Ensombryrsig

Äldre 18 Dec 11:33

160 svar

Frun otrogen - igen...

Hej alla i forumet!
Jag har läst en hel del här på FL om olika människors tragiska erfarenheter när det gäller otrohet. Jag har också läst mycket från de andras sida, de som är otrogna.
Jag har en historia som jag vill dela med mig av, men som tar upp för mycket plats i andras trådar. Jag hoppas att jag kan få er uppmärksamhet i en egen tråd och vill redan nu förbereda er på att jag är, i min situation, extremt ältande.
Detta och framtida inlägg, kommer med all säkerhet att vara lååånga.
Ber om ursäkt för det!

Situationen idag; Tillsammans med min fru sedan 20 år tillbaka, 10 år som gifta. Två barn (16år och 1,5år). Träffades när min fru var 17år (jag 20år) och hon ganska nyligen hade gjort slut med sitt ex, som hon varit tillsammans med av och på i 3 år. Denna tiden, hur mycket de än älskade varandra, bör dock ändå klassas som ungdomskärlek, med tanke på deras ålder.

2009 var jag och frun på en svensexa/möhippa för våra vänner. Jag upptäckte att hon uppförde sig konstigt. Smet iväg runt hörn med telefonen i handen, var allmänt frånvarande i sitt sätt, verkade inte bry sig särskilt mycket om mig mm.
Dagen efter när jag vaknade, låg hennes mobil i rummet men hon var inte där.
Jag gjorde det fula och tog telefonen och läste sms. Där fanns det sms från ett nummer som jag inte kände igen och där det stod typ "Jag tror att du vet att det är mer än bara känslor..." Bakfull och jävlig, så blev detta för mycket för mig, så jag somnade om. När jag vaknade, var telefonen kvar och jag tog den igen, bara för att upptäcka att hela sms-konversationen nu plötsligt var borta. NU tog misstankarna fart på riktigt. Efter ca 4-6 månader med snokande, hade jag hittat 1500-1800 sms, mms, samtalshistorik etc mellan henne och hennes ex. Allt var raderat men jag såg ju kontakten var pågående. Jag hittade ett mail där det stod "Hej gubben! Sitter på jobb och tänker på dig Tänkte skicka ett litet "godmorgon-mail" till dig. Pussar o kramar från din!!"
Jag konfronterade henne. Hennes förklaring var att hon mådde dåligt och behövde en "egen bubbla, en tillflyktsort. det var aldrig några känslor inblandade, de var bara vänner och pratade bara om sånt som vänner pratar om.
Jag köpte inget av det men efter 3 månader, insåg jag att jag aldrig skulle få sanningen ändå. Vi hade barn och jag ville leva med henne. Det var ju min drömkvinna.

I dec 2016, satte jag mig med vår minsta och skulle kolla på youtube en stund på min frus ipad. Han kom åt en massa knappar och under samtalshistoriken, hittade jag då plötsligt en rad missade facetime-samtal från ett nummer som jag inte kände igen. Misstankarna växte snabbt till sig, eftersom jag vet att frun inte använder sin ipad till att prata i, utan bara för att surfa. Och tro f** att det nya numret tillhör hennes före detta. Igen.
Tänkte för mig själv att han säkert bara hade råkat fickringa. Två veckor senare, var där nya missade facetime-samtal från honom. Igen, förnekade jag och försökte intala mig att det bara var fickringning. Tre dagar senare, var plötsligt vara hans nummer raderat från ipaden, men resten av numren låg kvar. Vis av erfarenheten från 2009, startade detta en ny våg av spioneri, vemod, ångest, osäkerhet etc. Jag ville inte konfrontera min fru eftersom jag är övertygad om att jag ändå inte skulle få sanningen om jag gjorde det. Det hade jag ju redan testat en gång. Jag bidade min tid i stället och snokade hej vilt. Tills en natt efter 5 månader, då jag tog hennes telefon och lyckades hitta att hon surfat in på en Hotmail under privat surfning (som inte lämnar historik). Mailen låg öppna och det var bara att konstatera min värsta farhåga.

