Lämna barnen ensamma över natten?

Men sätter i halsen? Om det bara är en hemma? Det kan hända under hela livet och få en potentiellt fatal utgång, men bara för att det finns en sådan risk kan man ju inte stanna hemma med dem för alltid. 

Vilka ytterligheter det finns. Vi har de som går ifrån spädbarn i både bil och hem och som resonerar att börja brinna kan det ju göra om de är hemma också, och så har vi de som inte vill lämna en 14-åring i händelse av brand eller sätta-i-halsen-incidenter. 

"Brukar inte få något att äta då" - det låter helt rubbat faktiskt. Menar du allvar?

Handen på hjärtat - hur många föräldrar har så mycket praktisk erfarenhet av detta?

Menar du på fullt allvar att dina högstadieungdomar inte klarar av att fixa mat åt sig själva om de är hemma själva? Eller ännu värre - att de är förbjudna att ens försöka?

Jag älskar att du säger att det låter helt rubbat. Skrattade högt för mig själv här i soffan :)

Jag undrar också om det är så att micjos själv bara äter när någon annan är närvarande och kan utföra en heimlichs manöver om olyckan är framme. För det är väl inte bra om tonåringarna blir moderlösa på grund av ett lättsinnigt ätande av en oliv i tv-soffan i ensamhet. 

Det lät kanske roligt, men jag menar det verkligen. Den som inte låter en 12- och en 14-åring äta något om de inte övervakas har för länge sedan passerat vanlig föräldraomtanke och omsorg och istället utvecklat något sjukligt kontrollbehov som förstås gör långt mycket mer skada än det gör nytta. Som gjort för en överförd och problematisk karaktärsneuros, tvångssyndrom eller värre. 

Jo jag förstår att du verkligen menade det, men slutklämmen med det ordvalet var verkligen dagens bästa. :D
Inte för att jag på något sätt vill förminska det som du pratar om som låter fullt möjligt och inte värst hälsosamt.

Ja jag tycker det påverkar både om det finns en vuxen nära till hands och var föräldern befinner sig.

Jag tycker det är väldigt olämpligt att lämna ett barn helt ensam för att föräldern vill roa sig själv. Då får föräldern planera alltihop bättre och vänta tills det finns en barnvakt tillgänglig.

Jag antar att det hypotetiska barnet är ett ensambarn då eftersom jag får välja. Då tänker jag att under de perfekta omständigheterna så kan en mogen, trygg 10 åring lämnas ensam i yttersta nödfall. Men under de perfekta omständigheterna enligt mig så finns det trygga vuxna i närheten som går att ringa och då borde barnet istället kunna bo hos dessa istället för själv, så det skulle inte finnas en anledning att lämna 10 åringen själv.

Efter 13 års ålder kanske barnet själv börjar ha en önskan om att vara hemma själv och om det är moget, pålitligt och tryggt så kan det fungera någon gång då och då.

Sen om barnet själv tycker om att vara ensam och är ansvarstagande, alltså inte bjuder hela skolan på fest, så tycker jag att det är fritt fram med 24 timmar lite när som helst efter 14 års ålder.

Jag vill bara tillägga att jag har inte lagt nån värdering i exemplet jag gav. Utan det var bara en konkret sak som en bekant gjorde och jag återgav det så som jag fick det förklarat för mig. Det var när jag hörde det som jag började fundera på det här med åldrar, om det spelar nån till om det är en ensamstående eller ett par, om det är nöje eller jobb osv...

Jag själv är ensamstående med två tonåringar på heltid. Jag har ingen möjlighet till att låta de sova hos mor/farföräldrar. Ibland sover de hos nån kompis men det händer nästan aldrig att de är borta samtidigt. Vi bor i en liten lägenhet så jag har ingen möjlighet till privatliv eller stänga dörren om mig ett tag eftersom jag sover i vardagsrummet. Jag har aldrig lämnat mina barn ensammma över natten.

