Ensombryrsig

Äldre 18 Dec 11:33

160 svar

Frun otrogen - igen...

Hej alla i forumet!
Jag har läst en hel del här på FL om olika människors tragiska erfarenheter när det gäller otrohet. Jag har också läst mycket från de andras sida, de som är otrogna.
Jag har en historia som jag vill dela med mig av, men som tar upp för mycket plats i andras trådar. Jag hoppas att jag kan få er uppmärksamhet i en egen tråd och vill redan nu förbereda er på att jag är, i min situation, extremt ältande.
Detta och framtida inlägg, kommer med all säkerhet att vara lååånga.
Ber om ursäkt för det!

Situationen idag; Tillsammans med min fru sedan 20 år tillbaka, 10 år som gifta. Två barn (16år och 1,5år). Träffades när min fru var 17år (jag 20år) och hon ganska nyligen hade gjort slut med sitt ex, som hon varit tillsammans med av och på i 3 år. Denna tiden, hur mycket de än älskade varandra, bör dock ändå klassas som ungdomskärlek, med tanke på deras ålder.

2009 var jag och frun på en svensexa/möhippa för våra vänner. Jag upptäckte att hon uppförde sig konstigt. Smet iväg runt hörn med telefonen i handen, var allmänt frånvarande i sitt sätt, verkade inte bry sig särskilt mycket om mig mm.
Dagen efter när jag vaknade, låg hennes mobil i rummet men hon var inte där.
Jag gjorde det fula och tog telefonen och läste sms. Där fanns det sms från ett nummer som jag inte kände igen och där det stod typ "Jag tror att du vet att det är mer än bara känslor..." Bakfull och jävlig, så blev detta för mycket för mig, så jag somnade om. När jag vaknade, var telefonen kvar och jag tog den igen, bara för att upptäcka att hela sms-konversationen nu plötsligt var borta. NU tog misstankarna fart på riktigt. Efter ca 4-6 månader med snokande, hade jag hittat 1500-1800 sms, mms, samtalshistorik etc mellan henne och hennes ex. Allt var raderat men jag såg ju kontakten var pågående. Jag hittade ett mail där det stod "Hej gubben! Sitter på jobb och tänker på dig Tänkte skicka ett litet "godmorgon-mail" till dig. Pussar o kramar från din!!"
Jag konfronterade henne. Hennes förklaring var att hon mådde dåligt och behövde en "egen bubbla, en tillflyktsort. det var aldrig några känslor inblandade, de var bara vänner och pratade bara om sånt som vänner pratar om.
Jag köpte inget av det men efter 3 månader, insåg jag att jag aldrig skulle få sanningen ändå. Vi hade barn och jag ville leva med henne. Det var ju min drömkvinna.

I dec 2016, satte jag mig med vår minsta och skulle kolla på youtube en stund på min frus ipad. Han kom åt en massa knappar och under samtalshistoriken, hittade jag då plötsligt en rad missade facetime-samtal från ett nummer som jag inte kände igen. Misstankarna växte snabbt till sig, eftersom jag vet att frun inte använder sin ipad till att prata i, utan bara för att surfa. Och tro f** att det nya numret tillhör hennes före detta. Igen.
Tänkte för mig själv att han säkert bara hade råkat fickringa. Två veckor senare, var där nya missade facetime-samtal från honom. Igen, förnekade jag och försökte intala mig att det bara var fickringning. Tre dagar senare, var plötsligt vara hans nummer raderat från ipaden, men resten av numren låg kvar. Vis av erfarenheten från 2009, startade detta en ny våg av spioneri, vemod, ångest, osäkerhet etc. Jag ville inte konfrontera min fru eftersom jag är övertygad om att jag ändå inte skulle få sanningen om jag gjorde det. Det hade jag ju redan testat en gång. Jag bidade min tid i stället och snokade hej vilt. Tills en natt efter 5 månader, då jag tog hennes telefon och lyckades hitta att hon surfat in på en Hotmail under privat surfning (som inte lämnar historik). Mailen låg öppna och det var bara att konstatera min värsta farhåga.

