BF maj 2017

Själv har jag gått upp tio kilo och är i v 24. Har verkligen ätit upp varenda kilo. Har mått otroligt illa Och de enda som har hjälpt har varit att äta något. Nu har illamåendet släppt till stor del men nu har jag fått sockermonstret i mig så de går inte så bra med vikten. Är nu mindre än 2 kg från maxvikten på förlossningen med första barnet. Vägde visserligen drygt 2 kg mer som ursprungsvikt denna graviditet men det känns inte så kul alls. Trots det har jag otroligt svårt att hålla mig ifrån onyttigheter. Börjar fasa för att orka gå ner allt efter förlossningen.

Hade säkert underlättat om jag tränat lite. Men orken är på minusgradet och jag får sammandragningar och håll i livmodern av att bara promenera.

Jaja huvudsaken är att bebisen mår bra iaf.

För övrigt har vi haft sjuuuuukt halt här. Är som att någon spolat en ojämn skridskobana över hela staden. Och igår så halkade jag omkull - framlänges. Har nog aldrig ramlat så pladask framåt förut. Ramlade rakt på magen, sen tog jag emot mig med händerna lite eftersom jag lyckades fått jack i tummen. Sen som bonus slog jag i läppen så jag fick ett hack på insidan och ett blåmärke på utsidan.

Var hur som helst otäckt, blev chockad över att ha ramlat handfallen rakt ner på magen. Googlade lite och de verkar oftast inte vara någon fara, vilket även 1177 sa. Har iaf känt bebis och inte blödit eller liknande så de känns iaf skönt.

Så var försiktiga ute i halkan!

Hej, Jag tänkte hoppa in i denna grupp. Vi väntar vårt andra barn, en liten tjej med BF 6/5. Första barnet är en tjej född i januari 2013. 

Jag har mått pyton! Jag är sjukskriven för hyperemesis gravidarum. Har kränkt så mycket att jag får åka in akut för att få vätska. Det har blivit lite bättre, nu har jag bra dagar då jag inte kräks, även om dem är få! Jag har också fött foglossning redan i vecka 8-9. Och i förra veckan fick jag riktigt onda förverkar. I min förra graviditet så kräktes jag inte en ända gång. Så jag känner mig inte som mig själv som är van att jobba mycke och länge.