Vad tycker du om feminism?

Det är tidningarnas ansvariga utgivare som bestämmer vad som ska publiceras.

Självklart hänger mycket på attityder men politiken är inte verkningslös. Vilket en del familjer har fått känna på efter att regeringen införde en till öronmärkt "pappamånad".

Om du inte är nöjd med Sveriges feministiska politik, hur har du tänkt att förändra den när du ställer dig helt utanför politiken på området? För en sak är säker, den feministiska regimen som råder idag har bara börjat. Nästa år så har vi en Jämställdhetsmyndighet som kommer att effektivisera jämställdhetsarbetet åt en enda riktning, det vill säga åt samma håll som vanligt. Jag själv är minst sagt bekymrad över detta - speciellt när folket är helt upptagna med att gorma över Kakan Hermansson fadäser i medier, medan sådant här går över riksdagsbordet i skuggorna.

Det här kanske får upp dina ögon om hur bred feminism är. Alla våra riksdagspartier för feministisk politik och att exempelvis vara för eller emot kvotering, är båda två feministiska hållningar.

Vad som är jämställdhet och rättvist är subjektivt.
För mej är jämställdhet att få samma förutsättningar så man kan göra egna val som inte är baserade på andras normer, föräldrar ska själva få bestämma vilken som ska vara hemma mest med barnen utan att bli bemötta av fördomar. Vissa yrken och områden kan ju anpassas bättre för kvinnor på ett praktiskt sätt för att locka intresse (beskrivs i Google memo). Bli behandlade lika.
Med jämställdhet som jag ser på det kan resultatet aldrig bli helt lika eftersom kvinnor och män är genomsnittligt olika och kommer att göra olika val.

Total jämställdhet
Samhället förändras konstant vilket alltid kommer att innebära olika fördelar och nackdelar beroende på kön, om inte annat så kan det påverka olika innan det drar åt rätt håll. Det kan aldrig bli helt rättvist i varenda fråga men det kan ändå bli hyfsat jämt i det stora hela.

Män har en tendens att vara det, men det betyder inte i sig att det är ett skadligt beteende. En naturlig konsekvens av det är fler olyckor men de kan också ta onödiga risker på arbetsplatser och fortsätta jobba i riskfylld miljö när de borde arbetsvägra.

Vad är poängen med en feminism som går ut på att det finns skillnader mellan män och kvinnor i samhället men att de skillnaderna är bra och därför ska vi inte göra något åt dem? Feminism handlar i grunden om påstådda orättvisor i samhället, att de är männens fel och behöver åtgärdas genom statliga ingripanden. Med våld om så krävs. Vi har en regering som hotat upplösa företag och då i praktiken göra hundratusentals människor arbetslösa om de inte kvoterar in kvinnor i sina styrelser.

Särartsfeminism är bara en inkörsport till radikalfeminism, ett steg på vägen för de kvinnor som inte hatar män (än) för att lära sig mer om vad som kan sägas vara en nutida nazism.

Att vara feminist och inte tro på patriarkatet är som att kalla sig nazist men säga att man gillar judar. Förr eller senare analyserar man sin egen situation och det finns bara två vägar framåt. Antingen:

A. Lämnar man nazismen/feminismen bakom sig eller så:

B. Radikaliseras man och börjar hata enligt den doktrin man bekänner sig till.

Det är klart att många fastnar i feminismen som något slags modeord och aldrig reflekterar över vad feminism innebär eller går ut på. Man bara kallar sig feminist eftersom det är anses socialt opportunt att göra det, precis som det på 30-talet i vissa kretsar var lite häftigt att kalla sig nazist.

Men det håller liksom inte i längden. Förr eller senare kommer även feminismen ställas inför något slags intellektuellt test där folk frågar sig vad den egentligen handlar om och vad syftet med ideologin är.

Jag är egentligen för feminismens grundpelare och kallade mig tidigare för feminist, men har nu tagit avstånd från feminismen pga hur den utvecklats.

Jag är inte särartsfeminist men de som propagerar för den ideologin menar exempelvis att det kan vara skadligt för individen att inte bejaka/undertrycka sin biologiska natur och att samhället mår bättre och blir mer effektivt om en mer naturlig ordning får råda.

Nej, det är verkligen ingen grund inom feminism. Du beskriver socialistisk radikalfeminism. Feminism är nästan 200 år äldre än Karl Marx/Friedrich Engels och över 300 år äldre än radikalfeminism. Feminism - eller det som kom att kallas för feminism - startade strax innan Upplysningstiden i Europa (sent 1600-tal) och började etableras under den Franska Revolutionen - under slagorden "Frihet, jämlikhet, broderskap!". Feminism brast sedan ut i blom av samma strömningar, samma folk och ur samma tidsperiod som exempelvis doktrinen Humanism och när John Stuart Mill samt Harriet Taylor grundade liberalfeminismen.

