• Anonym (Hon)

    Sambon arg över arv som är min enskilda egendom

    Min sambo var fly förbannad i fredags när jag kom hem från jobbet (han har semester). Han har på något vis kommit åt mina kontosaldon (vi har inte dosa så jag vet inte hur) och sett ett sparkonto med väldigt mycket pengar.

    Han kräver nu att få del av dem.

    Han.är helt rabiat eftersom han velat renovera hemma men jag har tyckt att det är onödigt då allt fungerar och vi totalrenoverade när vi flyttade in för 10 år sedan. Jag har även sagt att vi inte har råd.

    Vi har halvt gemensam ekonomi, dvs alla gemensamma kostnader betalas från ett gemensamt konto dit vi lägger in pengar varje månad, men i övrigt har vi ansvar för våra egna kostnader. Han är ganska skrytig av sig om hur mycket han har på sparkontot, jag tror alla vi känner vet hur mycket det finns.

    Han tycker även om att pika mig för att jag aldrig har pengar över. Jag har varit föräldraledig och tja, han tjänar bättre helt enkelt.

    Pengarna på mitt "hemliga" sparkonto är enskild egendom genom arv efter mina morföräldrar. De hade testamente där allt utöver laglotten skulle delas mellan min mamma och mig. Det var ett herrans liv på min mammas syskon då det var mycket pengar, men morfar (som dog sist) hade bifogat ett brev där han tydligt skrev att de får skylla sig själva då de inte ens ringt på födelsedagar och jul, utan lämnat allt ansvar på att ta hand om dem på oss. Vi bor alla i samma kommun så inget avstånd att tala om.

    Iallafall så har min sambo trott att de saker jag fick i bodelningen kom från min mammas arvslott och även den peningsumma som vi använde till en södernresa för några år sedan.

    Jag har ansett att vi inte behövt mer pengar än vi har, och tänkt att det är bättre att ha dem i ett långsiktigt sparande tills de behövs, tex när barnen är äldre och ska bil och körkort, studiebostad osv.

    Min sambo vill leva "så fint det bara går" och är nu jättesur för att jag bedragit honom ekonomiskt (hans ord) och tvingat honom att leva i slummen...

    Vi bor i ett helt normal medelklassområde med bra skola, trygga resvägar och bra kollektivtrafik. Jag och barnen trivs och har många vänner.

    Det gjorde/hade han med tills i fredags då han insåg att med mitt arv kan vi köpa ett hus i stans finaste kvarter, eller tagit över mina morföräldrar hus. Jag tror eg det handlar om deras hus. Det var stort, enormt faktiskt, och med gamla anor. Han har alltid fått något drömmande i blicken när vi pratat om huset. Dock ville jag aldrig ha det trotts alla underbara minnen då jag vet vad det kostat genom åren bara i underhåll och uppvärmning.

    Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hans ilska, eller få honom att förstå. Min mamma bara skrattade och tyckte att det var rätt åt honom, och att han nog var mest sur för att hans "stooora sparkonto" bara är en droppe i havet i jämförelse med mitt.

    Jag vill dessutom inte spendera dessa pengar i onödan. Vi har ju allt vi behöver just nu. Äsch, jag skulle bara vilja hitta något sätt att få honom att förstå.

  • Svar på tråden Sambon arg över arv som är min enskilda egendom
  • Anonym (Kia)
    Anonym (fel) skrev 2016-07-26 14:56:34 följande:

    Problemet är ju främst att TS och hennes man har helt olika önskemål om hur livet skall levas. Han vill leva i "sus och dus" och hon vill leva normalt sparsamt. Hon säger nej till saker han önskar med ursäkten att de "inte har råd".

    Givetvis skall inte hans önskemål få vara vägledande i hur de skall leva, men kanske inte enbart hennes heller. Antingen borde de prata ihop sig om en medelväg där bägge mår bra och har ett liv de önskar, eller så borde TS gjort helt klart för honom att hon har råd, men vill inte. Stor skillnad.

    Att säga att hon har pengar men inte vill använda dem till samma saker som honom ger honom en möjlighet att antingen använda sina egna pengar, strunta i det, eller lämna TS då de inte har samma mål i livet. Nu kanske han tror att hon också skulle velat renovera osv när hon inte alls har något intresse i det. Klart han känne sig lurad då.

    Däremot är ju det han gjort/gör också helt fel.


    Jag tycker helt klart att dom båda gör fel.
  • Anonym (Vickan)
    Anonym (Anna) skrev 2016-07-26 14:34:07 följande:

    Om hennes man kommer till TS och säger att "vi behöver en ny bil, ska vi titta på en i helgen" så har väl TS all rätt att svara: "nej, jag är inte intresserad, jag tycker inte vi behöver en ny bil". 

    Nu förutsätter jag att de har sin bil tillsammans. 


    Det hon i så fall säger är "jag behöver ingen ny bil och det behöver inte du heller".
  • Anonym (Dahlia)
    Anonym (Vickan) skrev 2016-07-26 15:42:46 följande:
    Det hon i så fall säger är "jag behöver ingen ny bil och det behöver inte du heller".
    Man säga vad man tycker om vad andra gör med sina pengar även om man är en anonym främlig på ett forum, så självklart får man göra det som sambo. Att säga vad man tycker är inte samma sak som att bestämma.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Vickan) skrev 2016-07-26 15:42:46 följande:
    Det hon i så fall säger är "jag behöver ingen ny bil och det behöver inte du heller".
    Och? Även det har hon all rätt att säga. TS vet väl vad de har för slags bil och om de behöver en annan lika mycket som mannen.

