sina egna pengar.
  • Anonym (Din hycklande sambo.)
    Anonym (Dagisfröken) skrev 2016-07-26 14:25:29 följande:

    Ska man vara sån så är faktiskt båda delarna åsikter, inget är fakta. Bara det att fler är överens om att mannen betett sig illa.


    Du tror att brottsbalken är åsikter och inte fakta?

    Att sälja någon annans egendom är en brott .
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Dagisfröken) skrev 2016-07-26 14:25:29 följande:
    Ska man vara sån så är faktiskt båda delarna åsikter, inget är fakta. Bara det att fler är överens om att mannen betett sig illa.
    Att han stulit från TS är att bete sig illa, även om det är milt uttryckt. Det är nämligen olagligt.

    Så det är fakta att mannen betett sig illa, dvs stulit.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Kia) skrev 2016-07-26 14:36:42 följande:
    Dock ar mannen rätt att köpa bilen för sina egna pengar.
    Naturligtvis.
  • Anonym (gg)
    Anonym (Hon) skrev 2016-07-25 14:48:12 följande:

    Min sambo var fly förbannad i fredags när jag kom hem från jobbet (han har semester). Han har på något vis kommit åt mina kontosaldon (vi har inte dosa så jag vet inte hur) och sett ett sparkonto med väldigt mycket pengar.

    Han kräver nu att få del av dem.

    Han.är helt rabiat eftersom han velat renovera hemma men jag har tyckt att det är onödigt då allt fungerar och vi totalrenoverade när vi flyttade in för 10 år sedan. Jag har även sagt att vi inte har råd.

    Vi har halvt gemensam ekonomi, dvs alla gemensamma kostnader betalas från ett gemensamt konto dit vi lägger in pengar varje månad, men i övrigt har vi ansvar för våra egna kostnader. Han är ganska skrytig av sig om hur mycket han har på sparkontot, jag tror alla vi känner vet hur mycket det finns.

    Han tycker även om att pika mig för att jag aldrig har pengar över. Jag har varit föräldraledig och tja, han tjänar bättre helt enkelt.

    Pengarna på mitt "hemliga" sparkonto är enskild egendom genom arv efter mina morföräldrar. De hade testamente där allt utöver laglotten skulle delas mellan min mamma och mig. Det var ett herrans liv på min mammas syskon då det var mycket pengar, men morfar (som dog sist) hade bifogat ett brev där han tydligt skrev att de får skylla sig själva då de inte ens ringt på födelsedagar och jul, utan lämnat allt ansvar på att ta hand om dem på oss. Vi bor alla i samma kommun så inget avstånd att tala om.

    Iallafall så har min sambo trott att de saker jag fick i bodelningen kom från min mammas arvslott och även den peningsumma som vi använde till en södernresa för några år sedan.

    Jag har ansett att vi inte behövt mer pengar än vi har, och tänkt att det är bättre att ha dem i ett långsiktigt sparande tills de behövs, tex när barnen är äldre och ska bil och körkort, studiebostad osv.

    Min sambo vill leva "så fint det bara går" och är nu jättesur för att jag bedragit honom ekonomiskt (hans ord) och tvingat honom att leva i slummen...

    Vi bor i ett helt normal medelklassområde med bra skola, trygga resvägar och bra kollektivtrafik. Jag och barnen trivs och har många vänner.

    Det gjorde/hade han med tills i fredags då han insåg att med mitt arv kan vi köpa ett hus i stans finaste kvarter, eller tagit över mina morföräldrar hus. Jag tror eg det handlar om deras hus. Det var stort, enormt faktiskt, och med gamla anor. Han har alltid fått något drömmande i blicken när vi pratat om huset. Dock ville jag aldrig ha det trotts alla underbara minnen då jag vet vad det kostat genom åren bara i underhåll och uppvärmning.

    Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hans ilska, eller få honom att förstå. Min mamma bara skrattade och tyckte att det var rätt åt honom, och att han nog var mest sur för att hans "stooora sparkonto" bara är en droppe i havet i jämförelse med mitt.

    Jag vill dessutom inte spendera dessa pengar i onödan. Vi har ju allt vi behöver just nu. Äsch, jag skulle bara vilja hitta något sätt att få honom att förstå.


