Mitt ex vägrar ge en förklaring

Jag ska tillägga att jag idag är lyckligt gift och har 2 underbara barn med min man.

Det är inte stöd att mata TS demoner om hur hon har rätt att trakassera en person bara för han bott med henne en gång i tiden. När vi inte kan hantera våra egna känslor är det en försvarsmekanism att kategorisera efter Lucifer-Gabriel komplexet (att en måste vara den elake och en är offret) många gånger är ingen alls offret och båda axlarna eget ansvar. Detta ska hon ta med psykolog. Detta har absolut ingenting med någon annan att göra, hennes känslor kopplade till hennes behov. Som hon måste ta hand om. Exet hade skyldigheter att bry sig när de var tillsammans, men när han sagt som det är och kommit med raka puckar och gjort slut öppet ärligt, betyder det också att hans skyldighet att bry sig om TS, avgick när han avgick. Hade de haft barn tillsammans hade han haft skyldigheter som förälder. Hade han gemensam ekonomi med TS hade han haft skyldigheter rent ekonomiskt. Men har man skyldigheter att ta hand om sitt ex känslor och besvikelse och frustration och brist på acceptans? Nej. Inget ex har det. Det är upp till den som gör slut, vad som händer sen. Om han vill prata vidare. Träffas. Blockera varandra. Möta ny person direkt. Festa runt. Resa. Trösta sitt ex, ignorera sitt ex eller vad han nu bestämt sig för och ingen av dessa alternativ gör honom elak, han gör PRECIS vad han behagar i sitt eget självständiga liv med de som han vill ha å göra med.

- Inget sätt att göra slut är smärtfritt

- Han tycker inte om dig igen för att du trakasserar honom och söker upp honom. Ord på sms är lika jobbigt som om du skulle stå bakom hans fönster.

- Att vara besviken och inte få som man önskade är ingenting ovanligt eller elakt, det är bara en del av livet.

- Fokus på vad du behöver i ditt egna liv , dina intressen det du mår bra av, möt upp med kompisar hitta på roliga saker starta något nytt, gråt ut till romantiska filmer, skratta till komedier, res iväg, följ DINA drömmar och skit i någon som skiter i dig för att jaga honom är bara att slå på dig själv ärligt talat. Du förtjänar väl att bli omtyckt tillbaka? Sök det inte då hos han som dumpat dig och inte bryr sig? Det vore en sak om han gjorde slut och ni grät i varandras armar och han sa att du kommer alltid finnas i hans hjärta, en sån person kan man höra av sig till, en sån person bryr sig och vill kanske tröstar dig, men ditt ex är inte den typen, han känner absolut ingenting för dig han ville bara gå vidare och varför då hindra honom? Ju mer du söker upp honom desto mer kommer han känna förakt mot dig. Du kommer bara uppfattas egoistisk,desperat, kanske rent av patetisk.

Varför göra det värre än det är?

Det krävs en människa för att ändra på ditt liv till det bättre, du.

Jag tycker att det är bra att hon startade denna tråd för att få hjälp med att bearbeta sorgen att han valde att göra slut med henne efter 5 år tillsammans utan "förklaring "

Tar hon ett steg tillbaka genom att ge honom lite space, inte kontaktar honom kan det hända att han hör av sig för att ge henne en förklaring.

Gör han inte det, finns det inget mer att göra - han är fri precis som henne att hantera sina känslor på sitt sätt - plus fri att träffa vem han vill.

Jag håller med, det är inte en stabil person som kräver saker av andra, "en vettig förklaring" finns inte, så länge TS vägrar acceptera att han inte älskar henne längre kommer allt han säger om det så tar 30 timmar, vara för henne "inte nog bra förklaring att lämna mig såhär!!" Eftersom hon ser sig som ett offer och tycker han ska sympatisera och trösta henne, han är ju ett ex... Inte hennes förälder.

Kanske är hans totala brytning med dig en välgärning? Ok, att inte ge någon förklaring kan vara hårt, men att han bryter helt och inte har kontakt med dig alls kan ju vara för att inte ge dig falska förhoppningar om att det kan bli ni igen. 

 Att ha kontakt när den ena fortfarande är kär kan vara mer elakt än bra. Alla ord man får tolkas som något bra istället för att tolka det som det faktiskt står. All  kontakt kan kännas som att 'jo, men om han inte älskar mig fortfarande så hade han ju inte svarat' osv. 

Ett totalt bryt, ingen kontakt och den som blir lämnad slipper dra ut på sorgearbetet så länge. För det är ju ett slags sorgearbete som den som gör slut redan har gjort, innan han/hon faktiskt tar steget och gör slut. Den som blir lämnad påbörjar ju sitt när separationen är ett faktum. 

Jag kunde inte låta bli att kontakta honom igen så jag skrev ett meddelande där jag återigen bad om ursäkt, men att jag önskade en förklaring för att kunna gå vidare.

"Förstår du inte att jag inte vill ha kontakt? Vill inte ha något med dig att göra, aldrig mer! Om du fortsätter söka kontakt kommer jag bli tvungen att anmäla för det blir både förföljelse och trakasserier."