Den första seriösa samhällsdebatten om jämställdhet i Europa startade redan under 1400-talet, inom det Franska hovet och efter att Christine de Pizan gav ut sitt verk Kvinnostaden. Det var fröt som tog sin tid att gro.

Inkörsport? Förlåt med det där retade till skratt. Skillnaden mellan särartsfeminism och radikalfeminism är totalt - det radikalfeminister ser som "Patriarkatet" ser särartsfeminister i stort som en naturlig ordning. Det är två helt oförenliga ideologier.

"Att vara feminist och inte tro på patriarkatet är som att kalla sig nazist men säga att man gillar judar."

"Patriarkatet" är som sagt en radikalfeministisk tes och radikalfeminismen uppstod under 1970-talet, etablerad feminism är hundratals år äldre än så och har sett både liberalism samt socialism/marxism innan dess. Du får själv avgöra hur rimlig din utsaga är efter att ha läst det här stycket.

Det finns säkerligen folk som likt zombies bara hakar på en feministisk trend, vad nu det har med feminism att göra. Det är inte riktigt så att övrig ideologi är fri från sådana zombies.

Folk har ifrågasatt jämställdhetskampen sedan 1400-talet och feminism per se sedan 1700-talet. Dagens feministiska regim i Sverige (socialistisk radikalfeminism) är jag dock själv motståndare till och är absolut kritisk;

* Jag vill inte ha kvoteringar.
* Jag vill inte att jämställdhetsarbetet centreras i en myndighet så att det hamnar allt längre bort från folket.
* Jag är inte intresserad av ett 50/50-tillstånd.
* Jag vill inte att genusvetenskapen ska vara en auktoritet i det svenska jämställdhetsarbete.
Med mera, med mera...

Det är helt enkelt skillnad på socialistisk radikalfeminism och på - för min del - anarkafeminism.

I övrigt handlar det om ideologier, som i plural, inte om ideologin som i singular. Vilket borde vara självklart vid det här laget.

Fast att arbeta känns inte riktigt som en viktig faktor när vi överproducerar och överkonsumerar sönder vår egen planet. Bångstyrigt arbete är nog det sista vi behöver.

Vi män kan vara extra riskfyllda på annat håll - exempelvis på longboarden.  Nej men allvarligt talat så är det såklart mer komplext huruvida den tendensen är destruktiv/skadlig eller nyttig ur en större bild. Det jag dock vet och i egenskap av att iallafall vara en (1) man, är att jag inte vill råka ut för olyckor i onödan.

Jag håller delvis med dig. Men att vara feminist är vad jag vet inte synonymt med att arbeta organiserat med frågan, eller arbeta med frågan i huvudtaget.

Jag tror att de flesta som kallar sig feminister lever sina liv, tycker att jämställdhet borde vara självklart, röstar på det parti som de anser arbetar jämställt och försöker skapa bättre möjligheter för sina barn, där de inte blir negativt påverkade av onödiga könsnormer, precis som jag. Så mina "insatser" gör knappast mindre nytta bara för att jag inte kallar mig feminist. Det är snarare att jag inte är politiskt aktiv som förhindrar mig att förändra något på en större skala, vilket är ok för mig. Jag har inte de ambitionerna.

Det duger såklart gott och väl men att även specificera vilken feministisk ideologi man ställer sig bakom samt lyfta fram enskilda politiker som man anser vettiga i ämnet (via exempelvis valsedeln) hjälper också ens sak, precis som att vara mer specifik och lyfta fram vettiga politiker i den allmänna debatten (som exempelvis här).

Att tillhöra en politisk oppositionsrörelse på folklig nivå är inte direkt krävande, speciellt inte när man redan har för vana att diskutera i internetforum. Mycket handlar ju om att sätta bollar i rullning och om att ge luft under vingarna, resten kan politikerna som bara väntar på tillfället göra.

I övrigt så tvivlar jag inte alls på dina insatser som människa, bara så du inte tror att jag på något vis dömer dig. Jag själv har ju en väldigt bekväm position, som är en aktiv anarkafeminist här och nu.  Att arbeta direkt med folkrörelsen har sina fördelar, speciellt för den late...

Folk får tro på vad de vill. Det som jag motsätter mig är bristen på kritiskt tänkande och indoktrinering. Det finns exempelvis inget vetenskapligt bevis för att "patriarkatet" eller "strukturer" existerar och ändå propageras detta som om det vore den ultimata sanningen.