Min mans dotter vill sova i våran säng.

Om barnet har en juniorsäng så tycker jag givetvis att man ska skaffa vanlig säng, men däremot inte större än 90 cm. Det går att liksom att sova 2 i en sådan med speciellt om ena är ett litet barn. Fördelen med att inte skaffa större är att till slut så tycker förmodligen barnet att det blir för trångt och därför hellre väljer att sova ensam. Helt idiotiskt att skaffa 120 cm säng.

När jag separerade så skaffade jag 120 cm till mig själv. Min yngsta dotter kom över ibland och sov hos mig. Men för ett tag sen så ville den äldsta ha en ny större säng och då bytte vi. Jag tog hennes 90 säng och hon min 120 cm. Tänkte att jag själv skulle köpa mig en ny säng längre fram. Iaf så blev det så då att den yngsta tyckte det då blev för trångt att sova med mamma så nu lägger hon sig helst i sin egen säng.

Komiskt att en styvmamma enligt vissa inte ens har rätt till människans mest basala behov..

"problemet är att jag klarar inte av det. Mina egna barn fick aldrig sova i min säng och jag vill absolut inte att hans barn ska få göra det heller."

Om TS ovilja att sova bredvid barn är för att hon sover dåligt då, kan det ju hjälpa att skaffa större säng, så det blir mer utrymme.

Om det beror på nåt annat, får väl pappan skaffa större säng till dottern, så de båda kan sova där.

Jättemånga barn samsover med sina föräldrar i den åldern. Inget konstigt med det.

TS ska inte behöva tvingas dela säng med någon annans barn, eller sina egna om hon inte vill, och dottern ska få sitt behov av närhet tillfredsställt. Och det ena behöver inte utesluta det andra. 

Jag har heller aldrig gillat att ha barn i sängen, och när bonus var mindre kom hon gärna in på natten. Men, den naturliga lösningen för min man var att han flyttade sig till hennes säng och jag kunde sova vidare i vår säng.

Så en bredare säng i dotterns rum löste problemet, och dessutom slutade hon ganska snart komma in. 

 

Du har sovit på soffan de senaste veckorna. Har mannen sin dotter på heltid?

Det bästa är att inte bli sambo med en småbarnsförälder.
Att vara särbo är så mycket lugnare och skönare!

I ts fall tycker jag att ts, som första alternativ, skaffar ett eget boende. I andra hand skaffar en bredare säng till barnet så pappan får sova där.
Ts har ALL rätt till sin sängplats. Ostörd.

Du tycker på fullaste allvar att TS ska separera? Ironi? Självklart finns det en enklare lösning i form av en bredare säng i ungens rum.

Målet lär ju vara att ungen ska vara trygg att sova i sin egen säng och att B-mamman ska få nattro.

Hej alla och tack för era svar. 

Först vill jag säga att jag älskar hans barn lika mycket som mina egna och vi trivs jättebra ihop. Det att skaffa större säng till hennes rum så att min man kan sova där med henne låter som en perfekt lösning för mig och jag har föreslagit det flera gånger, har även tänkt på att köpa en liten säng till mig att ha i gästrummet så att jag kan sova där men min man vill absolut inte det och tycker bara att jag ska sova i sängen med dom.
Jag skrev inte med i inlägget varför jag inte kan sova med hans dotter i sängen. 
Anledningen till varför jag inte kan sova med barn i sängen är för att jag rör mig väldigt mycket och får mycket mardrömmar så jag kan sparka till lite ibland och vill absolut inte råka sparka hans dotter i sömnen, jag är så medveten om att det skulle kunna hända och är så rädd för det så jag kan inte sova när jag vet att hon är i sängen. 

Så du har föreslagit en större säng i barnets rum, men han avvisar idén? Varför?

Förstår din situation, det är känsligt det där med barn och sovplatser. Gäller det heltid?

Ts sover i soffan. Om problemet endast är platsbrist, så är det väl väldigt konstigt att Ts och mannen inte själva kommit på att lösa det hela genom att skaffa en bredare säng?