Hon har haft ett förhållande med honom i minst tre år. Närmare 25 000 mail har skickats mellan dem under denna tiden. Mailen är ett konto som endast just de två har inlogg till och mailen skickas hela tiden till samma adress - med andra ord ganska uttänkt. De har skickat könsbilder med och utan leksaker, onanivideos, nakenbilder, godmorgonbilder - alla sorters bilder ni kan tänka er. Kärleksförklaringar, önskan om att det var de som var tillsammans, beklagan över att de båda är gifta, gnabb om att de ena inte bryr sig lika mycket som den andra - ja allt. Han är dominant och styr min fru som sen kallas för slav. Vissa gånger vänder de på det och min fru ställer kraven. De har haft "live-sex" via messenger och facetime, några ggr när både jag och barnen har legat i rummen sidan om. Min fru har även skrivit ner sina egna tankar i anteckningar i sin telefon, där hon deprimerat skriver om hur ont det gör i varje cell när han inte hör av sig eller när han väljer att lägga fokus på sin familj och fru, att hon vill tillbaka till 2009 när de blev påkomna för att be honom välja henne. Hon har i ett mail skrivit att hon vill dra tillbaks i tiden för att "se vad som hade hänt om hon inte hade lämnat hans lägenhet den där natten". Listan kan göras milslång.

Jag klarade inte av det till sist. Jag konfronterade henne igen och sa att hon levde ett dubbelliv. Sen sa jag såklart lite till i ren affekt...

Hon erkänner. Men inte allt. Hon bedyrar att de inte har träffats fysiskt. Hon vidhåller att det har varit helt utan känslor. Att hon gjort det med honom, berodde inte på känslor utan för att det var enkelt eftersom de har ett förflutet. Så som de har hållit på, är det skit samma om de träffats eller inte. Han har sett allt på min fru, från topp till tå och i de mest komprometterande situationer Men när jag frågade om saker kring otroheten, märkte jag att hon spelade ovetandes om vissa saker. Hon ville absolut inte att jag skulle få tillgång till mailen. Hon menade på att jag redan hade sett tillräckligt för att förstå vad som hade pågått och hon ville inte att allt det fula och snuskiga som hon hade gjort, skulle finnas kvar. Hon kunde inte se hur det skulle kunna hjälpa oss framåt om jag hade möjligheten att gå in och rota runt i det de haft och gjort. Hon sa att där stod saker som hon inte kunde stå för och därför skulle jag inte läsa det - det skulle bara förstöra mer. Jag sa att om hon verkligen ville framåt, var hon tvungen att ge mig inloggen, som ett tecken på att hon släppte in mig i den värld hon levt i de senaste 3 åren. Till slut fick jag dem, men det tog två dagar. Efter ytterligare sa jag till henne att det var ok att hon raderade mailen (ångrar mig bittert för det), och det tog ínte lång tid förrän allt var borta. Vad hon inte vet, är att jag han spara ca 1600 mail... Hon säger att hon har avlutat helt med honom men hon säger också att de inte har haft någon kontakt sen den dagen jag tog upp det. Hon har enl. henne själv, inte berättat för honom att jag vet. Men plötsligt efter en vecka, hade ändå lösenordet till mailen ändrats, något bara han kan göra. Varför har han gjort det om han inte vet att jag vet...?

Som jag skriver ovan, så kan listan på skit de har gjort, göras milslång. Mina tankar och känslor är hela tiden all over the Place. Jag vet varken ut eller in.
Hjärtat säger en sak men hjärnan säger en annan. Konflikten är total.
Vi är fortfarande gifta. Frun går runt och låtsas som ingenting och pratar inte om det. De klagomål som hon hade innan, lever kvar. Men det gör även hennes kärleksförklaringar till mig, precis som under tiden hon levde sitt dubbelliv.