Känner du att du skulle uppskatta att få stänga dörren om dig och ha lite privatliv över en helg - kanske tillsammans med en kompis? - så kan du säkert prata med dina ungdomar om det så att ni kan hitta på en lösning. Antingen om de klarar sig själva över natten/helgen, eller att de båda gör upp med kompisar om att sova över där samma helg. Men självklart bara om det är något du längtar efter. Vi har ju olika behov av ensamtid. Jag skulle inte klara mig helt utan, medan jag vet att andra skulle känna sig ensamma och få ångest. Och har man en bra relation till sina tonåringar är chansen större att de ser det som en ynnest att få hjälpa mamma att bli lite bortskämd med nåt dygns egentid, än att de blir ledsna och känner sig övergivna, bara man lägger fram det på rätt sätt.

Lämnade mina själva över natten då de var runt 13 -14 år om jag minns rätt. Då visste min granne som var en släkting att de var själva om de behövde något.

Innan de kunde de vara själva en halv natt om jag jobbade. De gick o la sig själva o så sen kom jag hem runt 01. Då var de nog 11 år kanske.

Ja jag har behov av lite ensamtid men omständigheterna gör att jag inte kan få det just nu. Barnen skulle kunna klara sig ensamma och skulle inte ha något emot det men deras pappa väljer att bråka om allt och hotar med socanmälan om de lämnas en natt. Barnen går först så mina "behov" får vänta.

Men om han bråkar om det och inte tycker att de kan vara ensamma hemma för att du behöver komma iväg, varför kan inte han ta dem då?

För att han har ställt till det för mycket så barnen vägrar vara hos honom men han är ändå vårdnadshavare och har sitt sätt att "visa" det...

Nu lär jag väl få alla separerade föräldrar på mig, men måste han verkligen bli informerad om det? Du har dem ju på heltid. Om han så skulle anmäla till soc - tror du att de skulle ta honom på allvar?

Tänkte precis detsamma. Han behöver väl inte få veta att barnen är hemma en natt själva? 

Mina barn bor inte hos honom men träffar honom då och då eller pratar med honom i telefon och jag vill inte att de ska känna att de behöver undanhålla honom saker. Jag ska faktiskt till soc om 2 veckor för en annan sak (går där och får hjälp för tidigare våld i hemmet) så jag ska fråga där då om de har nån generell åldersgräns. Ja jag har behov av att få komma bort lite, få egentid och ta hand om mig själv men just nu så går det inte. Mina barn går först och jag kan vänta ett tag till. Nån natt framöver så kanske det sammanfaller så att de kan sova borta samtidigt. Men just nu är inte min egentid det viktigaste.

Men det var faktiskt inte därför jag startade tråden. Jag började bara fundera på hur olika det kan se ut och hur olika vi kan se på saker...

Spontant låter det märkligt att Soc skulle ingripa för att en 15-åring var hemma själv några dagar, så vida inte 15-åringen misskötte sig grovt eller var väldigt osjälvständig. Själv var jag ensam hemma en vecka som 16-åring. En del flyttar hemifrån i den åldern. Att lämna en 8-åring låter väl tidigt däremot, även om det bara är över natten. Våra barn fyller 10 i höst och vi skulle aldrig lämna dem själva över natten, även om de har varandra. De har varit själva hemma några timmar då och då sen de var 8, men bara på dagtid, vilket är en helt annan sak. 

Min dotter var ensam hemma en natt när hon var 14, sen har vi inte haft behov av det igen (nu är hon snart 17). 

Jag var 13 år första gången jag sov ensam hemma. Då var det till och med två nätter. Mamma skulle på en begravning jag inte ville på, dessutom hade vi en häst och hund som behövde passas (pappa jobbade borta). Jag var absolut ganska van vid ansvar och mogen/trygg. Tycker det var en bra ålder. Hade innan det varit själv över dagen eller att de kom hem efter jag somnat. 

Hade det dock väldigt förberett med mat, enkla rätter att laga och mat handlad. Fanns också pengar på en plats att ta vid behov (var ju inte swish på den tiden). Vill också minnas att det var planerat att en kompis sov över en av nätterna. Så den föräldern utövade lite tillsyn när hen hämtade/lämnade. Vi var väldigt lugna och njöt av att laga mat ihop och ligga och prata halva natten. 

Skulle absolut lämna vid barn vid 13 om han är fortsatt lika lugn och trygg som idag. Vi har dessutom god relation till grannarna i husen bredvid som vi vet kan utöva lite passiv tillsyn och vara en trygg vuxen att gå till. Just det senare hade inte jag på samma sätt, men behövde inte heller.