Hon har haft ett förhållande med honom i minst tre år. Närmare 25 000 mail har skickats mellan dem under denna tiden. Mailen är ett konto som endast just de två har inlogg till och mailen skickas hela tiden till samma adress - med andra ord ganska uttänkt. De har skickat könsbilder med och utan leksaker, onanivideos, nakenbilder, godmorgonbilder - alla sorters bilder ni kan tänka er. Kärleksförklaringar, önskan om att det var de som var tillsammans, beklagan över att de båda är gifta, gnabb om att de ena inte bryr sig lika mycket som den andra - ja allt. Han är dominant och styr min fru som sen kallas för slav. Vissa gånger vänder de på det och min fru ställer kraven. De har haft "live-sex" via messenger och facetime, några ggr när både jag och barnen har legat i rummen sidan om. Min fru har även skrivit ner sina egna tankar i anteckningar i sin telefon, där hon deprimerat skriver om hur ont det gör i varje cell när han inte hör av sig eller när han väljer att lägga fokus på sin familj och fru, att hon vill tillbaka till 2009 när de blev påkomna för att be honom välja henne. Hon har i ett mail skrivit att hon vill dra tillbaks i tiden för att "se vad som hade hänt om hon inte hade lämnat hans lägenhet den där natten". Listan kan göras milslång.

Jag klarade inte av det till sist. Jag konfronterade henne igen och sa att hon levde ett dubbelliv. Sen sa jag såklart lite till i ren affekt...

Hon erkänner. Men inte allt. Hon bedyrar att de inte har träffats fysiskt. Hon vidhåller att det har varit helt utan känslor. Att hon gjort det med honom, berodde inte på känslor utan för att det var enkelt eftersom de har ett förflutet. Så som de har hållit på, är det skit samma om de träffats eller inte. Han har sett allt på min fru, från topp till tå och i de mest komprometterande situationer Men när jag frågade om saker kring otroheten, märkte jag att hon spelade ovetandes om vissa saker. Hon ville absolut inte att jag skulle få tillgång till mailen. Hon menade på att jag redan hade sett tillräckligt för att förstå vad som hade pågått och hon ville inte att allt det fula och snuskiga som hon hade gjort, skulle finnas kvar. Hon kunde inte se hur det skulle kunna hjälpa oss framåt om jag hade möjligheten att gå in och rota runt i det de haft och gjort. Hon sa att där stod saker som hon inte kunde stå för och därför skulle jag inte läsa det - det skulle bara förstöra mer. Jag sa att om hon verkligen ville framåt, var hon tvungen att ge mig inloggen, som ett tecken på att hon släppte in mig i den värld hon levt i de senaste 3 åren. Till slut fick jag dem, men det tog två dagar. Efter ytterligare sa jag till henne att det var ok att hon raderade mailen (ångrar mig bittert för det), och det tog ínte lång tid förrän allt var borta. Vad hon inte vet, är att jag han spara ca 1600 mail... Hon säger att hon har avlutat helt med honom men hon säger också att de inte har haft någon kontakt sen den dagen jag tog upp det. Hon har enl. henne själv, inte berättat för honom att jag vet. Men plötsligt efter en vecka, hade ändå lösenordet till mailen ändrats, något bara han kan göra. Varför har han gjort det om han inte vet att jag vet...?

Som jag skriver ovan, så kan listan på skit de har gjort, göras milslång. Mina tankar och känslor är hela tiden all over the Place. Jag vet varken ut eller in.
Hjärtat säger en sak men hjärnan säger en annan. Konflikten är total.
Vi är fortfarande gifta. Frun går runt och låtsas som ingenting och pratar inte om det. De klagomål som hon hade innan, lever kvar. Men det gör även hennes kärleksförklaringar till mig, precis som under tiden hon levde sitt dubbelliv.

