Ensamma gravida som föder 2018

Hej alla,

en förvirrad själ på 37 år. Separerade, totalt ofrivilligt, för snart 2 år sen men känns lite som igår.

Dock börjar jag nu kolla upp olika alternativ. Livet utan barn vet jag inte hur det ska gå. Ex mannen och jag planerade barn och försökte några år.

Jag önskar bara komma i kontakt med andra singlar som har funderingar på att inseminera sig!

Såå tacksam för kontakt så please hör av er!

Ensam gravid, BF 29/3

Mannen i mitt liv lurade mig och sa att han älskade mig och ville ha detta barn sen kom han på för tre månader sedan att singellivet ändå var roligast.

Han har ju sådant sjukligt bekräftelsebehov förstår ni.

Jag bor i Sthlm, är 34 år.

Vore roligt med kontakt med andra i liknande sits

Sitter i samma båt som dig. Min man lämnade mig i somras jag födde mitt barn 1 dec, jag har inte hört ett ljud av honom sen somras förutom att familjerätten berättade att han bodde hos en annan kvinna nu. Jag är 30år. Jag måste säga att det vart mycket enklare en jag trodde det skulle bli vi har,det bättre utan honom

Å så tacksam jag är att du hör av dig,

Jag känner mig så ensam. Enda hoppet jag har är att det kommer att kännas bättre när bebis är här med mig och vi får vara ett eget litet team. Jag vill bara lägga känslor på bebis och inte på aset. Jag är så färdig med det.

Jag har bönat och bett de sista månaderna över hans empati, lyhördhet, nånting! Men han blev inte ens rörd över att höra att vi väntar en son.

Känns det bättre för dig Nu än när du var gravid?

Fint att vi kvinnor hittar stöd i varandra!

Jag är med i en gravida singlar grupp på Facebook där vissa redan hunnit få sina barn och de flesta är gravida.

Skriv ett meddelande till mig här på fl med erat Facebooknamn så kan jag berätta mer eller bjuda in er till gruppen på Facebook. Ni är inte ensamma!

Hej alla! Första inlägget här på FL.

För några veckor sen så var jag och min sambo överens om att vi ville ha barn. Bara någon vecka efter ÄL så kände jag att vi måste ta tag i våran relation ?på riktigt? så jag föreslog parterapi. Ni känner säkert igen om jag skriver att jag bar hela ansvaret huruvida vi kommunicerade och hade det. Jag var problemlösaren.

I alla fall, det blev ett tvärstopp då han sa rätt ut att han vägrade gå i terapi. Jag sa att jag inte hade mer förslag och bollade frågan vidare- ?vet inte? (standardsvar).

Separation. Båda är väldigt överens. Vi älskar varandra men väljer att bli särbos. Samma dag jag får besked om att jag vunnit bud på lgh, plussar jag.

Han tycker att abort är lämpligt, jag ?tycker? väl det också, men tror inte att jag vill det. Vi ville ju ha barn? Bara för en stund sen hade vi båda blivit jätteglada?! Nu har jag önskat en graviditet som jag nu inte kan stå för? Jag vill ha barn. Det är min största önskan i livet. Men är jag dum om jag bestämmer mig för att behålla och naivt tro att vi skulle klara det trots särbo?

V.5 nu. Ska på samtal ang abort på måndag.

Alla otrevliga ombes hålla fingrarna i styr, mycket känslor här.