Nu undrar jag hur ni alla tänker kring detta.
Både ni som blivit utsatta för otrohet och ni som är/har varit otrogna. Jag vill höra allt. Moraltanter är välkomna, ni som är lite mer sakliga är välkomna, ni som vill vara hårda mot min fru eller mot mig är välkomna.
Snälla hjälp mig att se saker på andra sätt, att se saker som jag kanske missar, hjälp mig reda ut alla tankar. Jag förväntar mig inte att ni ska komma med lösningen. Att lösa detta kan bara jag och hon. Men era tankar och åsikter, det vill jag be er om.
Snälla dela med er!

MR Human

Äldre 19 Dec 13:33

#32

Anonym (Well) skrev 2017-12-19 12:38:37 följande:

Var tvungen att gå tillbaka till dina andra trådar och skumma igenom lite för att uppdatera mitt eget minne, och försöka hitta någon typ av röd tråd i allt detta.

På något sätt måste du få henne att öppna sig, annars kommer du att gå under !

Han vill inte eftersom han är rädd att förlora henne! Han kommer förr eller senare att gå under men även det kommer att vara på hennes villkor. - tyvärr!

Eftersom hon inte har respekt för honom ( eftersom TS inte kan/vill/orkar sätta ned foten) så kommer hennes otrohet att fortsätta. Hennes sätt att behandla honom får inga konsekvenser för henne och hon bryr sig inte om TS mående!

Jag förutspår att det enda sättet som TS blir fri på är den dag hans fru träffar någon som hon blir riktigt kär i och den killen kommer att ställa krav på henne att lämna TS. Hon lämnar då TS i viss förhoppning om att TS ändå finns kvar om hon ändrar sig om ett år eller så. Förhoppningsvis förstår TS då när hans kvinna är borta på riktigt hon en annan man att det är slut? Eller väntar han ändå i några år?

Som så många sagt till dig både här och i andra trådar så har du fastnat! Du kommer aldrig komma vidare. Du verkar vara en bra kille och jag som alla andra här tycker du förtjänar bättre. Den enda som inte verkar tycka det är du själv?

Kan du förstå en gång för alla att din fru har gjort detta mot dig av egen fri vilja?
Hon visste vad hon riskerade. Hon visste vad hon förstörde och hon visste hur mycket hon skulle förminska dig, men gjorde/gör det ändå?

Hur du fortfarande kan gå med på att bli förnedrad kan bara du själv svara på.
Ljuger och bedrar man en gång och blir påkommen och svär på att aldrig göra om det och visar det i handling kanske man kan få det att fungera om båda vill, men det här är ju nästan löjligt!

Anonym (tragiskt)

Äldre 19 Dec 14:05

#33

Ensombryrsig skrev 2017-12-19 12:20:11 följande:

......
Jag inser att mina frågor låter dömande. Snälla tro inte att de är menade att vara det. Jag dömer ingen. Det är inte min uppgift att göra. Jag vill bara försöka förstå en otrogens syn på det hela. För jag förstår verkligen inte.

Den här inställningen (understruket) har jag aldrig förstått mig på. Man der det lite här och där i olika trådar. Sen när är det förbjudet att döma andra människor för vad de gör? Finns det öht någon människa på den här planeten som inte dömer?
Det är väl fullt naturligt att om man ser en människa bete sig jävligt illa mot någon annan eller dig själv så kommer man tycka personen är jävligt svinaktig? Varför skulle det vara något att skämmas för eller försöka dölja?

