Anonym (Orolig mor)

Äldre 13 Feb 21:36

108 svar

ADD.. hur berätta för mitt barn?

I morgon ska jag prata med min tonåring om att det ska göras en utredning på BUP för man misstänker att h*n har ADD (som adhd fast utan hyperaktivitet) samt lindriga drag av ATS (Autismspektrumtillstånd). Detta uppmärksammades efter några tester hos skolpedagog samt samtal hos skolpsykolog, som var ett led i en allt mer problematisk skolgång.

Jag vet bara inte hur jag ska göra när jag berättar? Hur mycket ska jag säga? Hur ska jag säga det så h*n inte blir ledsen eller arg? Det är uppenbart att h*n har problem, men h*n själv håller nog inte med.

Finns det någon här som upplevt en liknande situation och kan ge lite goda råd?

Anonym (Orolig mor) Trådstartaren

Äldre 14 Feb 11:54

#31

Anonym ((samma)) skrev 2017-02-14 10:59:58 följande:

Känner igen precis!!! Det är "startmotorn" som är största problemet i skolan. Hen kan sitta en hel lektion utan att ens påbörja arbetet. Samma sak hemma med läxor. Och det där med att ta in information stämmer här också. På sin höjd hade spelet KANSKE stängts av, medan både byxor och lampa glömts bort.

Och visst påverkar det självkänslan! Bara att vara i den här åldern är tufft, de vill ju helst vara som alla andra och inte skilja sig ur mängden. Inte lätt då att uppleva att man inte fungerar som sina vänner.

Upplever du att ditt barn ljuger/skyller ifrån sig mycket också?

Mitt barn ljuger eller skyller ifrån sig väldigt ofta, och det verkar vara situationer där h*n inte klarat av det som förväntats. Jobbar h*n inte på en lektion så är det lärarens fel. Om h*n lämnar en lektion så är det också lärarens eller någon annans fel.. osv.

Enligt pedagogen kan lögnerna ha att göra med det autismspektrumtillstånd de även misstänker. Det kan göra att man inte uppfattar instruktioner rätt, och vrider till fakta och ljuger ibland. Men jag skulle också kunna tänka mig att det är en slags försvarsmekanism hos mitt barn.

Anonym (Livet)

Äldre 14 Feb 13:12

#32

Anonym (Orolig mor) skrev 2017-02-14 11:54:38 följande:

Upplever du att ditt barn ljuger/skyller ifrån sig mycket också?

Mitt barn ljuger eller skyller ifrån sig väldigt ofta, och det verkar vara situationer där h*n inte klarat av det som förväntats. Jobbar h*n inte på en lektion så är det lärarens fel. Om h*n lämnar en lektion så är det också lärarens eller någon annans fel.. osv.

Enligt pedagogen kan lögnerna ha att göra med det autismspektrumtillstånd de även misstänker. Det kan göra att man inte uppfattar instruktioner rätt, och vrider till fakta och ljuger ibland. Men jag skulle också kunna tänka mig att det är en slags försvarsmekanism hos mitt barn.

Eller så kan det vara så att läraren inte är riktigt uppriktig och skyller ifrån sig.

Anonym (Orolig mor) Trådstartaren

Äldre 14 Feb 13:21

#33

Anonym (Livet) skrev 2017-02-14 13:12:12 följande:

Eller så kan det vara så att läraren inte är riktigt uppriktig och skyller ifrån sig.

Ja det är också en möjlighet förstås.

Anonym (Livet)

Äldre 14 Feb 13:25

#34

Anonym (Orolig mor) skrev 2017-02-14 13:21:05 följande:

Ja det är också en möjlighet förstås.

Det har jag märkt bland lärare att de inte är uppriktiga när det gäller barn/tonåringar med olika diagnoser. Skulle inte tro att ditt barn ljuger utan faktiskt talar sanning. Ju mer folk tror att personen ljuger ju mer upprörd blir personen. För det är personen som faktiskt talar sanning.

