• Anonym (Orolig mor)

    ADD.. hur berätta för mitt barn?

    I morgon ska jag prata med min tonåring om att det ska göras en utredning på BUP för man misstänker att h*n har ADD (som adhd fast utan hyperaktivitet) samt lindriga drag av ATS (Autismspektrumtillstånd). Detta uppmärksammades efter några tester hos skolpedagog samt samtal hos skolpsykolog, som var ett led i en allt mer problematisk skolgång.

    Jag vet bara inte hur jag ska göra när jag berättar? Hur mycket ska jag säga? Hur ska jag säga det så h*n inte blir ledsen eller arg? Det är uppenbart att h*n har problem, men h*n själv håller nog inte med.

    Finns det någon här som upplevt en liknande situation och kan ge lite goda råd?

  • Svar på tråden ADD.. hur berätta för mitt barn?
  • Anonym (Asdf)
    Anonym (S) skrev 2017-02-13 22:30:32 följande:

    Jag tänkte på testen för depprission...


    Såklart att de testen är opålitliga om de testar något som inte finns.

    Testen för depression däremot är faktiskt också pålitliga. De är inga blodprovstester, men det ger läkaren en ganska bra bild på vilka åtgärder som behöver tas. Tillsammans med andra undersökningar då (som samtal)
  • Anonym (Orolig mor)
    Anonym (Livet) skrev 2017-02-13 22:13:52 följande:

    De testerna går absolut att lita på.

    Hur gammal är ditt barn? Gissar på att ungen förmodligen kommer att bli upprörd. Försök att få tonåringen att sluta tänka på det negativa. Det är aldrig kul att få en diagnos och då behöver tonåring allt stöd hen behöver. Gör nåt kul tillsammans efter varje besök. Nåt hen gillar.


    15 år, och jag gissar också att h*n kanske blir upprörd. Men jag ska försöka ta upp det så att det blir något positivt, för det kan ju även vara en lättnad att äntligen få svar på varför saker är som de är.
  • Anonym (S)

    Jag förstår vad du säger, undrar bara? Hur kan man lita på den?

  • Anonym (Elisabeth)
    Anonym (Orolig mor) skrev 2017-02-13 22:11:11 följande:

    Det har varit problem länge nu och det blir allt värre, speciellt i skolan, och jag tror att mitt barn för allt för att vara "normal" men lyckas inte helt. Frånvaron i skolan är nu kritisk och betygen i princip obefintliga. Detta trots att h*n är en väldigt klok ungdom som verkar ha lätt att lära.

    Självklart kommer h*n bli kallad till bup och där få prata med någon om hur h*n mår o känner det innan det sätts igång någon utredning. Men eftersom det finns en misstanke om ADD så behöver jag ändå prata om det.


    Men då har ni ju något att utgå från? Då missförstod jag trådstarten. Berätta stt ni kontaktat Bup för att hen ska få hjälp med det som gör att hen har svårt att orka vara i skolan osv. Berätta att ni kan få hjälp med vad det kan bero på osv. Jag skulle nog inte börja gissa funktionsnedsättningarr inför barnet innan hen ens träffat BUp utan skulle nog nöja mig med orsaken till att ni sökt hjälp så länge och ta det därifrån sen. Jag antar att om barnet har det så pass tufft så har hen nog också många tankar kring varför osv. Så att prata förutsättningslöst om att få hjälp från såna som är experter på de frågorna skulle jag tycka vore ett bra första steg.
  • Anonym (S)

    Jag hoppas att det går bra, för din son. Och att dom Inte, ge honom mediciner.

  • Anonym (Asdf)
    Anonym (S) skrev 2017-02-13 22:43:57 följande:

    Jag förstår vad du säger, undrar bara? Hur kan man lita på den?


    Hur kan man lita på något egentligen? Det enda som är 100% säkert i hela världen är att alla någon gång kommer att dö och att Skatteverket kommer gå medieval on your ass om du försöker fuska med skatten.
  • minst

    Nu har jag en son som "bara" var 5 år när vi började vår bekantskap med BUP så det har inte varit några problem att få med honom dit. Nu när han är 12 så tycker han faktiskt att det är bra att veta varför han inte tänker och tycker likandant som alla andra och han förstår varför han reagerar annorlunda. Vi har alltid pratat om besöken på BUP som ett led i att han ska få bästa möjliga hjälp för att få må så bra som möjligt. Om du känner dig tveksam till hur du ska ta  upp det så ring gärna till BUP och få tips om hur du ska ta upp det.

    Enligt dig så finns det ju uppenbara problem och jag tänker att då finns det ju något att börja prata om. Ta det när ni är ensamma och det är lungt, inte något bråk. Sätt er och fika och berätta att du har fundrerat på hur du skulle kunna hjälpa och fråga ditt barn vad han/hon tycker att du kan hjälpa till med. Tala om att du är orolig och att du ser att det är något som verkar jobbigt. Säg att du har funderat på BUP då du har vänner/bekanta/arbetskamrater vars barn har fått hjälp och stöd därifrån.

    Lycka till!

  • Anonym (dumheter)

    Är det en tonåring tycker jag att det är FRUKTANSVÄRT taskigt. av skolpsykologen "skolpedagogen" att inte säga ett pip om sina misstankar, till tonåringen. Opedagogiskt också. blir nästan arg på tonåringens vägnar..

  • Anonym (Elisabeth)
    minst skrev 2017-02-13 23:35:23 följande:

    Nu har jag en son som "bara" var 5 år när vi började vår bekantskap med BUP så det har inte varit några problem att få med honom dit. Nu när han är 12 så tycker han faktiskt att det är bra att veta varför han inte tänker och tycker likandant som alla andra och han förstår varför han reagerar annorlunda. Vi har alltid pratat om besöken på BUP som ett led i att han ska få bästa möjliga hjälp för att få må så bra som möjligt. Om du känner dig tveksam till hur du ska ta  upp det så ring gärna till BUP och få tips om hur du ska ta upp det.

    Enligt dig så finns det ju uppenbara problem och jag tänker att då finns det ju något att börja prata om. Ta det när ni är ensamma och det är lungt, inte något bråk. Sätt er och fika och berätta att du har fundrerat på hur du skulle kunna hjälpa och fråga ditt barn vad han/hon tycker att du kan hjälpa till med. Tala om att du är orolig och att du ser att det är något som verkar jobbigt. Säg att du har funderat på BUP då du har vänner/bekanta/arbetskamrater vars barn har fått hjälp och stöd därifrån.

    Lycka till!


    Håller med dig om dina råd.
  • Nyfikna72

    Fast om man nu mot förmodan skulle ha add så låter det ju extremt märkligt om inte en 15 åring själv skulle vara medveten om att det föreligger nå problem?

Svar på tråden ADD.. hur berätta för mitt barn?