Frun otrogen - igen...

Hej

Så tråkigt att läsa vad du gått och går igenom. Det gör ont i mitt hjärta. Jag vill dela med mig av mina tankar och hoppas att de kan ge dig någonting.

Jag har bedragit min man och vet egentligen inte varför. Jag trodde aldrig att jag skulle vara det men det visade sig att jag hade fel.

Jag är en person som behöver både uppmärksamhet, bekräftelse och närhet. Min man är ganska dålig på att uppehålla det trots att jag flertalet gånger bett honom om mer närhet. Han är inte den där kramiga typen som jag önskar att han var, den som någon gång i bland överraskade mig med något eller bara omfamnade mig. Jag har tagit upp det en miljon gånger, det behöver inte vara något märkvärdigt, ett litet kort med "jag älskar dig" hade gjort sådan jäkla stor skillnad. Ibland bättrar han sig ett tag men det är snabbt tillbaka som vanligt igen. 

Jag älskar min man något innerligt. Jag skulle inte lämna honom eller vårt barn för någonting i världen men samtidigt klarar jag inte av att leva ett helt liv utan alla de där känslorna som gör att man känner sig levande. 

Jag inledde en affär med en man som jag träffade på en dejtingsite. Han är också gift. Vår relation är strikt sexuell och det är inga känslor inblandade även om en affär ändå blir känslosam. Min älskare ger mig den uppmärksamhet jag behöver för att orka leva helt enkelt. Spänning, närhet och så romantik. 

Jag vet att det jag inte gör är schysst mot min man men samtidigt måste jag någonstans sätta mitt egna behov främst. Min man sätter ju sitt behov främst så varför skulle inte jag göra det?

Jag vill inte på något sätt säga att det jag eller din fru gör är okej. För det är det inte. Däremot vill jag få dig att rannsaka dig själv för ingen part är oskyldig i detta även om det din fru gör är ett enormt svek.

Visar du henne uppskattning? Får du henne att känna sig sexig? Älskad? Speciell? 

Hej

Så tråkigt att läsa vad du gått och går igenom. Det gör ont i mitt hjärta. Jag vill dela med mig av mina tankar och hoppas att de kan ge dig någonting.

Jag har bedragit min man och vet egentligen inte varför. Jag trodde aldrig att jag skulle vara det men det visade sig att jag hade fel.

Jag är en person som behöver både uppmärksamhet, bekräftelse och närhet. Min man är ganska dålig på att uppehålla det trots att jag flertalet gånger bett honom om mer närhet. Han är inte den där kramiga typen som jag önskar att han var, den som någon gång i bland överraskade mig med något eller bara omfamnade mig. Jag har tagit upp det en miljon gånger, det behöver inte vara något märkvärdigt, ett litet kort med "jag älskar dig" hade gjort sådan jäkla stor skillnad. Ibland bättrar han sig ett tag men det är snabbt tillbaka som vanligt igen. 

Jag älskar min man något innerligt. Jag skulle inte lämna honom eller vårt barn för någonting i världen men samtidigt klarar jag inte av att leva ett helt liv utan alla de där känslorna som gör att man känner sig levande. 

Jag inledde en affär med en man som jag träffade på en dejtingsite. Han är också gift. Vår relation är strikt sexuell och det är inga känslor inblandade även om en affär ändå blir känslosam. Min älskare ger mig den uppmärksamhet jag behöver för att orka leva helt enkelt. Spänning, närhet och så romantik. 

Jag vet att det jag inte gör är schysst mot min man men samtidigt måste jag någonstans sätta mitt egna behov främst. Min man sätter ju sitt behov främst så varför skulle inte jag göra det?

Jag vill inte på något sätt säga att det jag eller din fru gör är okej. För det är det inte. Däremot vill jag få dig att rannsaka dig själv för ingen part är oskyldig i detta även om det din fru gör är ett enormt svek.

Visar du henne uppskattning? Får du henne att känna sig sexig? Älskad? Speciell? 

Hej

Så tråkigt att läsa vad du gått och går igenom. Det gör ont i mitt hjärta. Jag vill dela med mig av mina tankar och hoppas att de kan ge dig någonting.

