Min pappa tror att han forfarande bestämmer över mig

Jag tycker att Kuddeb­arn går till överdrift, som om han hade fakta på något extremt men jag tycker ändå att du är lite rolig.

Du skriver som om du har lång erfarenhet av livet, har ett barn på minst 18-20 år eller har erfarenhet av äldre barn. "Sucki­tUp" snorunge men

Är inte du 20 år? Ganska kul att du snackar som om du har en väldans stor erfarenhet av livet och barn då...

Jag förstår hur pappan tänker, men jag förstår också att ts finner detta jobbigt. Därför borde han backa och inse att dottern klarar sig själv. Detta förstår du uppenbarligen inte.

Vi växer upp på olika sätt, gör olika val och har därefter olika erfarenheter. Mer erfarenhet kring barn kan jag nog garantera att jag har även om du är äldre då jag har mitt egna :)

Klart såna här situationer är jobbiga för alla parter, en relation är svår att hantera i många lägen. Vi har sagt vårt kring ämnet så jag är färdig med diskussionen nu.

En pappa som inte vill att hans dotter ska se billig ut, gissar jag. En förälder är inte en polare som ska sitta och säga vad man vill höra.

Din pappa vill ditt bästa och är troligen långt långt smartare än din mamma.

Men du är bortskämd och bortklemad av mamma och det svenska samhället "girlpower" lol *facepalm*.

När du blir säg 50 så kommer du tittat tillbaka på sig själv idag och se fyfan vilken odräglig dumskalle jag var.

Låter som din pappa försöker styra dig i en väldigt vettig inriktning och att han bryr sig tillräckligt mycket om dig för att vilja ta striden med dig när du tar mindre bra beslut. Du vill behandlas som vuxen för att du är myndig. Myndig blir man automatiskt vid 18. Att bli vuxen kan ta betydligt längre tid och din pappa slutar ju inte att vara din förälder bara för att du fyller 18.

Visst, han kan inte "tvinga" dig att äta frukost mm men han kan försöka påverka dig i rätt riktning. Det är ju inte snällt att bara låta dig göra som du vill i alla lägen utan slappt och ansvarslöst.

Det är ju inget snack om saken, att äta frukost är bättre för orken och hälsan än att låta bli. Det är dessutom bättre för humöret eftersom det ger stabilare blodsockernivåer. Prata med din pappa om vad du skulle kunna tänka dig att äta så han kan se till att det blir inköpt. Kanske kunde ni handla ihop? Nästan vad som helst är bättre än inget alls till frukost.

 

Vi växer upp på olika sätt, gör olika val och har därefter olika erfarenheter. Mer erfarenhet kring barn kan jag nog garantera att jag har även om du är äldre då jag har mitt egna :)

Klart såna här situationer är jobbiga för alla parter, en relation är svår att hantera i många lägen. Vi har sagt vårt kring ämnet så jag är färdig med diskussionen nu.

Jag är jättenöjd, var jobbigt i början av tonåren men sen jag flyttade hemifrån har det varit skönt att få små konkreta bevis på att de bryr sig om mig :) Hade varit bättre att tänkt så innan jag flyttade, mindre bråk och tjafs!

Vår son har haft en miljard utbrott kring allt, från 2-årsåldern och uppåt. Nu vid sex år är det dock oerhört mycket bättre.

Vi har valt våra strider oerhört noga, eftersom annars orkar man inte. Krävs det lite curlande för att slippa ett utbrott så fine. MEN, vi har ändå satt gränser för oss själva. Dvs barnet får bestämma saker osv men jag bestämmer över mig och min kropp. Barnet ska absolut inte bestämma vilken vuxen som går med upp på morgonen, det har barnet inte med att göra. Dvs ni fattar beslut om era egna gränser och fattar vuxenbesluten, men därutöver underlättar ni för er själva så mycket som möjligt och undviker strider. Hjälp henne med småsaker just nu, toabesök, påklädning osv., låt henne få vara liten där (4-åring är inte så stor) men hon bestämmer inte om du ska byta plats (återigen, sätt gränser för din kropp)

Några blandade råd vi fick när vi var hos en familjeterapeut just pga detta:

1) Ha inte så mycket fokus på vad barnet gör (sparkar, slåss, skriker). Det är meningslöst att fråga om varför han gör som han gör.  Han vet inte det själv. Fokusera framåt. Vad ska vi göra nu - klä på oss, gå hem och äta äpple..  Avled

Tänk att barnet är 1,5 år när han blir arg.

2) Bekräfta hens känslor. Vi förstår att du blir arg. Är det jobbigt att gå från dagis? Vad jobbigt att ärmen fastnat. Vad tokigt att du ritade utanför.

3) Fem gånger mer positivt än negativt

4) Ta emot och krama. Beröm när hen mjuknat efteråt.

Identifiera triggers (trötthet, stress, kyla, kläder) och försök Parera i förväg så att situationer inte inträffar. 

Om han blir riktigt arg, använd lågaffektivt bemötande. Prata och förmana inte för mycket.  Försök ta honom ur situationen och avleda. Förmedla att Det här ordnar sig, jag märker att det blev fel nu. 

=)
Den ensamma mannen som hatar kvinnor är tillbaka igen. Har inte sett dig på flera dagar;)

Lite OT:
Googla "myter om frukost" så kommer du se att det är långt ifrån bäst för alla att äta frukost.
Jag är 34 och gör det aldrig. Därför att min kropp och min mage inte klarar det. Många människor som är mer kvälls- än morgonorienterade har en mage som inte klarar av frukost.