    åh ts, det kunde ha varit min man du skrev om, han hade väl regerat exakt samma sätt. Men både du och jag vet att du har rätt och att han har fel, att det inte finns en orsak att slösa dem pengarna helt så där onödigt som din man föreslår. Jag hade sparat en suymma pengar en gång, en summa som min man hade ingenting med att göra, men när han fick reda på det, oh my god, vad vi tjafsade! han blev helt borta i huvudet, det enda som funkade var att ta upp det i hans familj, så att hans syskon och mamma blev inblandade, för då fick han skämmas över hans beteende när det kom ifrån mer än bara mig

    det jag vill säga egentligen är att din man är som han är och han kommer stå fast vid hans punkt och så är det bara, såna män går inte att resonera med, varför? för dem vill inte ha fel!
  • Anonym (A)

    Vickan- med tanke på att sambon på eget bevåg säljer Ts tavla för att köpa något bara han vill ha finns det ett reellt behov för henne att skydda sig och även de gemensamma barnen. När det väl är dags för körkort för barnen eller kanske hjälp med lite pengar för det första boendet för barnen är det högst osäkert om pappan kommer vilja lägga ut pengarna.

  • Anonym (Anna)
    Anonym (Kia) skrev 2016-07-26 14:40:06 följande:
    Nej,det gjorde jag inte.

    Du kanske borde sätta dig i skolbänken igen och plugga läsförståelse, så du ser skillnaden mellan att påstå något och vilja ha bekräftat om det är som man tror.
    Som jag har förstått det tjänar ts mindre pengar än mannen, vilket i praktiken torde bli att mannen får skjuta till pengar till TS för att även hon ska ha råd i slutet av månaden.

    Du frågar inte om det är så, utan du skriver hur du tror det är.
  • Anonym (fel)
    EnAnonumius skrev 2016-07-26 11:44:48 följande:
    Så jag provar igen. Försök nu att svara på frågan vad TS skall förändra du anser ju att TS kan ju förändra sig själv.

    Sedan vad är det TS skall förändra?

    TS saknar ju intresse i att lyxkonsumera och vill bara lyfta pengar från kontot i yttersta nödfall. Hon vill klara sig på sin lön i första hand.
    Så varför skall hon då ta av sina arv pengar för att uppfylla sambons önskningar om att "leva i sus och dus"  när hon inte har råd för att hon kanske haft oförutsedda utgifter,  lönen för tillfället bara för att hon inte vill att hennes arv pengar skall gå till "nöjen och onödig lyxkonsumtion"?

    Så ja vad är det TS skall förändra hos sig själv? Det är ju du som säger det,. Men du utvecklar det ju inte för fem öre.

    Problemet är ju främst att TS och hennes man har helt olika önskemål om hur livet skall levas. Han vill leva i "sus och dus" och hon vill leva normalt sparsamt. Hon säger nej till saker han önskar med ursäkten att de "inte har råd".

    Givetvis skall inte hans önskemål få vara vägledande i hur de skall leva, men kanske inte enbart hennes heller. Antingen borde de prata ihop sig om en medelväg där bägge mår bra och har ett liv de önskar, eller så borde TS gjort helt klart för honom att hon har råd, men vill inte. Stor skillnad.

    Att säga att hon har pengar men inte vill använda dem till samma saker som honom ger honom en möjlighet att antingen använda sina egna pengar, strunta i det, eller lämna TS då de inte har samma mål i livet. Nu kanske han tror att hon också skulle velat renovera osv när hon inte alls har något intresse i det. Klart han känne sig lurad då.

    Däremot är ju det han gjort/gör också helt fel.
  • Anonym (Kia)
    Anonym (fel) skrev 2016-07-26 14:56:34 följande:

    Problemet är ju främst att TS och hennes man har helt olika önskemål om hur livet skall levas. Han vill leva i "sus och dus" och hon vill leva normalt sparsamt. Hon säger nej till saker han önskar med ursäkten att de "inte har råd".

    Givetvis skall inte hans önskemål få vara vägledande i hur de skall leva, men kanske inte enbart hennes heller. Antingen borde de prata ihop sig om en medelväg där bägge mår bra och har ett liv de önskar, eller så borde TS gjort helt klart för honom att hon har råd, men vill inte. Stor skillnad.

    Att säga att hon har pengar men inte vill använda dem till samma saker som honom ger honom en möjlighet att antingen använda sina egna pengar, strunta i det, eller lämna TS då de inte har samma mål i livet. Nu kanske han tror att hon också skulle velat renovera osv när hon inte alls har något intresse i det. Klart han känne sig lurad då.

    Däremot är ju det han gjort/gör också helt fel.


    Jag tycker helt klart att dom båda gör fel.
Svar på tråden Sambon arg över arv som är min enskilda egendom