Jag har bedragit min man och vet egentligen inte varför. Jag trodde aldrig att jag skulle vara det men det visade sig att jag hade fel.

Jag är en person som behöver både uppmärksamhet, bekräftelse och närhet. Min man är ganska dålig på att uppehålla det trots att jag flertalet gånger bett honom om mer närhet. Han är inte den där kramiga typen som jag önskar att han var, den som någon gång i bland överraskade mig med något eller bara omfamnade mig. Jag har tagit upp det en miljon gånger, det behöver inte vara något märkvärdigt, ett litet kort med "jag älskar dig" hade gjort sådan jäkla stor skillnad. Ibland bättrar han sig ett tag men det är snabbt tillbaka som vanligt igen. 

Jag älskar min man något innerligt. Jag skulle inte lämna honom eller vårt barn för någonting i världen men samtidigt klarar jag inte av att leva ett helt liv utan alla de där känslorna som gör att man känner sig levande. 

Jag inledde en affär med en man som jag träffade på en dejtingsite. Han är också gift. Vår relation är strikt sexuell och det är inga känslor inblandade även om en affär ändå blir känslosam. Min älskare ger mig den uppmärksamhet jag behöver för att orka leva helt enkelt. Spänning, närhet och så romantik. 

Jag vet att det jag inte gör är schysst mot min man men samtidigt måste jag någonstans sätta mitt egna behov främst. Min man sätter ju sitt behov främst så varför skulle inte jag göra det?

Jag vill inte på något sätt säga att det jag eller din fru gör är okej. För det är det inte. Däremot vill jag få dig att rannsaka dig själv för ingen part är oskyldig i detta även om det din fru gör är ett enormt svek.

Visar du henne uppskattning? Får du henne att känna sig sexig? Älskad? Speciell? 

Jag är gift med min man sedan 20 år tillbaka och har fyra barn tillsammans. Är otrogen sedan tre år tillbaka ,trodde aldrig att det skulle hända men det hände. Brist på uppmärksamhet, bekräftelse och intimitet gjorde att jag hamnade här.

Jag tror ärligt att skillnaden mellan en som är otrogen och en som inte kan tänka sig vara det är att vi otrogna skiljer på känslor och sex. Min kk betyder inget för mig emotionellt , allt vi har är djuriskt sex.

Jag försöker inte rättfärdiga det, jag vet att det jag gör mot min man är ett stort svek men kan helt enkelt inte motstå frestelsen, det förbjudna, spänningen och kicken man får utav förbindelsen mellan min kk och mig, han får mig att leva, hjälper mig i min trista vardag,får mig att känna mig åtrådd,sexig och bekräftad.

Min otrohet förändrar inte vad jag känner för min man, jag älskar honom av hela mitt hjärta.

Nej det var inte sakerna du nämner som gjorde att du var otrogen. De skapade enbart ett missnöje. Hur du sen valde att hantera ditt missnöje har ingenting med det att göra öht. Det var ditt eget val som gjorde att du var otrogen, du kunde valt andra lösningar som många andra gör men du valde otrohet.

Även trogna människor kan skilja på kärlek och sex. Det som skiljer otrogna människor från trogna människor är egoismen i att tro att bara för att man själv anser sig kunna skilja på kärlek och sex så ger det dig rätt att gå bakom ryggen på din partner och själv sätta gränserna för förhållandet utan att komma överens med din partner.

Jodå du skyller ifrån dig som alla otrogna människor gör. Du skyller dina medvetna val på omständigheter och ert förhållande och du försöker bortförklara svek och lögner med att du bara skiljer på kärlek och sex.

Ja frestelsen är ju det som driver dig. Du har en svag karaktär helt enkelt och är resonerar väldigt egoistiskt . Du tycker det är värt såra och förnedra din partner så att du ska kunna uppleva alla de saker du nämner.

Är det så du behandlar en människa du säger dig "älskar av hela ditt hjärta" så vill jag nog inte ens veta hur du behandlar människor du inte älskar.

Alla dessa självlögner du använder dig av fungerar säkert bra för dig nu, det är inte förrän det kommer fram som du kommer inse hur otroligt lama de är.

Jag håller tummarna för att det blir snart. ...

Hej alla i forumet!