Och trots att jag är 34 kan min pappa slänga ur sig kommentarer om det ibland, även fast det blir mer och mer sällan och mer muttrande än uttalanden högt numera=)

Attempting to force oneself onto daytime society's schedule with DSPD has been compared to constantly living with jet lag

en.wikipedia.org/wiki/Delayed_sleep_phase_disorder

Ifrågasätter inte dina kunskaper eller hur bra förälder du är men
"Mer erfarenhet kring barn kan jag nog garantera att jag har även om du är äldre då jag har mitt egna" passar illa ihop med "Nej mitt barn är inte 18-20 år, han är under året" när man diskuterar någon som är lika gammal som du.

Jag kan garantera att jag har mer erfarenhet av både livet och barn än vad du har men det är ett dåligt argument. Man kan inte lägga någon tyngd på min påstådda erfarenhet och man blir inte expert på andras barn för att man sett ett men man blir inte heller automatiskt expert för att man har ett så att ens åsikter väger tyngre.
Det är vad man lärt sej som räknas och i ett forum kan man inte göra annat än att dela med sig av det och diskutera.

"4 åring med vredesutbrott", Alexis barn är inte ens det och tycker att man ska välja sina konflikter av en uppenbar anledning, man kan inte bråka om allt och gör man det kan det bli värre så man måste vara den vuxna och lära sig att bita ihop och mycket handlar om barnets utveckling till en egen individ med en egen personlighet. Vill man att barnet ska få göra det kan man inte räkna med att få sin vilja igenom och bråka om småsaker.

Ditt barn kanske inte riktigt att få den personlighet du räknat med, "barnet" kan vara tvunget att få prova på vuxenlivet länge själv utan att någon lägger sig i för att det ska inse att föräldern kanske hade rätt men bråkar man om småsaker kommer det antagligen att bli mer envist och det tar längre tid så föräldern får försöka vara den vuxna. "jag växte inte upp med några speciellt hårda regler" + "men pappa har alltid försökt få sin egen vilja igenom" kan man undra om det är för TS bästa eller om det bara passar pappa bättre, rätt för mej är inte alltid rätt för dig, som förälder kommer du inte alltid att få som du vill Sucki­tUp.

Har man inte lyckas lära sitt barn att äta frukost på 18 år är det ingen mening att man fortsätter att gnälla om det, man kommer ändå inte att lyckas med det.
Är det värt konflikterna?Men du tänkte inte så, du flyttade hemifrån först. Kom det kanske för att det blev mindre bråk, tjafs och du fick prova själv?
Om ens föräldrar lyckats lära en något bra ska man hålla kvar vid det men det betyder inte att deras sätt att lära ut det på var optimalt.www.familjeliv.se/forum/thread/77739082-4-aring-med-vredesutbrott
Ibland blir barn som inte kan bete sig bestraffade med datorförbud.Jag är mer nattuggla med någon släng av DSPD, blir sällan frukost för mej.

Första gången jag hört någon annan än jag prata om DSPD=) Är ett rätt okänt syndrom.

Ifrågasätter inte dina kunskaper eller hur bra förälder du är men

"Mer erfarenhet kring barn kan jag nog garantera att jag har även om du är äldre då jag har mitt egna" passar illa ihop med "Nej mitt barn är inte 18-20 år, han är under året" när man diskuterar någon som är lika gammal som du.

Jag kan garantera att jag har mer erfarenhet av både livet och barn än vad du har men det är ett dåligt argument. Man kan inte lägga någon tyngd på min påstådda erfarenhet och man blir inte expert på andras barn för att man sett ett men man blir inte heller automatiskt expert för att man har ett så att ens åsikter väger tyngre.

Det är vad man lärt sej som räknas och i ett forum kan man inte göra annat än att dela med sig av det och diskutera.

"4 åring med vredesutbrott", Alexis barn är inte ens det och tycker att man ska välja sina konflikter av en uppenbar anledning, man kan inte bråka om allt och gör man det kan det bli värre så man måste vara den vuxna och lära sig att bita ihop och mycket handlar om barnets utveckling till en egen individ med en egen personlighet. Vill man att barnet ska få göra det kan man inte räkna med att få sin vilja igenom och bråka om småsaker.

Ditt barn kanske inte riktigt att få den personlighet du räknat med, "barnet" kan vara tvunget att få prova på vuxenlivet länge själv utan att någon lägger sig i för att det ska inse att föräldern kanske hade rätt men bråkar man om småsaker kommer det antagligen att bli mer envist och det tar längre tid så föräldern får försöka vara den vuxna. "jag växte inte upp med några speciellt hårda regler" + "men pappa har alltid försökt få sin egen vilja igenom" kan man undra om det är för TS bästa eller om det bara passar pappa bättre, rätt för mej är inte alltid rätt för dig, som förälder kommer du inte alltid att få som du vill Sucki­tUp.

Har man inte lyckas lära sitt barn att äta frukost på 18 år är det ingen mening att man fortsätter att gnälla om det, man kommer ändå inte att lyckas med det.

Är det värt konflikterna?Men du tänkte inte så, du flyttade hemifrån först. Kom det kanske för att det blev mindre bråk, tjafs och du fick prova själv?Om ens föräldrar lyckats lära en något bra ska man hålla kvar vid det men det betyder inte att deras sätt att lära ut det på var optimalt.www.familjeliv.se/forum/thread/77739082-4-aring-med-vredesutbrottIbland blir barn som inte kan bete sig bestraffade med datorförbud.Jag är mer nattuggla med någon släng av DSPD, blir sällan frukost för mej.