Anonym (S)

Äldre 14 Feb 17:32

#35

Existerar ADHD? Kan någon vara snäll, och förklara..

Anonym ((samma))

Äldre 14 Feb 19:06

#36

Anonym (Orolig mor) skrev 2017-02-14 11:54:38 följande:

Upplever du att ditt barn ljuger/skyller ifrån sig mycket också?

Mitt barn ljuger eller skyller ifrån sig väldigt ofta, och det verkar vara situationer där h*n inte klarat av det som förväntats. Jobbar h*n inte på en lektion så är det lärarens fel. Om h*n lämnar en lektion så är det också lärarens eller någon annans fel.. osv.

Enligt pedagogen kan lögnerna ha att göra med det autismspektrumtillstånd de även misstänker. Det kan göra att man inte uppfattar instruktioner rätt, och vrider till fakta och ljuger ibland. Men jag skulle också kunna tänka mig att det är en slags försvarsmekanism hos mitt barn.

Visst upplever jag att hen skyller ifrån sig. Men jag tänker snarare att det har med försvarsmekanismer att göra. Men vi har också märkt att det fungerar väldigt olika beroende på vem som har lektionen. Det funkar ofta sämre med de lärare hen inte känner väl, och vissa har hen svårt för av olika anledningar. Sen finns det några hen verkligen har förtroende för, och där fungerar arbetet bäst.

Och jag är övertygad om att personalen bemöter hen och hens svårigheter på olika sätt, vilket avgör hur väl det fungerar. Jag tror att just för att hen behöver mycket stöd och hjälp under lektionerna, behöver det vara någon som bemöter hens svårigheter på ett bra sätt. Annars blir det pannkaka, inget blir gjort, hen kanske tom går därifrån, läraren blir arg och ifrågasätter och så är cirkusen igång...

Anonym (Orolig mor) Trådstartaren

Äldre 14 Feb 22:46

#37

Anonym ((samma)) skrev 2017-02-14 19:06:53 följande:

Visst upplever jag att hen skyller ifrån sig. Men jag tänker snarare att det har med försvarsmekanismer att göra. Men vi har också märkt att det fungerar väldigt olika beroende på vem som har lektionen. Det funkar ofta sämre med de lärare hen inte känner väl, och vissa har hen svårt för av olika anledningar. Sen finns det några hen verkligen har förtroende för, och där fungerar arbetet bäst.

Och jag är övertygad om att personalen bemöter hen och hens svårigheter på olika sätt, vilket avgör hur väl det fungerar. Jag tror att just för att hen behöver mycket stöd och hjälp under lektionerna, behöver det vara någon som bemöter hens svårigheter på ett bra sätt. Annars blir det pannkaka, inget blir gjort, hen kanske tom går därifrån, läraren blir arg och ifrågasätter och så är cirkusen igång...

Precis så är det här också. Jag känner så väl igen det du beskriver.

Vi pratade idag och det gick jättebra faktiskt. Jag nämnde att de funderar på ADD och h*n hade själv haft de funderingarna. Hej*n gick med på att gå till bup en gång och sen ta ett beslut huruvida h*n vill göra en utredning dock. H*n är rädd att bli stämplad, som h*n uttryckte det. Rädd för att bli han med ADD i skolan, och rädd för att en diagnos kommer påverka chanserna att få jobb i framtiden. H*n är också orolig över att bli behandlad annorlunda.

Men det är ett steg iallafall och jag tror det kan vara skönt bara det att veta att någon annan också haft de funderingarna, och att vi pratat om det öppet. Det är inte längre något som bara h*n själv måste bära på.

cesso

Äldre 15 Feb 09:47

#38

Har samma situation men sonen är bara tio år. Man ska alltid vara ärlig och öppen med barnen men anpassa hur man framför saker utifrån ålder. Din sin är så gammal att du kan prata om det på ett vuxet sätt. Var noga med att säga att det inte har ngt med intelligens att göra utan koncentrationssvårigheter. Och att en diagnos sättas om man har svårare än normalt: jag berättade för min son vad skolan reagerat på och jämförde liksom hjärnan med "minnet" i mobilen. Att hans "minne" är mindre än andras och då glöms saker bort. Men att man kan få hjälp med det, typ som att "lagra" på ett USB... Ha ha.