Jag har läst en hel del här på FL om olika människors tragiska erfarenheter när det gäller otrohet. Jag har också läst mycket från de andras sida, de som är otrogna.

Jag har en historia som jag vill dela med mig av, men som tar upp för mycket plats i andras trådar. Jag hoppas att jag kan få er uppmärksamhet i en egen tråd och vill redan nu förbereda er på att jag är, i min situation, extremt ältande.

Detta och framtida inlägg, kommer med all säkerhet att vara lååånga.

Ber om ursäkt för det!

Situationen idag; Tillsammans med min fru sedan 20 år tillbaka, 10 år som gifta. Två barn (16år och 1,5år). Träffades när min fru var 17år (jag 20år) och hon ganska nyligen hade gjort slut med sitt ex, som hon varit tillsammans med av och på i 3 år. Denna tiden, hur mycket de än älskade varandra, bör dock ändå klassas som ungdomskärlek, med tanke på deras ålder.

2009 var jag och frun på en svensexa/möhippa för våra vänner. Jag upptäckte att hon uppförde sig konstigt. Smet iväg runt hörn med telefonen i handen, var allmänt frånvarande i sitt sätt, verkade inte bry sig särskilt mycket om mig mm.

Dagen efter när jag vaknade, låg hennes mobil i rummet men hon var inte där.

Jag gjorde det fula och tog telefonen och läste sms. Där fanns det sms från ett nummer som jag inte kände igen och där det stod typ "Jag tror att du vet att det är mer än bara känslor..." Bakfull och jävlig, så blev detta för mycket för mig, så jag somnade om. När jag vaknade, var telefonen kvar och jag tog den igen, bara för att upptäcka att hela sms-konversationen nu plötsligt var borta. NU tog misstankarna fart på riktigt. Efter ca 4-6 månader med snokande, hade jag hittat 1500-1800 sms, mms, samtalshistorik etc mellan henne och hennes ex. Allt var raderat men jag såg ju kontakten var pågående. Jag hittade ett mail där det stod "Hej gubben! Sitter på jobb och tänker på dig Tänkte skicka ett litet "godmorgon-mail" till dig. Pussar o kramar från din!!" 

Jag konfronterade henne. Hennes förklaring var att hon mådde dåligt och behövde en "egen bubbla, en tillflyktsort. det var aldrig några känslor inblandade, de var bara vänner och pratade bara om sånt som vänner pratar om.

Jag köpte inget av det men efter 3 månader, insåg jag att jag aldrig skulle få sanningen ändå. Vi hade barn och jag ville leva med henne. Det var ju min drömkvinna.

I dec 2016, satte jag mig med vår minsta och skulle kolla på youtube en stund på min frus ipad. Han kom åt en massa knappar och under samtalshistoriken, hittade jag då plötsligt en rad missade facetime-samtal från ett nummer som jag inte kände igen. Misstankarna växte snabbt till sig, eftersom jag vet att frun inte använder sin ipad till att prata i, utan bara för att surfa. Och tro f** att det nya numret tillhör hennes före detta. Igen.

Tänkte för mig själv att han säkert bara hade råkat fickringa. Två veckor senare, var där nya missade facetime-samtal från honom. Igen, förnekade jag och försökte intala mig att det bara var fickringning. Tre dagar senare, var plötsligt vara hans nummer raderat från ipaden, men resten av numren låg kvar. Vis av erfarenheten från 2009,  startade detta en ny våg av spioneri, vemod, ångest, osäkerhet etc. Jag ville inte konfrontera min fru eftersom jag är övertygad om att jag ändå inte skulle få sanningen om jag gjorde det. Det hade jag ju redan testat en gång. Jag bidade min tid i stället och snokade hej vilt. Tills en natt efter 5 månader, då jag tog hennes telefon och lyckades hitta att hon surfat in på en Hotmail under privat surfning (som inte lämnar historik). Mailen låg öppna och det var bara att konstatera min värsta farhåga.

