Min mans dotter vill sova i våran säng.

Jajamän. Finns många 2,5 åringar som fortfarande använder nattblöja. Oavsett - barnet har inte ens hunnit fylla 3 år. Tiden för att helt och hållet sova i eget rum kommer snart nog men som det är nu verkar barnet ha behov av närhet om natten. Inget konstigt med det.

Min lille son blir snart 3 år. Han är periodare med att vilja ligga i sängen hos oss på natten. En liten grabb som ligger allt annat än stilla på nätterna vilket stör sömnen rejält för speciellt pappan. I början var han väldigt anti och sur och envisades med att lägga tillbaka honom vilket innebar gråt och ännu mer störd nattro. Jag misstänker att detta med att sova hos oss är under vissa känsliga perioder och låter honom få ligga kvar. Sen kan jag erbjuda honom att du kan få komma och ligga hos oss senare inatt och det slår faktiskt aldrig fel att just de nätterna sover han hela natten i sin säng. Erbjudandet blir en trygghet med.

Sen tycker jag att just småbarnsåren är sån kort tid så varför lägga sån energi på ett ickeproblem egentligen? Trygga barnen när det behövs, det betalar sig på sikt

Jäkla tönt till sambo kan jag tycka. Det du annars kan Göra är att väcka honom hela tiden på nätterna får inte du sova får inte han sova.

Han tolkar det med andra ord som att du inte tycker om hans barn om du inte vill sova med henne trots att du inte sovit med dina biologiska heller.

Han vill absolut inte att du skall sova någon annanstans än i sängen - men det gör du ju nu?? Du sover väl på soffan? Då blir det ingen skillnad för honom om du istället får sova i en annan säng. Bra att du beslutat dig för att ta saken i egna händer. Han har ingen aning om hur mycket skada det gör dig att inte få sova ordentligt. Riktigt respektlöst av honom att skratta åt dig och inte ta detta på allvar.
Varför vill han inte att du sover någon annanstans? Är han orolig att det är onormalt? Rädd att du är på väg att lämna honom? Är det därför han försöker trycka ner dig och förminska dina känslor och behov?

Som sagt... väck gärna honom var 20e minut några nätter så får han se hur bra han mår sedan.

Så bra att det fungerar för dig! Men att kalla TS situation för ett "ickeproblem" är respektlöst. För TS är situationen ett problem, och handlar om att hon är rädd för att sova med barnet som hon tidigare förklarat. 

TS behöver kunna få sin nattsömn för att fungera och må bra i vardagen. Att din son kan sova i din säng hjälper inte hennes situation. 

Jadu, vi har väl olika dimensioner på problem och lösningar. 
Har man en stark relation och är en familj vill man nog finna en lösning framför att separera som första alternativ. 

Samma sätt funkade med övriga 3 syskon som är äldre, sover i sina sängar sen 3-4 års ålder och är trygga individer. Nått mer du ska spy galla över?

Var det promt nödvändigt att först skaffa egna barn och sen lämna dem på halvtid och sen dundra in i nya barnens sovrum. Min grabb är 10, i spökåldern och ligger mellan mamma och pappa. I kroatien bor genomsnitts ungarna hemna till 34 års ålder. I sydeuropa och latinamerika bor i snitt familjer med 2 rum. I kök ett vardagsrum och 1 sovrum. Du kan sova en stund till på soffan.

Men flr all del berätta om hur du upplever det att bilda en ny familj där barnen inte fanns med i kalen från början. Alternativet är att du träffar en av de miljoner singlar som inte har småbarn mellan benen på dig.

Ts ville ha tips på lösningar av problemet, som typ att hon skulle skaffa en säng till gästrummet även om hennes man bölar över det.
Att bara berätta att jag sätter minsann mina egna barn före min egen sömn, till viken hjälp var det?

Du behöver inte oroa dig för hur andra gör.

Att sova i egen säng är ett rätt modernt påfund. I ganska många år sov människor tillsammans och ändå lyckades barnen bli vuxna och flytta hemifrån.

Alla har olika behov och synsätt. Att trycka ner andra och påpeka hur fel dom gör - bara för att du inte tycker likadant- är väldigt respektlöst och tillför inget positivt.

Till TS, tycker med din man är respektlös mot dig som inte lyssnar när du upplever det jobbigt.

Finns massor av lösningar och du har fått många praktiska förslag.

Jag tycker personligen inte man ska tvinga ett barn att sova själv. Men ni behöver hitta en lösning som även funkar för dig. Som funkar för er alla. Stå på dig tills ni löst det.