Är det inte snarare något fler borde göra? Hur ska människor som beter sig illa mot andra förstå att deras beteende är oacceptabelt om alla ska springa omkring och göra sitt bästa för att inte döma deras handlingar? Människor som gör andra illa SKA få höra det, att INTE döma skitbeteende är detsamma som bejaka det och acceptera det. Det sänder ut helt fel signaler, det säger att "du kan göra precis vad du vill mot andra människor och ingen kommer klandra dig för det"

Jag tycker det ligger en sån otrolig ytlighet och hyckleri i påståendet "jag dömer ingen" när alla vet att alla dömer, det enda som skiljer är om man säger vad man tycker högt eller inte. men av någon märklig anledning verkar många fått för sig att man är lite bättre om man påstår att man inte dömer.

Hur menar du att det inte skulle vara din uppgift att döma? Det är väl allas uppgift att agera mot skitbeteende, hur ska vi annars få bukt med det? Vad gäller din frus svek mot dig är det väl garanterat din uppgift att döma henne? Det är ju dig hon behandlat illa, vems uppgift skulle det annars vara?

Nymphaea

Äldre 19 Dec 14:18

#34

Hej TS. Efter att de andra nämnde tidigare trådar blev jag nyfiken, så jag letade upp och skummade igenom dem snabbt. Jag måste fråga vad du egentligen vill få ut av att skriva samma tråd igen? Mer "input"?

De svar du får går ju (självklart) i princip enbart ut på att du borde lämna; att du trampar på dig själv; att ingen annan hade stannat under de omständigheter du fått utstå. Väntar du på att någon ska komma in och skriva att de blivit utsatta för samma, men att de stod ut och stannade kvar, och i slutändan blev allt bra och frun blev den där prinsessan han alltid drömt om?

Jag blir ledsen av att läsa hur fast du är (de andra trådarna är ju gamla vid det här laget!), men det måste ju finnas en anledning till att du stannar. Du måste ändå någonstans vid det här laget förstå att hon aldrig kommer ändra på sig, och att hon aldrig heller kommer inse hur illa hon gjort dig (tänker på att hon fortfarande klagar på för lite sex - efter allt hon utsatt dig för, att hon undrar varför du verkar så konstig, och att hon pratar om att skaffa ett barn till).

Då har du logiskt sett två alternativ. Båda innebär att du måste acceptera att din fru inte är drömkvinnan du trodde hon var. Du har tillskrivit henne falska egenskaper och vill ändra verkligheten för att den ska passa dig bättre. Det måste du sluta med.

- Ena alternativet är att du lämnar. Sök stöd bland anhöriga/vänner så att du inte faller tillbaka.
- Andra alternativet är att du behåller henne, men som den människa hon verkligen är. Ge henne då frikort att knulla så mycket hon vill vid sidan av. (Du kan ändå inte göra någonting åt hennes beteende, och att snoka runt gör dig bara galen.) Rimligtvis får du då också göra det, om du nu skulle vilja det.

vettefaen

Äldre 19 Dec 14:50

#35

Ge henne skilsmässopapperen i julklapp ta barnen å dra. Alternativt gör samma sak mot henne som hon gjort mot dig.

Ensombryrsig

Äldre 19 Dec 15:06

#36

Canadasvensk skrev 2017-12-18 19:34:18 följande:

TS så här är det. Din fru fortsätter att vara otrogen mot dig just nu för att det har i princip inga konsekvenser för henne. Du låter i princip henne fortsätta vara otrogen.

Och att hon ljuger är bara ett skolexempel på hur otrogna partners agrerar. Googla på det.

När jag läser dina texter så låter det som att du tror du har upptäckt ett isberg av lögner. Tyvärr TS men du har sannolikt bara upptäckt toppen på hennes isberg.

Så ditt var är faktiskt enklare än du tror. Acceptera att din fru ligger med sitt ex (ja TS, dom ligger med varandra) eller gå vidare. Jag vet att det inte är lätt att gå vidare men tro mig, det finns ett ljus i andra sidan av tunneln.

Jag upptäkte också min ex frus affär dock ville hon lämna mig vilket hon gjorde. Att hon lämnade mig är det bästa som har hänt mig...

