Vad tycker du om feminism?

Att folket börjar inse att de faktiskt kan förändra den feministiska politiken - att det enda som krävs är en tydlig, unison röst och ett språk som politiken kan ta till sig.

I vanliga fall organiserar man sig kring ideologier men det finns såklart andra metoder som kan bära politisk frukt och en tydlig och organiserad folkrörelse är ett sådant fenomen.

#Metoo-relselsen har redan rört om i den politiska grytan men folket följer tyvärr inte upp och passar på när etablissemangets gard är ostadig.

Vänsterblocket är inte sena med att göra partipolitik av den här folkrörelsen så det är nu som en sådan lucka överhuvudtaget finns. För tids nog så köper folket att Gudrun Schyman och kompani äger #Metoo, då sådana anspråk görs i vår ack så allsmäktiga medier.

Att många män är mer provocerade av kvinnor som kallar sig feminister än av våldtäktsmän är ganska sorgligt...

Ungefär som när rätten att säga "negerboll" engagerar många kvinnor mycket mer än att stoppa barntrafficking t ex.

Spännande men nog lite långtgående tolkning skulle jag säga. Jag tror inte det sk folket tar till sig något alls om feminism utifrån #Meetoo, mer om individers svåra och tunga erfarenheter full stopp.

Vi får väl se och jag är inte heller speciellt hoppfull men den tekniska möjligheten finns iallafall där.

Feminism handlar ju om att bägge könen ska ha samma rättigheter och skyldigheter, och det är ju jättebra. Dessvärre är det ju så att extremister inom feminismen har gjort att många tror att feminism är det samma som manshat.

Vissa typer av feminism är säkert, och har ju såklart varit, bra. Men jag ser mig själv inte som feminist eftersom jag inte är för hundraprocentig jämlikhet mellan män och kvinnor. 

Hur skulle det gå stick i stäv med feminism?

Feminism = social rörelse för jämställdhet, enligt såväl Svenska Akademien som Nationalencyklopedin. Det vill säga enligt våra högsta instanser för både språk och vetskap.

Du reagerar nog på ideologin radikalfeminism som tenderar att kompensera för ett "Patriarkat" (som dessa feminister menar finns och är aktivt i Sverige). Med en sådan utgångspunkt så ger man gärna kvinnor fler rättigheter, mer skydd och kommer med förslag som exempelvis Gudrun Schymans (FI) "mansskatt"/jämställdhetsskatt.

Utöver Gudrun Schyman (FI) så är exempelvis Kakan Hermansson, Zara Larsson, Lady Dahmer, Rossana Dinamarca (V) radikalfeminister. Bara så du får en nys om vilka det är som befattar sig med den här ideologin.

Ingen feminist behöver vara radikalfeministisk.

Jag är inte en radikalfeminist (utan bara anarkafeminist), Paula Bieler (SD) är inte en radikalfeminist (utan särartsfeminist), Sofia Jarl (C) är inte en radikalfeminist (utan bara liberalfeminist) med flera, mer flera. Ingenting i våra feministiska ideologier skulle stimulera fram ett sådan skevt jämställdhetsarbete som radikalfeminism tenderar att göra.

Alla som inte köper idéen om att Sverige har ett aktivt "Patriarkat" som systematiskt förtrycker kvinnor och som upprätthålls utav män (främst vita män), tar avstånd från radikalfeminism.

Just så? Feminism står får jämställdhet och därför känner jag mig inte som feminist eftersom jag inte tänker mig att jag är för total jämställdhet. Men jag säger inte att jag är helt ofeministisk. Men precis, radikalfeminist är jag definitivt inte.

Det finns flera perspektiv på vad ett jämställt tillstånd skulle innebära och det mest totala är väl socialistisk feminism, där man försöker uppnå ett 50/50-tillstånd i så hög utsträckning som möjligt (och då räknas inte bara kön in utan även klass, etnicitet och så vidare).

Liberalfeminister har ett annat perspektiv där ett jämställt tillstånd innebär samma rättigheter och skyldigheter (ungefär som vi har det idag), en lika stor tillgång till det offentliga rummet (som tåls att arbeta med), att individens fria val är ledande med mera.

Anarkafeministens perspektiv på ett jämställt förhållande är i sin tur att destruktiva attityder som förknippas med "manligt" och "kvinnligt" slutar att existera och att falska auktoriteter (i vanlig anarkistisk ordning) går samma väg (att exempelvis attityden att män skulle passa bättre som ekonomer försvinner, då det är en falsk auktoritet). Här vill man inte att kvinnor och män ska dela på makten, utan man vill ha bort hela tillståndet av makt och icke makt - det är jämställdhet för en anarkafeminist, medan kön och genus är högst sekundärt.

Särartsfeministens perspektiv på jämställdhet är att det traditionellt "manliga" och "kvinnliga" uppnår en likvärdig samhällsstatus, då man vill bejaka de traditionella könsrollerna i samhällsbygget.

Kan tillägga att samtliga nämnda ideologier ser likadana rättigheter och skyldigheter som en självklarhet, det är dock någonting som särskilt utmärker liberalfeminister och speciellt ur ett historiskt perspektiv.

Nu är det här givetvis förenklat men det är i stort vad de olika perspektiven kretsar kring. (Och givetvis har jag - som anarkafeminist - beskrivit anarkafeminismens perspektiv mest utförligt! )

Känner du dig hemma i något perspektiv? Observera att det inte alls är ovanligt att den ideologiska härkomsten i stort börjar korsar - exempelvis en socialdemokrat kan absolut vara liberalfeministisk - men i regel står man likadant ideologiskt både feministiskt som i övrigt.

Jag tycker feminism verkar vara ett paraply för kvinnor som mer eller mindre misslyckats i livet men inte förmår att erkänna för sig själva att det är deras eget fel. Sen finns det en och annan man som utger sig för att vara feminist. Dessa tänker jag att oftast är oskulder som tror att de ska doppa om de spelar med.