Anonym (Orolig mor)

Äldre 13 Feb 21:36

108 svar

ADD.. hur berätta för mitt barn?

I morgon ska jag prata med min tonåring om att det ska göras en utredning på BUP för man misstänker att h*n har ADD (som adhd fast utan hyperaktivitet) samt lindriga drag av ATS (Autismspektrumtillstånd). Detta uppmärksammades efter några tester hos skolpedagog samt samtal hos skolpsykolog, som var ett led i en allt mer problematisk skolgång.

Jag vet bara inte hur jag ska göra när jag berättar? Hur mycket ska jag säga? Hur ska jag säga det så h*n inte blir ledsen eller arg? Det är uppenbart att h*n har problem, men h*n själv håller nog inte med.

Finns det någon här som upplevt en liknande situation och kan ge lite goda råd?

Anonym (Orolig mor) Trådstartaren

Äldre 28 Feb 11:47

#71

Remiss skickad fick jag veta idag. Bara att hoppas på en tid ganska så snart.

Anonym (Orolig mor) Trådstartaren

Äldre 28 Feb 11:48

#72

Anonym ((samma)) skrev 2017-02-16 22:33:26 följande:

Vad skönt att det inte verkar vara så lång väntan till BUP. Hoppas på samma här då!

.

Hur har det gått för er?

Anonym ((samma))

Äldre 28 Feb 19:08

#73

Anonym (Orolig mor) skrev 2017-02-28 11:48:59 följande:

Hur har det gått för er?

VC hänvisade till elevhälsan och skolan. Där har det också hänt en del pga att vårt barn har varit borta mycket och inte mår så bra. Jag har pratat med skol-ssk och specialpedagog och de ska ta upp hens bekymmer på möte denna vecka. Förhoppningsvis börjar det med skolans utredningar snart. Får veta mer om planen när de haft mötet. De sa dock sist vi pratade att skolan borde ha gjort mer och tidigare satt igång detta. Men nu är det som det är, och det känns skönt att något i alla fall är på gång. Vårt barn har verkligen ställt sig in på en utredning och att få en förklaring på varför hen inte klarar det som klasskompisarna gör.

Vad skönt för er att remissen är skickad, hoppas ni får tid snart. Hur går det med barnet och pappans inställning till utredning?

Anonym (Orolig mor) Trådstartaren

Äldre 1 Mar 08:23

#74

Anonym ((samma)) skrev 2017-02-28 19:08:37 följande:

VC hänvisade till elevhälsan och skolan. Där har det också hänt en del pga att vårt barn har varit borta mycket och inte mår så bra. Jag har pratat med skol-ssk och specialpedagog och de ska ta upp hens bekymmer på möte denna vecka. Förhoppningsvis börjar det med skolans utredningar snart. Får veta mer om planen när de haft mötet. De sa dock sist vi pratade att skolan borde ha gjort mer och tidigare satt igång detta. Men nu är det som det är, och det känns skönt att något i alla fall är på gång. Vårt barn har verkligen ställt sig in på en utredning och att få en förklaring på varför hen inte klarar det som klasskompisarna gör.

Vad skönt för er att remissen är skickad, hoppas ni får tid snart. Hur går det med barnet och pappans inställning till utredning?

Jag kan förstå att ditt barn måste tycka att det är skönt att det händer något. Det måste vara väldigt jobbigt och nedslående att inte klara av det man "borde". Hoppas det blir något bra av det hela och att hen får den hjälp som behövs.

Här är läget detsamma ungefär. Det är svårt för mitt barn att veta hur hen ska ställa sig till det hela eftersom min o pappans åsikter går helt isär. Pappan kör med lite av en skrämseltaktik för att få barnet att inte gå till BUP och det gör mig både ledsen och arg.

I skolan har det däremot hänt saker. De har bildat en liten grupp med de ungdomar som har låg närvaro i skolan bland annat. I gruppen har de två handledare och första veckan började de väldigt lugnt. Två timmar om dagen och inte i skolan överhuvudtaget, för att vänja sig vid att passa tider och orka hålla ut hela tiden som bestämts. Veckan efter ska de återgå till skolan, och ha lektioner med handledarna mestadels, och anpassa deras dagar efter vad de klarar av, sedan succesivt öka på tiden och antalet lektioner utefter elevens förmåga.