Hej Canadasvensk!
Och tack för ditt svar! Jag är ledsen att du har denna erfarenheten!

Att hon ljuger, tvivlar jag inte en sekund på. Att inte prata om det och därmed undanhålla sanningen, är det samma som att ljuga. Bara för att jag inte frågar, betyder det inte att hon inte ska berätta. Men min fru har valt den tysta vägen och låtsas som ingenting.
Och jag är tyvärr också inne på ditt spår; att det bara är toppen på isberget jag har hittat. Lite jobbigt eftersom jag är en person som behöver ALL information för att veta vad jag har att jobba med. Men det lär jag nog aldrig få.

När jag läser de mail som jag har lyckats spara, kan man tyda i texterna att de inte hann träffas. De skrev ju en hel del till varandra och senast de skrev om att de måste träffas (för första gången) var i mars. jag konfronterade henne i maj.
Men sen å andra sidan så sa hon att de inte träffats förra rundan heller. Men jag har hittat ett mail där hon skriver till honom att hon "ville veta vad som hade hänt om hon inte hade lämnat hans lägenhet den där natten"...
Man kan ju undra om du faktiskt inte har rätt.

Ensombryrsig

Äldre 19 Dec 15:11

#37

karolina17 skrev 2017-12-18 20:05:59 följande:

Min första tanke, f.. va starkt av dig att ändå kunna återberätta historien så detaljerat. Då har du dina fem på plats . Hon är avstängd.

Hallå Karolina!
Tack för ditt svar!

Vad menar du med att "jag har mina fem på plats" och "hon är avstängd" ?

Anonym (FruK)

Äldre 19 Dec 15:19

#38

Ensombryrsig skrev 2017-12-19 12:20:11 följande:

Hej FruK!

Tack för att du delar med dig av din historia, som den som bedrar!

Ditt inlägg väcker så klart en rad frågor hos mig;

1. Om det råder brist så stor brist på saker i ditt förhållande och din vardag är så trist att du "måste" svika den du säger dig älska, varför gjorde du inte bara slut först då? Varför välja svek, lögner och dubbelliv istället för att ärlighet? Varför stanna kvar om det nu fattas så mycket? Känns det inte mer som att du och din make är bästa vänner?

2. Skiljer mellan känslor och sex? Varför? Och om din kk inte betyder något för dig emotionellt, varför går du då alltid till samma? Varför inte fortsätta söka efter någon som kanske är ännu bättre?

3. Du försöker inte rättfärdiga i men ändå ursäktar du det med att skriva "att du inte kan motstå frestelsen i det förbjudna". Det förbjudna här är ju att du sviker en annan människa, en som du påstår dig älska. Jag vet inte hur gamla era barn är men är det förbjudna så viktigt för dig att det är värt att riskera familjens välmående för?

Jag inser att mina frågor låter dömande. Snälla tro inte att de är menade att vara det. Jag dömer ingen. Det är inte min uppgift att göra. Jag vill bara försöka förstå en otrogens syn på det hela. För jag förstår verkligen inte.

Min fru och våra barn, är hela min värld. Det finns inget jag inte hade försakat eller gjort för deras skull. Att medvetet riskera deras lycka och välmående, är så långt ifrån min förståelse något kan vara. Men tydligen delar min fru inte den synen...

Förstår att det väcker en del frågor, ska försöka svara på dom så gott jag kan

1. Som sagt har jag och min man varit tillsammans i 20 år, va 16 när vi träffades och han några år äldre. Har aldrig levt själv utan gick från min mamma till min man. Jag kan nog inte tänka mig ett liv utan honom för han har blivit en del av mig. Som jag skrev innan älskar jag min man oerhört mycket , och förstår att det verkar konstigt då att jag kan svika honom på det sättet.