Det var svaret jag fick :/[/quote]

Tycker ni fortfarande man ska vara "ödmjuk" och tycka synd om TS när hon inte fattar vinken? För det hjälpte ju, hon hör av sig till han för att några här rättfärdigar hennes beteende som är Sjukligt.

TS. Tänker du vara ett obehaglit ex som han kommer prata illa om och bara håna över att det är så skönt att slippa psycho bitchen eller tänker du investera i ditt eget liv och inse att han och du är Ö V E R ?

Du behöver inte veta varför han gjorde slut. Du behöver veta vad i dig som gnager så mycket att du inte kan låta bli att trakassera honom innan du förstår detta, kommer du inte släppa honom.

Jag låter hård men jag menar väl, du kommer bli besviken över andra människors val många gånger till i livet och nu har du chansen att lära dig knepet med acceptans, bland det viktigaste vi kan lära oss.

Är det rädslan att bli avvisad som du vägrar infinna dig i som gör att du måste jaga honom och fortsätta trampa över dig själv,och honom ? Så ni båda bara mår dåligt.

Har du växt upp med att blivit övergiven?

Är du rädd för dig själv? Svårt att lita på dig själv?

Gå igenom var problemet egentligen sitter för det är där ditt fokus ska ligga, han är bara symptomet.

Kräver saker av andra....

Så om din chef kommer in imorgon och säger att du fått sparken och ska packa ihop dina saker och dra så kommer du inte att fråga varför?

Då kan chefen ge det korta och hårda svaret:

Du passar inte in på företaget längre som är i en ständig pågående utveckling.

Det blir upp till dig att godta det eller riskera att sätta dig själv i onödigt trubbel.

Han har gett henne en förklaring redan som hon uppenbarligen har svårt att kunna acceptera, gå vidare med.

Han har rätt i att det är inte hans ansvar hur hon väljer att hantera att det är slut.

Tyvärr svarade han med ett sms, för en riktigt instabil person tolkas alla signaler som "det finns fortfarande hopp" även ett sms som säger "Låt bli mig jag anmäler dig om du inte slutar kontakta mig" är ett hopp för de.

Noll kontakt är det som gäller för honom. Hoppas bara han kan blockera henne överallt, som jag fått göra med desperata människor som stalkar en via nätet eller fysiskt.

Har något gammalt ex som jag har förakt mot efter hur de varit mot mig, hört av sig har jag självfallet blockerat numret. Jag vill inte höra deras "I'm sorry" det kan de berätta för deras framtida partner "shit vilket svin jag varit mot en tjej" om de nu behöver bikta sig men blanda inte in mig i deras sörja. Jag är vidare med mitt liv och de som inte respekterar det de respekterar inte mig och de som inte respekterar mig de är som döda för mig. Enkelt. Man kan inte sakta med trasiga människor de skiter i dina gränser de skiter i dina känslor de vill bara TA det de vill ha, och de bryr sig inte hur mycket skada de åsamkar för att få sin vilja igenom. Hemska människor som man ska ha NOLL kontakt med.

Kanske är jag som TS föredetta Kille. Slut är slut.

Jag har själv kontaktat ex, men de har ju uppskattat det.

De har accepterat att vi är vänner. De som bett mig dra eller inte svarat har jag släppt taget om, för att jag vill inte nervärdera mig själv, eller trakassera någon det är de två sakerna som hjälper mig att gå vidare.

Fan är det bara jag som blir nyfiken på att höra TS ex version? för att få hela bilden. Hans senaste och förhoppningsvis sista sms till henne förklarar kanske inte varför han gjort slut, men att han absolut inte vill ha med TS att göra mer. För mig hade det räckt.

Minns en kompis som chattade med mig då och då varje dag som plötsligt skrev "hör aldrig av dig till mig igen"

Tror ni inte jag ville veta varför? Men mitt ego att veta gick inte före att respektera hans val. Så ... Sen hörde han av sig långt långt senare, 1-2 år senare, och kom ihåg vad han sagt så han tyckte inte det var konstigt att jag inte kontaktat honom mer. Visade sig att han hade mött en flickvän som inte lät han ha kompisar av kvinnligt kön. Kunde jag må bra fast jag inte visste detta? Ja. Att jag respekterade honom var det jag mådde bra av han blir inte en dålig person för att han ändrade på hur han kände.

Hade min pojkvän gjort slut med mig hade jag aldrig låtit egot ta över och pressa ur honom ord och mer kontakt jag hade gjort som jag alltid gör, respekterar hans känslor. Jag älskar honom. Så jag respekterar honom även om han inte skulle känna mer för mig. Det sista jag kan göra är väl att inte belasta honom och vara ett psykfall som dömer honom för att jag har problem med mina känslor och impulser? Och du TS som levt så länge ihop med honom, hur har du mage att döma och vara respektlös? Det sista han får se av dig är en respektlös människa som inte lyssnar förstår eller lämnar honom ifred när det är det han sagt att han behöver. Känner du inte att du kan avsluta det snyggt? Skriv inget mer, att du bara låter bli blir beviset att du äntligen äntligen, lyssnat. Det kommer ge honom ro. Och i sinom tid dig med.