Hon har haft ett förhållande med honom i minst tre år. Närmare 25 000 mail har skickats mellan dem under denna tiden. Mailen är ett konto som endast just de två har inlogg till och mailen skickas hela tiden till samma adress - med andra ord ganska uttänkt. De har skickat könsbilder med och utan leksaker, onanivideos, nakenbilder, godmorgonbilder - alla sorters bilder ni kan tänka er. Kärleksförklaringar, önskan om att det var de som var tillsammans, beklagan över att de båda är gifta, gnabb om att de ena inte bryr sig lika mycket som den andra - ja allt.   Han är dominant och styr min fru som sen kallas för slav. Vissa gånger vänder de på det och min fru ställer kraven. De har haft "live-sex" via messenger och facetime, några ggr när både jag och barnen har legat i rummen sidan om.    Min fru har även skrivit ner sina egna tankar i anteckningar i sin telefon, där hon deprimerat skriver om hur ont det gör i varje cell när han inte hör av sig eller när han väljer att lägga fokus på sin familj och fru, att hon vill tillbaka till 2009 när de blev påkomna för att be honom välja henne. Hon har i ett mail skrivit att hon vill dra tillbaks i tiden för att "se vad som hade hänt om hon inte hade lämnat hans lägenhet den där natten". Listan kan göras milslång. 

Jag klarade inte av det till sist. Jag konfronterade henne igen och sa att hon levde ett dubbelliv. Sen sa jag såklart lite till i ren affekt...

Hon erkänner. Men inte allt. Hon bedyrar att de inte har träffats fysiskt. Hon vidhåller att det har varit helt utan känslor. Att hon gjort det med honom, berodde inte på känslor utan för att det var enkelt eftersom de har ett förflutet. Så som de har hållit på, är det skit samma om de träffats eller inte. Han har sett allt på min fru, från topp till tå och i de mest komprometterande situationer  Men när jag frågade om saker kring otroheten, märkte jag att hon spelade ovetandes om vissa saker. Hon ville absolut inte att jag skulle få tillgång till mailen. Hon menade på att jag redan hade sett tillräckligt för att förstå vad som hade pågått och hon ville inte att allt det fula och snuskiga som hon hade gjort, skulle finnas kvar. Hon kunde inte se hur det skulle kunna hjälpa oss framåt om jag hade möjligheten att gå in och rota runt i det de haft och gjort. Hon sa att där stod saker som hon inte kunde stå för och därför skulle jag inte läsa det - det skulle bara förstöra mer.  Jag sa att om hon verkligen ville framåt, var hon tvungen att ge mig inloggen, som ett tecken på att hon släppte in mig i den värld hon levt i de senaste 3 åren. Till slut fick jag dem, men det tog två dagar. Efter ytterligare sa jag till henne att det var ok att hon raderade mailen (ångrar mig bittert för det), och det tog ínte lång tid förrän allt var borta. Vad hon inte vet, är att jag han spara ca 1600 mail... Hon säger att hon har avlutat helt med honom men hon säger också att de inte har haft någon kontakt sen den dagen jag tog upp det. Hon har enl. henne själv, inte berättat för honom att jag vet. Men plötsligt efter en vecka, hade ändå lösenordet till mailen ändrats, något bara han kan göra. Varför har han gjort det om han inte vet att jag vet...?

Som jag skriver ovan, så kan listan på skit de har gjort, göras milslång. Mina tankar och känslor är hela tiden all over the Place. Jag vet varken ut eller in.

Hjärtat säger en sak men hjärnan säger en annan. Konflikten är total.

Vi är fortfarande gifta. Frun går runt och låtsas som ingenting och pratar inte om det. De klagomål som hon hade innan, lever kvar. Men det gör även hennes kärleksförklaringar till mig, precis som under tiden hon levde sitt dubbelliv.

Nu undrar jag hur ni alla tänker kring detta. 

Både ni som blivit utsatta för otrohet och ni som är/har varit otrogna. Jag vill höra allt. Moraltanter är välkomna, ni som är lite mer sakliga är välkomna, ni som vill vara hårda mot min fru eller mot mig är välkomna.

Snälla hjälp mig att se saker på andra sätt, att se saker som jag kanske missar, hjälp mig reda ut alla tankar. Jag förväntar mig inte att ni ska komma med lösningen. Att lösa detta kan bara jag och hon. Men era tankar och åsikter, det vill jag be er om.

Snälla dela med er!