Det är inte så att jag vaknade upp en dag och bestämde mig för att vara otrogen. Min man är jättefin som person ,vi har inga direkta problem , bråkar inte eller så , men han tar mig förgivet. Det är som han inte ser mig längre, inget man behöver ägna tid åt för jag finns där ändå. Hans sexlust är lika med noll, närmaste intima handlingen man får på daglig basis är typ en kyss på munnen , eller kram. Jag har många gånger förklarat för honom hur jag känner mig men han kanske ändrar sig några veckor för att sedan hamna i samma bana. Anledningen till att jag inte bara lämnar är våra barn. Vill inte att dom växer upp med två skiljda hem. Dom är trygga harmoniska och lyckliga . Vi bor i ett fint hus , lugnt område, bra skolor och förskola, de har kompisar osv ser ingen anledning att ta ifrån dom detta. Min man är lycklig han med ,han har helt enkelt inte samma behov som jag har. Skulle jag ge honom chansen att välja, genom att berätta om min otrohet , skulle han vara tvungen att lämna för att behålla sin heder ,sin manlighet.

2. ?Skiljer mellan känslor och sex ,varför?? Ja för mig är det två helt skiljda saker, jag kan ha sex utan att ha känslor för mannen , helt enkelt. Jag har samma kk för ett, han är en fantastisk älskare och två, han är ren. Dessutom känner dom inte varandra, han har samma syn på vårt upplägg osv. Det är bara sex vi har, inga krångligheter.

3. Hhhmmm svår fråga, men nej egentligen inte. Min familjs välmående och mina barns välmående framförallt kommer alltid att komma först. Men det dom inte vet kan dom heller inte lida av. Jag är extremt försiktig och min affär kommer med största sannolikhet aldrig avslöjas. Blandar aldrig in mitt privatliv med min kk, när jag är hemma är jag 100% närvarande.

Varför din fru bedrar dig är för hon kan. För att vara rak på sak. Och även när du har konfronterat henne så har hon fortsatt. Hon kommer aldrig sluta, så beslutet ligger på dig, kan du leva med en fru som har en kk vid sidan om ? Kanske kan ni ordna så du har en kk också? Eller så finns det inte mycket att göra än att lämna. Hon kommer aldrig ändra sig.

Ensombryrsig

Äldre 19 Dec 15:26

#39

Anonym (Hm) skrev 2017-12-18 20:23:30 följande:

Det handlar bara om karaktär och bekräftelsebehov.

Jag var i ett förhållande i några år som bara gick utför och jag bara kände hur jag dagligen fantiserade om andra och verkligen ville bedra honom. Men jag gjorde inte det. Inte ens för hans skull utan för min egen. Det ligger inte i min karaktär att göra så mot någon annan och jag vet att jag hade mått väldigt dåligt av att utsätta någon annan för detta så jag gjorde slut.

Med mina barns pappa var jag med om ett svek för många år sen när vi hade det väldigt destruktivt några år in i förhållandet. Jag hittade sms, i 2 omgångar och jag kände aldrig att jag fick hela sanningen men enligt honom var det inget fysiskt utan bara bekräftelsesök och tydligen var han ganska säker på att vi skulle seprera med tanke på hur vi hade det. (Var bla missbruk och psykisk ohälsa inblandat på båda sidor) Andra gången packade jag iaf väskorna och gick. Jag bara kände att jag kan inte vara den personen som accepterar sånt här. Lite jäkla självrespekt fick jag ha. Jag hade förfallit annars för jag hade aldrig kunnat lita på honom.

En vecka var jag och vårt barn borta och det var den värsta i hans liv sa han. På något sätt, jag vet inte hur så hittade vi tillbaka till den starka kärlek och respekt vi hade. Vi förstod båda att vi behövde ändra på oss vilket vi gjort. Inget missbruk, den psykiska ohälsan från min sida är under kontroll(betedde mig nästan borderline på den tiden) och vi har fått 2 barn till och byggt upp vårt liv tillsammans.