Nu undrar jag hur ni alla tänker kring detta.
Både ni som blivit utsatta för otrohet och ni som är/har varit otrogna. Jag vill höra allt. Moraltanter är välkomna, ni som är lite mer sakliga är välkomna, ni som vill vara hårda mot min fru eller mot mig är välkomna.
Snälla hjälp mig att se saker på andra sätt, att se saker som jag kanske missar, hjälp mig reda ut alla tankar. Jag förväntar mig inte att ni ska komma med lösningen. Att lösa detta kan bara jag och hon. Men era tankar och åsikter, det vill jag be er om.
Snälla dela med er!

Anonym (Jösses)

Äldre 19 Dec 20:36

#62

Om du hade haft det minsta självrespekt och inte varit en sådan typisk svensk beta hane så hade du skilt dig med aset för LÄNGE SEDAN!
Människor som din fru, alltså människor som helst saknar ett moralisk kompass, är i mina ögon inte värda mer än en skitkorv.

vettefaen

Äldre 19 Dec 20:56

#63

Det är förbluffande hur egoistiska tankegångarna kring otrohet är. Man rättfärdigar sin handling genom att skylla på att ens partner inte ger det man behöver men det handlar hela tiden om en själv. Den otrogne bör stå för dennes handlingar. Å ena sidan har de enligt de själva ett bra familjeliv och älskar sin partner men knullar å andra sidan runt med KK, älskare,älskarinnor etc för att uppfylla sina egna egoistiska trygghets- och spänningsbehov. Hur är det att älska? Innebär det inte att man har respekt för personen man älskar? Hur är detta att älska?

Hade ni älskat och haft en uns respekt för den person ni älskat så hade ni kunnat vara ärliga med era behov och föreslå öppna förhållanden eller något sådant.

Som jag sa TS, skilsmässopapperna i julklapp och ett nytt hem för dig och barnen eller så ser du till att skaffa en KK också, men var öppen med att du gör det om du tänker skaffa KK dvs. Bara Gud, din fru och hennes ex vet hur länge detta har pågått.

vettefaen

Äldre 19 Dec 20:57

#64

Ensombryrsig skrev 2017-12-19 20:35:05 följande:

Hon kan ju inte älska mig som hon säger. Då hade hon inte gjort det. Men ändå stannar hon hos mig. Varför?

Trygghet, med dig vet hon i alla fall vad hon har, tryggt familjeliv, tak över huvudet, barnen etc.

Nymphaea

Äldre 19 Dec 21:21

#65

Ensombryrsig skrev 2017-12-19 20:35:05 följande:

Hon kan ju inte älska mig som hon säger. Då hade hon inte gjort det. Men ändå stannar hon hos mig. Varför?

För att du är kakan som hon kan äta och ändå ha kvar. Vill du ha det så?

Har du några tankar om mitt tidigare inlägg?

Lord Hans

Äldre 19 Dec 21:43

#66

Anonym (FruK) skrev 2017-12-19 16:50:44 följande:

Ok och du är mindre anonym menar du?

Jag skriver min version av min otrohet, något som ts efterlyste. Du är ungefär lika betydelselös för mig, liksom dina inlägg ställda till mig.

Klart jag är. Du är ju en psykopat och sjuk jävel som inte bryr sig i andra människor. Du saknar förmågan att känna någonting alls. Allt som gör en mänsklig. Det är synd om dig.

Anonym (Mannen)

Äldre 19 Dec 21:57

#67

Oj vad jag känner igen mig. Jag lämnade min fru tillslut. Det gick inte leva med henne eftersom jag aldrig kunde lita på henne igen. Sen har hon bevisat att jag gjorde rätt. Hon fortsatte ljuga mig rätt upp i ansiktet efteråt. Idag har jag absolut noll kontakt med henne. Jag kan nog sträcka mig till att säga att jag hatar henne för alla jävla lögner.

molly50

Äldre 19 Dec 22:22

#68

Anonym (FruK) skrev 2017-12-19 16:58:30 följande:

Min man är lycklig i vårt förhållande, vad är det du inte förstår? Han kan inte vara olycklig av min otrohet eftersom han inte känner till den, lyckligt ovetande.