    Du får nog skilja på vill ha och behöva. Och anser mannen att han behöver en ny bil trots att TS inte tycker det, är det fritt fram för honom att köpa en.

    I ett äktenskap kommunicerar man. Om någon uttrycker ett behov och den andre inte anser det är ett behov, då säger man det. I alla fall om det är tänkt att man ska betala hälften. Då har man all rätt att uttrycka sin åsikt.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Dahlia) skrev 2016-07-26 15:46:28 följande:
    Man säga vad man tycker om vad andra gör med sina pengar även om man är en anonym främlig på ett forum, så självklart får man göra det som sambo. Att säga vad man tycker är inte samma sak som att bestämma.
  • Anonym (Vickan)
    Anonym (Anna) skrev 2016-07-26 15:47:45 följande:

    Och? Även det har hon all rätt att säga. TS vet väl vad de har för slags bil och om de behöver en annan lika mycket som mannen.

    Du får nog skilja på vill ha och behöva. Och anser mannen att han behöver en ny bil trots att TS inte tycker det, är det fritt fram för honom att köpa en.

    I ett äktenskap kommunicerar man. Om någon uttrycker ett behov och den andre inte anser det är ett behov, då säger man det. I alla fall om det är tänkt att man ska betala hälften. Då har man all rätt att uttrycka sin åsikt.


    Ja det är skillnad på behov och önskemål. Men det är luddiga och relativt subjektiva begrepp.

    Tror du måste skilja på dig och mig. Och dina och mina behov/önskemål. Som enligt mig definieras bäst av individen själv.

    Anta att du byter ut behov mot önskemål (du utgår ju ifrån att en ny bil inte är ett behov, vilket vi egentligen inte kan veta nåt om). "Jag vill inte ha en ny bil och det vill inte du heller".. Du hör väl själv hur galet det låter.

    Själv skulle jag i alla fall bli sjövild och fundera på separation om min partner försökte definiera mina behov och önskemål åt mig.
  • Anonym (Dagisfröken)
    Anonym (Din hycklande sambo.) skrev 2016-07-26 14:38:04 följande:
    Du tror att brottsbalken är åsikter och inte fakta?

    Att sälja någon annans egendom är en brott .
    Det är också att slå ner en pedofil som förgripit sig på ens dotter. Men det behöver inte betyda att det är allas åsikt att den som misshandlat har betett sig illa. Visst är det fakta att mannen brutit mot lagen, men det är inte fakta att han har betett sig illa. Det är en åsikt.
  • Anonym (Dagisfröken)
    Anonym (Anna) skrev 2016-07-26 14:39:21 följande:
    Att han stulit från TS är att bete sig illa, även om det är milt uttryckt. Det är nämligen olagligt.

    Så det är fakta att mannen betett sig illa, dvs stulit.
    Nej, det är fakta att han begått ett brott. Att han betett sig illa är en åsikt. Läs mitt svar ovan.
  • Anonym (spara&slösa)
    Anonym (Vickan) skrev 2016-07-26 16:07:36 följande:
    Ja det är skillnad på behov och önskemål. Men det är luddiga och relativt subjektiva begrepp.

    Tror du måste skilja på dig och mig. Och dina och mina behov/önskemål. Som enligt mig definieras bäst av individen själv.

    Anta att du byter ut behov mot önskemål (du utgår ju ifrån att en ny bil inte är ett behov, vilket vi egentligen inte kan veta nåt om). "Jag vill inte ha en ny bil och det vill inte du heller".. Du hör väl själv hur galet det låter.

    Själv skulle jag i alla fall bli sjövild och fundera på separation om min partner försökte definiera mina behov och önskemål åt mig.
    Det är hans ansvar att uppfylla sina egna behov och önskemål. Ts ska endast stå för hälften om det är ett gemensamt behov eller nåt hon också önskar. Han har ingen rätt att få sina behov uppfyllda med hennes pengar, de har separat ekonomi och då betalar man endast hälften av det man äger, brukar eller konsumerar tillsammans.

    Därför behöver ts också se ett gemensamt behov eller ha en gemensam önskan om en ny bil, annars kan hon säga nej till hans behov. Har han inte ensam råd är det hans problem.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Vickan) skrev 2016-07-26 16:07:36 följande:
    Ja det är skillnad på behov och önskemål. Men det är luddiga och relativt subjektiva begrepp.

    Tror du måste skilja på dig och mig. Och dina och mina behov/önskemål. Som enligt mig definieras bäst av individen själv.

    Anta att du byter ut behov mot önskemål (du utgår ju ifrån att en ny bil inte är ett behov, vilket vi egentligen inte kan veta nåt om). "Jag vill inte ha en ny bil och det vill inte du heller".. Du hör väl själv hur galet det låter.

    Själv skulle jag i alla fall bli sjövild och fundera på separation om min partner försökte definiera mina behov och önskemål åt mig.
    Varför skulle TS säga så? Du ändrar ju det för att misskreditera TS.

    Först pratar du om att TS inte får bestämma vad de behöver, och sedan när du får mothugg då ändrar du det till hon bestämmer vad han vill ha.

    Klart att båda parter får säga vad de vill när det gäller familjens behov som båda ska vara med och finansiera. Sedan får man naturligtvis ha synpunkter på vad ens partner köper också, det är inte samma sak som att bestämma. Förutom i din värld då.
Svar på tråden Sambon arg över arv som är min enskilda egendom