Anonym (Orolig mor) Trådstartaren

Äldre 15 Feb 10:52

#39

cesso skrev 2017-02-15 09:47:50 följande:

Har samma situation men sonen är bara tio år. Man ska alltid vara ärlig och öppen med barnen men anpassa hur man framför saker utifrån ålder. Din sin är så gammal att du kan prata om det på ett vuxet sätt. Var noga med att säga att det inte har ngt med intelligens att göra utan koncentrationssvårigheter. Och att en diagnos sättas om man har svårare än normalt: jag berättade för min son vad skolan reagerat på och jämförde liksom hjärnan med "minnet" i mobilen. Att hans "minne" är mindre än andras och då glöms saker bort. Men att man kan få hjälp med det, typ som att "lagra" på ett USB... Ha ha.

Haha... Det var ett bra och roligt sätt att förklara på tycker jag :)

Ja jag var noga med att förklara att det inte har med intelligens att göra. Jag sa att hjärnan hos en person med ADHD/ADD fungerar annorlunda på så sätt att den tar in mer intryck än en hos en person utan den diagnosen, och att det då blir svårt att sålla allt som kommer in, och därför kan det vara svårt att ta till sig information om den levereras för fort. Det blir som en soppa av allt. Igår berättade h*n att h*n gjort ett engelskaprov och fick A i betyg. H*n var väldigt glad och talade om att den läraren är så bra för hon är lugn och går igenom det de ska lära sig på ett lugnt vis så att alla hänger med. Medans de flesta andra stressar igenom genomgången och då hinner h*n inte ta in all information. Vilket ofta leder till att han lämnar lektionen eller inte går alls. Så h*n har potential till bra betyg, bara studiemetoden är den rätta. Och det är den absolut inte i skolan nu.

Anonym ((samma))

Äldre 15 Feb 22:05

#40

Anonym (Orolig mor) skrev 2017-02-14 22:46:42 följande:

Precis så är det här också. Jag känner så väl igen det du beskriver.

Vi pratade idag och det gick jättebra faktiskt. Jag nämnde att de funderar på ADD och h*n hade själv haft de funderingarna. Hej*n gick med på att gå till bup en gång och sen ta ett beslut huruvida h*n vill göra en utredning dock. H*n är rädd att bli stämplad, som h*n uttryckte det. Rädd för att bli han med ADD i skolan, och rädd för att en diagnos kommer påverka chanserna att få jobb i framtiden. H*n är också orolig över att bli behandlad annorlunda.

Men det är ett steg iallafall och jag tror det kan vara skönt bara det att veta att någon annan också haft de funderingarna, och att vi pratat om det öppet. Det är inte längre något som bara h*n själv måste bära på.

Vad skönt att ni pratat och att det gick bra. Jag tänker också att de måste få ta ett steg i taget och vänja sid tanken på utredning osv.

Vårt barn har också själv haft funderingar kring ADD innan vi tog upp det, de är ju så pass gamla att de många gånger tänker och vet mer än vi tror.

Hoppas att det fortsätter gå bra för er och att ert barn tycker det känns ok med utredning osv. Känns ju väldigt viktigt att det första mötet på BUP blir bra.

Har ni fått tiden på BUP än, eller vet du hur lång väntetiden är? Vi ska till VC nästa vecka, sen lär det väl tyvärr dröja innan vi får tid på BUP. Men det är väldigt skönt att ha en dialog med barnet iaf och känna att något är på gång, för situationen känns ohållbar för framtiden.

ADD.. hur berätta för mitt barn?

INNEHÅLL