Hur kan du vara säker på det? Det har funkat alldeles utmärkt i över tre år. All otrohet behöver inte upptäckas om det sköts snyggt.

Jag kommer troligtvis aldrig vara den som lämnar min man, ser inte något bra i att bryta allt vi har ihop med barn och allt. Min kk kommer jag däremot inte ha förevigt, det får pågå sålänge han och jag känner oss nöjda, sen blir det ett min e blott och något fint att se tillbaka på, i allts största hemlighet.

Hur kan du veta att han är lycklig?
Du tror inte att man kan ha misstankar om att något pågår bakom ens rygg?
Mitt ex trodde nog också att jag var lyckligt ovetande tills ett par av mina vänner,oberoende av varandra,berättade vad som pågick bakom min rygg.
Dessförinnan hade jag känt att det var något som inte stämde då det hände saker som gjorde mig misstänksam. Och han nekade såklart när jag försökte ställa honom mot väggen.
Jag är tacksam gentemot de som berättade.
Jag hade föredragit att få veta direkt från honom. Men han var inte man nog att stå för sina handlingar.
Och tro mig,det gjorde betydligt mer ont att få veta att jag levt i en lögn under en lång tid,än om han hade sagt som det var på en gång.
Lögner och svek sårar ofta mer än otroheten i sig.
Jag har så svårt att förstå hur man kan ljuga så för den man påstår sig älska och inte ens ge sin partner en möjlighet att själv få välja hur h*n vill leva sitt liv.
Det är inte bara falskt. Det är fruktansvärt egoistiskt.

Carpe Diem

molly50

Äldre 19 Dec 22:24

#69

Anonym (FruK) skrev 2017-12-19 16:54:00 följande:

[quote=78289067][quote-nick]karolina17 skrev 2017-12-19 16:40:20 följande:[/quote-nick][/quote]

Nu ifrågasatte du mitt svar till ts om att skaffa en kk, jag sa då att de kunde satsa på öppet förhållande och ts kunde ha sin kk, vad är det för konstigt svar du ger?

Vad du tycker om min otrohet är din ensak, det berör mig inte det minsta, men hoppa inte över till något annat om vi ska diskutera.

Har du själv gett din partner frågan om han vill skaffa en kk eller ha ett öppet förhållande,eller är det bara du själv som ska ha den möjligheten?

Carpe Diem

Anonym (jeje)

Äldre 19 Dec 22:56

#70

Hej! har verkligen inte läst alla inlägg. men läste dit... Lider med dig, all eloge till dig som tar det ändå rätt sansat. Jag tycker faktiskt du ska lämna henne. Du förtjänar någon som lyfter dig till skyarna. du verkar så snäll och hängiven.

Anonym (Köp inte skitsnacket TS)

Äldre 19 Dec 23:15

#71

Ensombryrsig skrev 2017-12-19 20:35:05 följande:

[quote=78289658][quote-nick]Anonym (Köp inte skitsnacket TS) skrev 2017-12-19 20:20:41 följande:[/quote-nick]Har läst vad en del utav dom som själva varit/är otrogna skriver här. Väldigt mycket egoism och rättfärdigande dessa människor ängar sig åt. Dom har ursäkter som dom hävdar motiverar deras handling som om att dom inte haft något val, och i samma veva som dom beskriver stort missnöje med hur dom blir "behandlade" utav sina partners nämner dom sekunden efter hur mycket dom älskar dom.

Nej ni älskar inte era partners. Ni tror att ni gör det men nej. Det är annat som får er att vilja stanna i relationen - ni dessutom egentligen då är missnöjd med - det kan vara av vana, trygghet, ekonomisk vinning, rädsla inför förändringar. För att nämna några.

Lämna era partners så kommer ni inse efter en kort tid hur rätt jag har.

/Fd otrogen[/

#60

Det råder ingen tvekan om att velat och sätter fällanden för mig själv. Det kan flera här, redan bekräfta.

