Elliot1 skrev 2017-10-17 13:44:58 följande:
Alltså det är ju supersvårt det där.. Kan inte komma med några direkt råd kanske men jag kan iallafall berätta lite om mina egna erfarenheter :) Jag blev gravid i augusti började blöda efter några veckor (v7).. Då ringde jag till en barnmorska som direkt "avvisade" mig och sa att de inte tittar på blödningar så tidigt i graviditeten. Jag tog inte så hårt på det utan tänkte att jag nojar antagligen i onödan. Men jag hade sen några dagar tillbaka tappat alla gravidsymtom (så det är ju jättebra att du fortfarande har dina!!) så jag var ändå lite osäker. Började blöda mer och bokade in ett privat VUL samma dag där det konstaterades att det troligen var missfall och sedan under samma eftermiddag så fick jag superont och blödde rejält i några timmar. Då var jag säker. Så summan av min lilla historia är väl att jag tycker inte det verkar som att du behöver oroa dig så mycket då det i de flesta fall (tror jag?) märks ganska tydligt när det är missfall och det är ju inte helt ovanligt att man blöder i graviditet. Har du någon värk? Kommer det klumpar?
Mitt enda råd är att om du är osäker så stå på dig och boka ett akut VUL, du kanske får göra det privat och betala lite men då får du iallafall lite svar på dina frågor :) Lycka till!
Hej Elliot1, ååh jag beklagar ditt missfall! Förstår att det måste ha varit så tungt :( :(
Och tack så mycket för ditt svar!! Det lugnade verkligen, speciellt det du sa om gravidsymtomen. Kände att jag andades ut lite tillfälligt, och läste mer om det att det brukar tydligen vara en bra indikator (precis som du säger att symtomen försvinner ofta direkt vid missfall). Och sen dagen efter jag skrivit här så försvann blödningen nästan helt.. sen hade jag väldigt lite en dag, sen var sen helt borta! Så kanske bara normal blödning ändå.. och inga klumpar :) Dock lite molvärk men det har jag haft ända sedan några dagar efter äl så det tyckte inte bm var alarmerande utan tvärtom :) Sedan fick jag ännu mer gravidsymtom så därav mitt sena svar! Har varit supertrött och illamående, så nära att kräkas flera gånger per dag.. Men blir bara glad av det för det känns som små påminnelser att allt är bra :') Så jag försöker verkligen att tänka så... men oron gnager ändå att det plötsligt ska hända något och sambon vill knappt glädjas alls nu förrän vecka 12 :/ Men men, jag försöker att inte bara oroa mig utan glädjas också hehe. Vi har första träffen med bm om en vecka, sen har vi en tid föl vul också men sambon vet inte om han vill då det skulle vara så jobbigt att först se ett hjärta slå och sen om det skulle bli missfall.. Visst, men jag tror det blir lila jobbigt ändå såklart :/
Sorry nu blev detta långt och nojjigt igen :p
Hur ser det ut nu för dig med äl och mens, har det kommit igång igen?