Med detta sagt förstår jag vilken enorm smärta du måste gå igenom. Inte för att mitt går att jämföra med ditt. Jag blev alldeles ursinnig när jag hittade de där smsen men du känns nästan apatisk. Jag dömer inte ut de som stannar efter en otrohet då jag själv blivit utsatt för något slag av det. Kanske beror det på att min man i grunden inte är en otrogen typ men i kombo med missbruk och mitt extrema beteende sökte han sig bort. Kanske är din fru en spänningssökare som aldrig kommer sluta? Det låter ju nästan som att hon och denna man är förälskade tyvärr. Frågan är om hon älskar er båda eller om hon har dig kvar för det trygga familjelivet tills han eventuellt lämnar henne så hon också vågar ta steget.

Ja, nu snöade jag iväg här men jag ville bara lämna lite tankar då jag får en känsla av att du är en fin person som verkligen inte förtjänar detta. Hur mycket jag än älskar min man hade jag gått om han gjorde det din fru gjorde. Men det känns inte alls som du har planer på att lämna? Det kan ta en rejäl törn på självförtroendet när någon bedrar en och om man känner att bedragaren kanske vill ha den andra kanske man inte ställer ultimatum eller vågar visa ilska. Är det kanske så?

Önskar dig iaf all lycka till. Du förtjänar respekt och kärlek. Inte någon som uppenbarligen utan samvete går bakom ryggen och inte verkar ha planer på att sluta.

#23
Jag är verkligen ledsen att du har denna erfarenheten. Det låter inte som en särskilt trevlig resa ni har gjort även om ni nu hamnat på en bättre plats.

Jag kan inte säga huruvida min fru tänker fortsätta, sluta eller återuppta kontakten med honom igen. Hon säger ju att hon inte gör det och inte kommer göra det igen. När hjärtat får bestämma, låter detta såklart bra.
Men hjärnan är lika stark och den säger något helt annat.
Jag kan ärligt säga "En gång - ingen gång". Efter den första rundan var det svårt men det gick. Det var ju henne jag ville leva med. Men en andra omgång, som dessutom varat i över 3 år - den blir "lite" svårare. I och med detta, har hon ju cementerat att hon inte är att lita på alls, att hon älskar någon annan (istället för eller samtidigt som mig) och att hennes egoism sträcker sig förbi alla gränser som finns. Jag vet inte om en sån sak går att komma över. Hur skulle man det?
Det finns ju ingenting som hon kan säga eller göra nu, som inte får mig att tänka på detta. Förstå att jag har hört henne ha sex (över etern) med någon annan än mig, inlåst på en toalett. Hur fan får jag ut de ljuden ur huvudet? Hur får jag bort alla känsloutfall som de har skrivit till varandra och alla "jag älskar dig, jag behöver dig", jag vill bara vara din" från hornhinnan?

Hur gjorde ni?

Anonym (FruK)

Äldre 19 Dec 15:32

#40

Anonym (tragiskt) skrev 2017-12-19 12:16:16 följande:

Japp situationen hemma satte dig i en situation där du behövde göra ett val, men du hade inte behövt välja otrohet om du inte velat det.

Din otrohet kommer ingen må bra av heller när den kommer fram, allra minst barnen. Faktum är att alla kommer må väldig väldigt dåligt.

Ilskan har ingenting med att skilja på sex och kärlek att göra. Ilskan bygger helt och hållet på att du tar dig rätten att fullkomligen skita i vad din man tycker om sex och kärlek med andra och enbart utgå ifrån vad du tycker och sen använder det som någon slags ursäkt. Det är naturligt att känna ilska över att en människa missbrukar en annan människas förtroende och riskerar att såra och förnedra personen djupt. Det blir inte bättre av att du då säger dig älska den du bedrar, snarare värre eftersom man då undrar hur i helvete man kan göra så mot någon man säga sig älska? Om man älskar någon vill man väl inte personen illa?