Men din signatur tillsammans med dina råd, intresserar mig. Detta är en del av tankarna jag slåss med.

Hon kan ju inte älska mig som hon säger. Då hade hon inte gjort det. Men ändå stannar hon hos mig. Varför?

Jag kan inte tro att det är så enkelt att det är för att älskaren inte skilt sig med sin fru.

Som fd otrogen, vad säger du?

Orkar du fördjupa dig i det?

Jag har liksom andra här upplevt missnöje i dom relationer jag befunnit mig i där jag senare då varit otrogen. Det har både varit vågade spontan otroheter till väldigt välplanerade sådanna. Har aldrig någonsin blivit påkommen, men några har uttryckt misstankar eller betett sig på ett sätt som jag uppfattat som att dom troligtvis misstänkt något. Då har jag legat lågt ett tag och som din fru låtsats som ingenting. Fruktansvärt manipulativt och beräknande med andra ord. Har liksom andra här då också rättfärdigat mina val utav handling med att "ja men han har inte gjort det och det, sett mig, uppskattat mig osv" men samtidigt då fullständigt förnekat att det helt enkelt varit på det viset att vi egentligen inte passar ihop eller har vuxit ifrån varandra.

Att jag stannat längre än vad jag borde ha gjort i förhållanden är mycket på grund utav slentrian, att det är besvärligt att bryta upp - och har tänkt mycket i banorna att ja men vi är ju goda vänner och bråkar aldrig. Vad tror du har varit det som gjort att jag har brutit upp tillslut? - jo, nämligen den att jag hittat någon annan som vill ha mig för sig självt. Med undantaget mitt förra förhållande, honom var jag otrogen mot något kopiöst men lämnade tillslut på eget bevåg. För jag tyckte det började bli bökigt att ljuga och ju mer jag tänkte på hur vårt förhållande såg ut ju mer gick det upp för mig att jag faktiskt inte älskade honom alls. Knappt brydde mig om honom egentligen.

Det är ungefär 4 år sedan nu och jag har gått igenom en ganska stor personlig resa sedan dess. Kommit till insikt med en hel del saker, och lärt känna mig själv på ett helt annat sätt. Jag har också blivit medveten om mina egna brister, till exempel att jag i grund och botten är väldigt egoistisk. En egoism som igentligen genomsyrar allt jag tar mig för, jag är liksom egentligen inte den som gör något för någon annan bara för att se den personen glad. Men kan jag vinna gentjänster eller liknande på att vara "falskt" givmild och omtänksam då har jag inga problem med det. För då "tjänar" jag ju på handlingen. Har en hel del rätt fula personlighetsdrag egentligen. Jobbar på att ändra mitt sätt att vara på, för någonstans har jag ändå ett samvete som säger till mig att sådär är det fan inte schysst att vara mot andra.

Är i ett förhållande nu som jag hoppas och tror kommer vara hela livet ut, vi är båda två ungefär samma skrot och korn - han har dock aldrig varit otrogen - och vi är samtidigt medvetna om våra brister och önskar förändra dessa. Vi hjälps åt tillsammans. Jag kan säga att för första gången i mitt liv är jag tillsammans med någon som jag har _respekt_ för, vilket jag inte haft med dom andra. Denna person är jag rädd att förlora, dom andra fanns det inte på kartan i mina tankar att jag skulle förlora dom. Det var liksom så självklart att det aldrig skulle kunna hända på något vis. Dyker dom gamla tankarna på otrohet upp? Ja absolut. Jag är ju som sagt egoistisk av mig. Tror aldrig jag helt kommer kunna sluta tänka i dom banorna, men samtidigt känner jag mig säker på att jag aldrig kommer agera på dom igen. Jag har för mycket respekt för min partner för det och jag genuint älskar honom. Det känns helt enkelt fullständigt otänkbart att vara otrogen, och då har vi ändå en fas nu där samlivet går på sparlåga och är rätt skralt.

Frun otrogen - igen...

INNEHÅLL