Jag tycker upplägget känns bra. Visserligen är det nog inte att räkna med att hen kommer klara av att ta ikapp allt hen har missat i skolan. Hen kommer troligen behöva läsa in grundskolebetygen ifall hen vill gå på gymnasium. Men jag tror att det här kanske kan lägga en bra grund för framtida studier eller jobb.

Och jag hoppas att hen kommer gå på BUP samtidigt, för att få optimal hjälp.

Anonym (ljk)

Äldre 1 Mar 17:49

#75

Anonym (Orolig mor) skrev 2017-02-25 13:11:42 följande:

Cymbalta har jag aldrig testat. Jag förstår att du helst vill klara dig utan, men jag tycker absolut att du ska äta dem eftersom du mår bättre :)

Det går väl hyfsat på arbetsträningen. Men är bara uppe i ca tio timmar i veckan. Vet inte hur jag ska klara mer egentligen? Ångesten är värre nu och jag känner mig allt mer nedstämd... Osv. Men vi får se. Arbetsplatsen är bra iallafall. Det är väldigt anpassat efter mina behov. Jag får sköta mig själv och har eget kontor bland annat. Men det är inte bara att vara på arbetet som påverkar mig. Jag har som ett stresspåslag från jag vaknar tills jag lägger mig och i huvudet snurrar allt jag måste göra, och det räcker med att "allt" innefattar ett par timmar på jobbet, handla lite, hem och diska och fixa mat, köra en maskin tvätt tex så är jag nära att bryta ihop av stress.

Ja det kommer jag att fortsätta med, så länge det behövs. Önskar jag kunde hjälpa dig med det där om stresspåslaget o ångesten, men det enda jag kommer på är terapi o mediciner som sagt. Massage, yoga? Viktigt att ha en nära dialog med F-kassan om allt, så har dom inget att komma o gnälla över sen (förhoppningsvis).

Bra med remissen!

Anonym (Orolig mor) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 07:10

#76

Anonym (ljk) skrev 2017-03-01 17:49:35 följande:

Ja det kommer jag att fortsätta med, så länge det behövs. Önskar jag kunde hjälpa dig med det där om stresspåslaget o ångesten, men det enda jag kommer på är terapi o mediciner som sagt. Massage, yoga? Viktigt att ha en nära dialog med F-kassan om allt, så har dom inget att komma o gnälla över sen (förhoppningsvis).

Bra med remissen!

Det gör du rätt i. Man ska inte sluta med något som fungerar.

Jag tror att jag får acceptera att jag är som jag är och försöka hitta en balans i livet.

Tänk om man kunde vinna några miljoner (fast då måste man såklart spela också och det gör jag ju aldrig ;) ), då skulle åtminstone stressen över pengar minska.

Anonym (ljk)

Äldre 2 Mar 09:41

#77

Anonym (Orolig mor) skrev 2017-03-02 07:10:43 följande:

Det gör du rätt i. Man ska inte sluta med något som fungerar.

Jag tror att jag får acceptera att jag är som jag är och försöka hitta en balans i livet.

Tänk om man kunde vinna några miljoner (fast då måste man såklart spela också och det gör jag ju aldrig ;) ), då skulle åtminstone stressen över pengar minska.

Ja att försöka acceptera sig själv o sina (jobbiga) känslor är en bra början..

Pengar ja, är ju en stor anledning till stress hos väldigt många. Hos mig med, men för mig har det känts mycket bättre o lugnare sen jag fick min förtidspension. Både eftersom pengarna kommer in på mitt konto oavsett vad jag gör, och för att jag inte längre behöver tvingas in i "åtgärder" hos FK o AF. Med all stress som det inneburit för mig. Skönt!

Anonym (Orolig mor) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 09:58

#78

Anonym (ljk) skrev 2017-03-02 09:41:56 följande:

Ja att försöka acceptera sig själv o sina (jobbiga) känslor är en bra början..

Pengar ja, är ju en stor anledning till stress hos väldigt många. Hos mig med, men för mig har det känts mycket bättre o lugnare sen jag fick min förtidspension. Både eftersom pengarna kommer in på mitt konto oavsett vad jag gör, och för att jag inte längre behöver tvingas in i "åtgärder" hos FK o AF. Med all stress som det inneburit för mig. Skönt!

Kan tänka mig att det måste kännas befriande :)! Skönt för dig att ha den delen tryggad.