Ja du pratar mycket om vad saker och ting betyder för dig, men skiter fullkomligen i vad de betyder för din partner. DU kan skilja på sex och kärlek, DU lever i nuet, DU gör det DU älskar.... Din partners åsikter kring ert gemensamma förhållande är totalt oviktiga för dig, allt handlar om dig.

Det handlar inte om skadeglädje, det handlar om att känna empati för din man och tycka att han förtjänar en chans att få förhålla sig till det du gör och få möjligheten att själv välja vad han vill göra av det. Dessutom är det intressant att du i ena stunden gör allt för att förminska det du gör och få det att låta som ofarligt och till och med nästan snällt mot din familj för att i nästa sekund anse att det är skadeglädje att det kommer fram, jag menar om det du gör är så ofarligt och snällt så finns det väl ingen skada i att din man och barn får reda på det? Det är ju bara bra för alla enligt dig?

Ja jag gjorde ju valet baserat på min situation. Sen behöver ju inte du tala om för mig varför jag gjorde det valet , för jag har redan gett dig min orsak.

Nej det är klart att ingen kommer må bra av det om det skulle komma fram. Men som jag skrev ovan är jag extremt försiktig , och skulle den mot förmodan komma fram så får jag lösa det då. Skadan så att säga är ju redan skedd.

Jag tror att om jag inte blandar in min man i min affär så går det alldeles utmärkt att leva som vi lever. Han är lyckligt ovetandes och mår bra av vårt förhållande som vi har idag. Han har inte behoven jag har helt enkelt.Jag vill inte min man illa på något sätt, detta är något jag behöver för att må bra. Egoistiskt , ja kanske , men som jag ser det vinner vi alla på det. Ja jag kan ju bara stå för vad jag känner och det blir mycket jag jag och jag. Ts förklarar andra sidan av en otrohet och det är klart att det påverkar mig. Jag vill liksom inte medvetet förstöra min man.

MR Human

Äldre 19 Dec 15:38

#41

Ensombryrsig skrev 2017-12-19 15:06:49 följande:

Hej Canadasvensk!
Och tack för ditt svar! Jag är ledsen att du har denna erfarenheten!

Att hon ljuger, tvivlar jag inte en sekund på. Att inte prata om det och därmed undanhålla sanningen, är det samma som att ljuga. Bara för att jag inte frågar, betyder det inte att hon inte ska berätta. Men min fru har valt den tysta vägen och låtsas som ingenting.
Och jag är tyvärr också inne på ditt spår; att det bara är toppen på isberget jag har hittat. Lite jobbigt eftersom jag är en person som behöver ALL information för att veta vad jag har att jobba med. Men det lär jag nog aldrig få.

När jag läser de mail som jag har lyckats spara, kan man tyda i texterna att de inte hann träffas. De skrev ju en hel del till varandra och senast de skrev om att de måste träffas (för första gången) var i mars. jag konfronterade henne i maj.
Men sen å andra sidan så sa hon att de inte träffats förra rundan heller. Men jag har hittat ett mail där hon skriver till honom att hon "ville veta vad som hade hänt om hon inte hade lämnat hans lägenhet den där natten"...
Man kan ju undra om du faktiskt inte har rätt.

Alltså. Acceptera att du aldrig kommer att få veta allt. Spelar det förresten nån roll och de legat 15 gånger eller 46 gånger. Spelar det nån roll om hon hur hon sög, red eller om hon kom?

Vad spelar det för roll? Antagligen har hon gjort allt du har på din näthinna och mycket mer! Du måste acceptera det. Jag förstår verkligen inte varför du måste veta allt! Tror du verkligen att du kommer att må bättre om du får fram att det var 98 st till mail med fler bilder och fler saker dom skrev till varandra?

Du har ju själv valt att stanna kvar hos henne trots allt hon gör mot dig. Jag tycker du ska lära dig att leva med ditt beslut.

Frun otrogen - igen...

INNEHÅLL