Jag längtar verkligen tills den dagen hela den här karusellen är slut och det finns ett färdigt beslut på vad jag klarar och inte klarar. Förhoppningsvis godkänner sedan FK sjukersättning (eller vad det heter) på den del jag inte kan jobba. Men de har inte varit svåra mot mig hittills iallafall. De tvivlar inte på mina begränsningar sa de, men de vill att jag provar arbete mot hela arbetsmarknaden för att verkligen klargöra mina begränsningar. Och det är ju självklart. Jag vill ju själv veta vart gränsen går dessutom, och inte bara gissa. Det svåra tycker jag är att framföra till dem hur jag mår. För det syns som sagt troligen inte på mig.

Men det blir nog bra i slutändan :)

Anonym (ljk)

Äldre 2 Mar 11:50

#79

Anonym (Orolig mor) skrev 2017-03-02 09:58:02 följande:

Kan tänka mig att det måste kännas befriande :)! Skönt för dig att ha den delen tryggad.

Jag längtar verkligen tills den dagen hela den här karusellen är slut och det finns ett färdigt beslut på vad jag klarar och inte klarar. Förhoppningsvis godkänner sedan FK sjukersättning (eller vad det heter) på den del jag inte kan jobba. Men de har inte varit svåra mot mig hittills iallafall. De tvivlar inte på mina begränsningar sa de, men de vill att jag provar arbete mot hela arbetsmarknaden för att verkligen klargöra mina begränsningar. Och det är ju självklart. Jag vill ju själv veta vart gränsen går dessutom, och inte bara gissa. Det svåra tycker jag är att framföra till dem hur jag mår. För det syns som sagt troligen inte på mig.

Men det blir nog bra i slutändan :)

Karusell var rätta ordet :) Håller tummarna för dig, att det ska gå bra! Ang Försäkringskassan så har jag märkt att det är väldigt viktigt att ha ordentligt underlag när man ansöker om sjukersättning.

Första gången jag ansökte blev det avslag, med motiveringen anses inte tillräckligt utredd, tillräckliga försök med arbete har ej gjorts mm.

Men när det väl blev beviljat var jag ordentligt utredd med diagnoser, mående, mediciner (att jag verkligen provat dom o inte vägrat, för då hade det nog blivit fördröjt med ny prövning osv), o allt! Dessutom med många års rapporter från Arbetsförmedlingen om vad som inte funkat i detalj, begränsningar alltså, så jag hade verkligen på fötterna.

Ingenting syns på mig heller :) ! Tycker att skriv ner i lugn o ro hemma hur du mår, kan ta tid att formulera sig rätt. Allt som du skrivit här? O sen visa för dom (eller vården).

Anonym (Orolig mor) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 12:28

#80

Anonym (ljk) skrev 2017-03-02 11:50:07 följande:

Karusell var rätta ordet :) Håller tummarna för dig, att det ska gå bra! Ang Försäkringskassan så har jag märkt att det är väldigt viktigt att ha ordentligt underlag när man ansöker om sjukersättning.

Första gången jag ansökte blev det avslag, med motiveringen anses inte tillräckligt utredd, tillräckliga försök med arbete har ej gjorts mm.

Men när det väl blev beviljat var jag ordentligt utredd med diagnoser, mående, mediciner (att jag verkligen provat dom o inte vägrat, för då hade det nog blivit fördröjt med ny prövning osv), o allt! Dessutom med många års rapporter från Arbetsförmedlingen om vad som inte funkat i detalj, begränsningar alltså, så jag hade verkligen på fötterna.

Ingenting syns på mig heller :) ! Tycker att skriv ner i lugn o ro hemma hur du mår, kan ta tid att formulera sig rätt. Allt som du skrivit här? O sen visa för dom (eller vården).

Samma här när jag sökte första gången. Men då sökte jag på halvtid. Och jag kan nu när jag provar att arbeta känna att det var bra att jag fick avslag. Jag vet mer nu än tidigare.

Enligt psykiatrin har de provat allt de har att erbjuda på mig och kan nu inte göra mer, så där har jag underlag (och på arbetsförmedlingen har jag gjort massa tester och träffat deras arbetspsykolog bland annat). Jag har provat det mesta som föreslagits. Och jag skriver, precis som du föreslår, ner hur jag mår o känner mig :). Jag skriver anteckningar i mobilen och i en svart liten bok, precis när jag är mitt i det. För efteråt har jag garanterat "glömt" hur det var. Det gäller bara att sammanställa och formulera det bra som sagt.

Tur att inget syns på oss trots allt :)

ADD.. hur berätta för mitt barn?

INNEHÅLL